Nu har Alliansen styrt Sverige, Landstinget i Östergötland och Linköpings kommun i snart tre år. Som vanligt när borgarna styr så tenderar allt att gå åt fanders, detta oavsett om ministären heter Fälldin, Ullsten, Bildt eller Reinfeldt. Skillnaden den här gången är att förändringarna går så mycket snabbare, den internationella krisen gör ju jobbet så mycket lättare.En tydlig tendens är att sänkta skatter motas med höjda avgifter, något som bland annat Roger Berzell pekar på i sin blogg med inlägget "skyhöga priser på tomter". Taktiken är densamma som när Thatcherregeringen införde platt skatt genom så kallad poll tax, något som s-bloggaren Thomas Hartman skrivit om. En rak skattesats som innebär att exempelvis alla kommuninnevånare betalar samma summa oavsett inkomst. Modellen slår stenhårt mot låginkomsttagare och gynnar kraftigt höginkomsttagare.
Så när centerpartiet i Linköping håller uppe priserna på småhustomter, när moderaterna i landstinget vill höja patientavgifterna och återinföra dem för barn och ungdomar, då är det samma råa nyliberala strävan till förändringen som präglade den starkt ideologiska Margaret Thatcher och hennes politik. Syftet är att omfördela gemensamma resurser till enskilda, att stärka grupper med redan höga inkomster och att i alla led gynna de egna kärnväljarna.
Skillnaden mellan höger och vänster är större än någonsin i politiken. Den ekonomiska krisen förtydligar den klassiska konflikten mellan arbete och kapital. Några må kalla mina tankar för socialistiska. Jag skäms inte alls, visst ryms socialdemokratin under det stora röda paraplyet. Dessutom, Thatcherismen är precis lika gräslig nu som på 80-talet, även om bärarna av idéerna växlar.
