Att forma ett regeringsunderlag

Nej, det är inget onormalt att partier går fram enskilt i ett allmänt val. Faktiskt är det det helt dominerande normalfallet. Just nu är det Socialdemokraterna som klargjort detta. Tidigare i år har Vänsterpartiet klargjort samma sak.

 

Det är kompromisspaketet Alliansen som är en anomali i sammanhanget. En gruppering där det största partiet M har knaprat i sig sina samarbetspartners som har fått kompromissa bort det mesta av sina profiler. 

 

Ingen vet hur det parlamentariska läget är efter nästa års val. En enda dörr ska spikas igen, den gömmer sig brunskjortorna bakom. Övriga dörrar måste hållas öppna för att kunna garantera en handlingskraftig regering. Och handen på hjärtat, det finns två tänkbara regeringsbildare, Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt. I praktiken är alla andra alternativ otänkbara. Att då hålla öppet för flera scenario är inte tecken på makthungrighet, det är ett sätt att förhålla sig till det intensiva arbete som inleds den 15 september 2014, alltså att forma ett regeringsunderlag. Reinfeldt ser bara sin Allians, Löfven inser det ansvar som vilar på en tänkbar regeringsbildare. 

 Jag tycker att Stefan Löfven har agerat både klarsynt och ärligt när han och Carin Jämtin gick ut i Dagens Nyheter och klargjorde att Socialdemokraterna går till val som eget parti. Och dessutom, Fredrik Reinfeldt har tvingats ut på banan och för sin del diskutera vilket regeringsunderlag han själv och Alliansen har (se artikel i Svenska Dagbladet). Att Björklund (fp) och Lööf (c) reagerar starkt på Socialdemokraternas besked ska ses i ljuset av att båda två har en försvagad ställning i sina partier. Då passar det bra att gå till attack och hitta yttre fiender. Vem vet om vare sig Björklund eller Lööf sitter kvar efter valet 2014?

Själva idén med Alliansen har överlevt sig själv. Det är partier som deltar i val och det är valresultat som kan skapa regeringsunderlag. Den som är ute på djupt vatten är Reinfeldt med tre stödhjul som vart och ett har ledare som är ifrågasatta. Vacklande opinionssiffror och vikande opinionssiffror gör det skakigt. Bra det, jag tror på idén att ställa upp som enskilt parti. Väljarna avgör.

-----------------------

Bilden har lånats från socialdemokraternas flickrflöde.

 

Två tack och en viktig arkivering

Nu på förmiddagen har jag sorterat en pappershög som legat i min skrivhörna hemma. Den har legat sedan i maj och innehöll papper från Arbetsförmedlingen, A-kassan, Försäkringskassan och många jobbansökningar. Nu sitter allt i två pärmar som jag använt för att hantera arbetslösheten administrativt. Jag hoppas båda pärmarna får stå orörda i hyllan framöver.

Du ska veta hur oerhört mycket jobb det har varit med att vara en aktiv arbetssökande och så många besvikelser som har kommit längs vägen. Och intressant att de två jobb jag jag fått har inte kommit till via annonser utan genom direktkontakter och goda referenser.

Jag ska skriva några blogginlägg framöver om tiden från maj 2011 och två år framåt. Det har varit tufft och jag vill inte dit igen.

Och till sist två tack. Det ena går till Psykiatrin på US för tim- och sommarjobb. Det andra går till Socialdemokraterna Motala. På båda ställena har mina styrkor blivit synliggjorda och setts som goda meriter. Stort tack!

Technorati-taggar: arbetslöshet,arbetssökande,tack,synliggjord

Att förstatliga är en trollformel som saknar relevans

   

Av och till dyker trollformeln upp, nämligen att förstatliga kommunal och landstingskommunal verksamhet. Nu senast genom Göran Hägglunds (kd) tankar om att förstatliga delar av hälso- ochsjukvården. Min reaktion blir alltid att varför flytta en verksamhet som är medborgarnära så långt från medborgaren som en kan komma? Vad skulle vinnas?

Jag föreslår ett konkret område för förstatligande. Låt staten ta över ansvaret för alla vägar. Och vi ska inte skatteväxla, utan behålla pengarna i kommunerna och regionerna. Det vore en sann lättnad för att än hårdare kunna fokusera på det kommunala ansvaret för omsorg, vård och skola. Det handlar om medborgarnära verksamhet i allas vardag.

Med ett förstatligande av sjukhusen skulle den stora och viktiga kontaktyta som idag finns mellan kommuner och landsting försvinna. Hela det regionala demokratiska inflytandet skulle i princip och med en Alliansregeringen skulle landets sjukhusvård kunna privatiseras analogt med vad som tidigare skett med Apoteket AB. Dessutom skulle staten bli såväl lagstiftare som  kontrollorgan och driftsorganisation samtidigt. Hur klokt är det egentligen? 

Att jag skrev vägar här ovan beror på att staten bör först och främst ta ansvar för de ansvarsområden som specifikt ålägger just staten. Vi pratar om infrastruktur, försvar, rättsväsende m.m. där tendensen är att lämpa över del av kostnaden på kommuner och regioner. Kommuner och landsting/regioner har nog bekymmer ändå med att finansiera och utveckla omsorg, vård och skola. Och för den minnesgode, samverkan med staten innebär alltid underfinansiering gentemot övriga parter. Så har det faktiskt alltid varit, oavsett vem som är regeringsbildare.

Och hur funkar staten beslutsmässigt? I de fall riksdagen beslutar så är det som mest beslut för jul och före midsommar. Det innebär genomförande endera 1 juli eller 1 januari. Stress, stress för ansvariga myndigheter att hinna med att verkställa. Dessutom, staten tar sin budget ett år i taget och tillämpar inte avskrivningar som metod. Detta sammantaget innebär att staten har en ganska ryckig beslutsgång, ingen bra förutsättning för verksamheter som genomgående kräver kontinuitet och uthållighet.

Min förstamajparoll för 2014 blir "Att förstatliga är en trollformel som saknar relevans". Det är så lätt att tro att staten skulle vara en garant för att precis allt blir bra. I så fall får staten först bevisa att den klarar sina kärnverksamheter som exempelvis rättsväsende och försvar. Och för den som hyllar statlig drift, se bara hur Vattenfall hanterat sitt uppdrag. Har det gått bra? Men fortsätt ropa trollformler, verkligheten är faktiskt ändå det bästa motargumentet.

Kvinnobadtider i simhallen

Bilden länkad från http://www.nordpoolen.com/images/simhall2.jpg

På olika håll i landet finns simhallstider reserverade för enbart kvinnor. Jag har också sett att det förekommer i Finland. Läs om Värnamo simhall och i Aftonbladet om den här frågan generellt.

Bakgrunden till särskilda badtider är att det finns kvinnor som av olika skäl känner sig obekväma med sina kroppar, som känner sig utlämnade och uttittade i den här typen av offentlig miljö. Här finns också gruppen muslimska flickor och kvinnor som av religiösa skäl inte vill simma eller bada när det finns män i simhallen.

Här har du ett klipp från Facebook som visar på en enskild händelse som gjort att en ung kvinna inte besöker simhallar alls:


Införandet har vållat debatt på sina håll, men positiva ord har ändå präglat nyhetsflödet. Och dessutom, att en åtgärd som omfattar halva befolkningen skulle anses diskriminerande kan knappast heller göras gällande.

Nu lämnar jag en motion till Socialdemokraterna i Linköping om att vi som parti ska driva frågan i Linköping. Jag tror för min del att det är en bra sak, men utgången av motionsbehandlingen kanske inte ska tas för given.

Nedanför har du motionen som ett bilddokument.

 

Technorati-taggar: Badtider,kvinnor,simkunnighet,trygghet,exponering

Skolutveckling i Motala

Bilden är lånad från sajten http://bildningsnamnden.se

En mellanstor kommun startar en egen hemsida på temat skolutveckling. Låter inte som något som är så vanligt kanske, men nu sker det här i Östergötland. Sajten heter Jakten på framtidens skola och drivs av Bildningsnämnden i Motala kommun.

Nämndens ordförande, socialdemokraten Niklas Rudberg, skriver inbjudande på startsidan: Här får du möjlighet att tillsammans med bildningsnämnden och mig, Nicklas Rudberg som ordförande och moderator följa olika frågor och samtal om hur vi ska lyckas få högre kunskapsnivå och resultat för barn och ungdomar i Motala. Jag kommer att bjuda in olika gästbloggare på vår intressanta resa i - Jakten på framtidens skola. Tyck till, håll utkik och följ med. Välkommen!

Och ännu mer spännande blir det när jag besöker sidan Om bloggen. Inflödet i bloggen är att betrakta som inkommen handling och kommer att behandlas av nämnden. Ett i sanning unikt grepp som i vart fall inte jag hört talas om tidigare. En levande handling som kan formas och påverkas av kommuninnevånarna.

Jag tycker det är intressant med kommunala och utvecklande initiativ i skolfrågor. Det visar på den kraft som det kommunala huvudmannaskapet ger utbildningsfrågorna. Närhet till brukarna och närhet till de lokala krafter som kan samverka för att stärka skolans utveckling och engagemanget för den strategiskt sett viktigaste politiska frågan av av alla. Jag menar våra barn och ungdomars framtid.

Sajtadressen igen, så du inte missar den:
bildningsnamnden.se/ 

Technorati-taggar: skolutveckling,Motala,blogg,initiativ,strategiskt

Kulturskolan ska vara hel!

Niklas Nåbo, ledamot (s) i Kultur- och fritidsnämnden, Linköping. Du når Niklas Nåbo via e-post: niklas.nabo(at)linkoping.se

Här nedan hittar du ett tal av Niklas Nåbo, socialdemokratisk ledamot i Kultur- och fritidsnämnden, Linköping. Talet hölls vid en demonstration lördag 26 januari för en sammanhållen Kulturskola. Demonstrationen var arrangerad av Föräldraföreningen Dansfreaks. På deras hemsida kan du läsa om turerna kring upphandlingen av Kulturskolan i Linköping. Här finns också en sammanställning av rapporteringen i media kring upphandlingen.

Hej alla mötesdeltagare! Jag heter Niklas Nåbo och är socialdemokratisk ledamot av kultur- och fritidsnämnden.Jag är en av de som försökt stoppa beslutet att splittra kulturskolan och nu vill jag berätta om varför. Efter två års blockflöjtsspelande i dåvarande Linköpings musikskola, började jag spela tvärflöjt för Gunnar. Under åtta års tid möttes vi varje vecka. Ibland spelade jag i ensemble men oftast ensam. Gunnar var en duktig pedagog, han var inte den som ständigt berömde, han var faktiskt ganska krävande men med sina pigga ögon och sitt ständiga intresse och sina uppmuntrande ord fick han mig att vilja komma vidare trots att jag inte alltid tränade så flitigt eller utvecklades så snabbt. Att träffa Gunnar var viktigt i sig, han var inte utbytbar för mig. Genom honom klev jag längre in i musikens värld, trots eller tack vare att det blev många omläxor. Kulturskolan är hjärtat i Linköpings barnkulturliv. Här lär sig unga individer kunskaper och färdigheter inom kulturens många uttryckssätt. Här får de kontakt med och utvecklar sina sinnen och här möter de känslorna i själen. Att skapa kräver kunskaper, att skapa kräver mod och inte så sällan också tålamod. För att kunna skapa krävs någon som lär ut, som handleder, uppmuntrar, tillrättavisar och går före. Som arrangerar ett bra lärtillfälle, en inspirerande lektion, någon som samordnar det praktiska och sociala och tror på varje ung individs egen inneboende kraft att själv vilja lära och skapa. Det gör lärarna inom Kulturskolan i Linköping. De är välutbildade, erfarna, engagerade och entusiasmerande. De bär denna skola med sin energi och sitt kunnande, det har jag också sett som förälder till flera barn i Kulturskolan. Men för att kunna ha denna centrala roll i Linköpings barnkulturliv måste de få tillit och uppmuntran. De måste få känna att det de gör är bra och viktigt. Självklart kommer den största delen av bekräftelsen i mötet med barnen, i känslan av att lyfta andra. Och en del bekräftelse kommer också från barnens föräldrar, det har inte minst de senaste veckornas enorma uppslutning visat. Men det räcker inte alltid ändå, dessa pedagoger måste få höra att de är viktiga i det sammanhang där de befinner sig, att de är viktiga i Linköping och att det som de byggt upp är betydelsefullt för vår stad. Den bekräftelsen måste komma från de politiker som har makten och beslutar om Kulturskolans öde. Men vad händer i stället. Kulturskolan upphandlas med det tydliga målet att den ska splittras. Endast genom konkurrens och tävlan tror ordförande Johan Lundgren och den borgerliga majoriteten i kultur- och fritidsnämnden att verksamheten kan förnyas och bli bättre. Att en ny utförare har ännu bättre idéer och effektivare undervisning. De överför marknadstänkande på barnkultur-området som om det handlade om upphandling av asfaltering eller inköp av förbrukningsmaterial. Det är inte samma sak Johan Lundgren, här handlar det om mänskliga relationer, om humankapital, om tillit mellan elev och lärare. Det är inte bara att byta ut, kasta in något nytt och tro att det kommer ut något ännu bättre. Riskerna är tyvärr stora att det istället blir tvärtom. Vi har redan prövat att ha olika utförare inom Kulturskolan. Folkuniversitetet har varit ansvariga för dansen tidigare. Lärdomen från denna tid var att det var svårare att samordna verksamheterna och få alla att dra åt samma håll. Det är ju viktigt inte minst inför de gemensamma uppträdanden som sker varje termin. Att pedagoger möter varandra under ett och samma tak, att de träffas i trapphus och på lunchrasten, att de kan terminsplanera och tillsammans stressa inför föreställningar och sedan gemensamt nöjt pusta ut efter dem är viktigt för skapandeprocesserna. Att de känner sig trygga och vet att de kan planera långt fram i tiden gör att de kan hinna pröva nya metoder, finslipa och förbättra de gamla, lägga till och ta bort och öka kvalitén. Trygghet är viktigt för kreativitet! Trygghet är viktigt för kvalité! Trygga pedagoger skapar trygga barn och trygga barn lär sig mer! Trots att vi talat i nämnden om de dåliga erfarenheterna av att ha olika utförare i Kulturskolan ska alltså detta prövas igen, jag som trodde att man blev klokare med tiden. Johan Lundgren säger att det är utvecklande att få in nya utförare för då får man in nya idéer, som om det inte finns nya idéer i Kulturskolan idag. Och då vi diskuterat kvalitetsutveckling har jag hela tiden framhållit att Kulturskolan själv är ett mycket bra exempel på hur en verksamhet kan växa och utvecklas även fast, eller kanske snarare tack vare, att den är kommunal. Vi socialdemokrater ser hellre att Kulturskolan blir en del av förvaltnings-organisationen direkt underställd nämnden. Då finns det bättre förutsättningar för att tillsammans utveckla verksamheten och att ge alla duktiga pedagoger och alla duktiga barn den arbetsro de behöver. Jag har suttit med i den arbetsgrupp som förberett upphandlingen och jag kan konstatera att beslutet som är taget har kommit till på ett tveksamt sätt. Tjänstemännens förslag till beslut var att avslå Folkuniversitetets anbud då de inte ansåg att den referens de angivit räckte till. Trots att ingen ny fakta i sak framkommit ändrades förslaget till beslut och det fick vi i oppositionen ingen tid att sätta oss in i då det lades fram vid sittande bord. Min enda slutsats blir att man på politiska grunder valt att överpröva den sakkunnighet som tjänstemännen besitter. Tack alla ni som engagerat er i frågan! Tack alla ni barn som protesterat, tack till all personal från Kulturskolan som stått upp för den verksamhet ni tror på och sist men inte minst, tack till alla föräldrar och föräldraföreningar och ett särskilt tack till Dansfreaks och Maria Murphy. Nu håller vi tummarna och önskar er lycka till med er överklagan av beslutet! För denna gång är det inte jag som ska ha omläxa, den är den sittande borgerliga majoriteten i Kultur- och fritidsnämnden som ska ha den omläxan. De ska komma tillbaka och säga: Kulturskolan ska vara hel! Tack!

Technorati-taggar: Kulturskola,upphandling,Dansfreaks,demonstration,sammanhållen