Sommaren är långt borta

Sitter och tittar på bilder från sommaren 2008. En dag sitter stark i minnet. Jag tillbringade några dagar hos goda vänner i Enskede. En dag tog jag tunnelbanan i till Stockholm, rådde bara om mig själv, strosade, läste, pausade, parkbänkade, tittade och bara njöt av att vara.

Jag började med mitt livs första besök på Hallwylska museet, Stockholms sista privatpalats som uppfördes 1893-1898 som privatbostad åt greveparet von Hallwyl. Det var ett fascinerande hus att guidas i, en hel del intressant konst och dessutom en märklig detalj i köket. Där fanns tre kranar, en för varmvatten, en för kallvatten och en för regnvatten. Fiffigt att hushålla med resurserna och inte slösa i onödan, en tänkbar tanke också idag.

Sedan blev det museispårvagnen ut till Waldemarsudde, en plats jag heller inte besök tidigare. Det blev en god stunds aktivt och eftertänksamt beskådande av all konst på plats, gott fika och återigen strosande i det fria. Efter detta en långsam promenad in till city, jag tog verkligen tid på mig, pausade, satt och läste på en parkbänk, njöt av sommarvärmen, tog vara på känslan av att inte stressa och att kunna rå mig själv.

Så varför skriver jag detta. Jo, när det är mörkt och "vinterhöstigt" så kan det vara skönt att tänka tillbaka lite och se vad man lärt sig. Att någon gång tänka bara på sig själv, sänka tempot och se vad man har runt ikring sig, det är ingen dålig metod för att få kraft att klara vardagen. Minns de fina dagarna när allt stämmer och ta dig vidare när det är lite motigt.