Kraften hos många människor i rörelse

Det är söndag och jag har tid att läsa tidningen ganska noga. Jag fastnar för ett fyrasidors reportage i Svenska Dagbladet om järnridåns fall, mycket intressant läsning. Det var historia som skapades dag på dag och den skapades av alla de människor som inte stod ut med förtryck och ofrihet. Kitteln kokade och den kokade över. Runt om i dåvarande Östeuropa satte sig människors tankar i rörelse och tillräckligt många agerade för att rörelsen skulle vara omöjlig att stoppa. De forna kommunistregimerna föll var och en och i slutet av 1991 föll också Sovjetunionen samman.

Det finns enskilda personer som går att lyfta fram i detta, exempelvis överstelöjtnant Arpad Bella vid de ungerska gränstrupperna, men framför allt är det kraften i den fria tanken hos många många människor som gjorde detta möjligt. Att läsa reportaget om händelserna för tjugo år sedan ger hisnande perspektiv och leder till slutsatsen att också den mest hårdföra regim kan fås att falla om tillräckligt många agerar. Det var möjligt att tvinga bort diktaturerna i forna Östeuropa, det var möjligt att införa demokrati i Spanien, Grekland och Portugal, det var möjligt att få bort aparteidregimen i Sydafrika. Detta är alla händelser i rimlig närtid och borde inspirera på fler håll.

Allas kramaffärspartner Kina är inget annat än en hårdför diktatur, men så många fjäskar och kryper för en politisk ledning som avrättar fler människor är något annat land. Vi har den iranska regimen som fängslar kritiker och använder dödsstraff och tortyr urskillningslöst. Samtidigt finns det ett underliggande motstånd som kan bli just den tankesmitta som förmår välta bort diktaturens kreatur från sina självutsedda positioner. Förändringar som kommer från många människors viljekraft är så oändligt mer verkningsfulla och stadiga än försök att välta diktaturer över ända med angreppskrig. Ungern, Tjeckien och Slovakien är exempel på detta, likaså Irak och Afghanistan men i motsatt mening.

Med omvärldens stöd kan det ske förändringar i fler länder. Så när får vi höra EU, USA och andra starka konstellationer på allvar stötta folkliga rörelser i diktaturstater som är strategiskt viktiga ur ekonomiskt perspektiv? När vågar någon ledande företrädare sätta demokratin och folket före lågprisproduktion och handel? Gjuta mod och kraft i många så att de vågar agera. Jag är övertygad om att det går att skriva historia också 2009 och framåt.