Samma gamla visa, valår efter valår

Så har det dykt upp en artikel på SvD:s Brännpunkt som förfäktar LO:s annonsering mot Alliansen och till förmån för Socialdemokraterna. Det finns med garanti åtskilliga blogginlägg i samma fråga, ett har skrivits av moderaten Stefan Eriksson. Samma typ av artiklar brukar dyka upp varje valrörelse. Artikeln på Brännpunkt har besvarats från LO:s sida i en replik införd 28 augusti.

Först sakligt, det är verkligen inte konstigt att LO agerar, detta oavsett hållning till Socialdemokraterna. Under senare år har framför allt Centerpartiet intagit en alltmer aggressiv ton gentemot de fackliga organisationerna. Tydligast visade det sig i CUF:s kampanj “Fuck facket forever”, en barnslig men tydlig kampanj som visade upp ett direkt fackföreningsförakt. Nuvarande annonskampanj från LO ska ses i ljuset av återkommande angrepp från framför allt Centerpartiet. Det finns reaktioner mot CUF-kampanjen även från studenter knutna till Handelshögskolan.

Vad alla dessa kritiska röster glömmer är att städa framför egen dörr. Det handlar otroligt stora resurser som sammantaget stödjer Alliansen och som är intimt sammanflätade, men utan formella band i form av direkta anslag till politiska partier. Jag tänker på Timbro, SNS, Den nya välfärden, 4:e oktoberrörelsen och borgerliga tankesmedjors finansiering, som motsvaras av många många miljoner. Det borgerliga företrädare kräver av andra kräver också en egen moral, men tyvärr lyser den helt med sin frånvaro.

Man ska heller inte glömma en en helt dominerande borgerlig dagstidningsmarknad, där östgötska Corren lokalt är en uttalad och okritsik megafon för Alliansen. Så snacka inte om resurser, det blå laget har stora tillgångar samlat som inte på något sätt redovisas öppet.

Hur är det då med LO och Socialdemokraterna? Jag avslutar med en kort historielektion. 1889 bildades Socialdemokraterna av svensk fackföreringsrörelse. Till att börja med var partiet både en facklig och politisk organisation. 1898 bildades LO. Banden består och är inget som hymlas kring. Det är ett öppen och ärlig samverkan som gäller, inte spel under täcket och dolda bidrag.

Nu är det fart på’t

Nu är valrörelsen igång för fullt. Jag har själv förmånen att en dag i veckan kunna jobba på Socialdemokraternas valcentrum i Linköping. Här är stämningen god, telefonsamtalen rullar på, heltidspolitiker och “vanliga” valarbetare blandas i den gemenskap partilivet innebär.

Valrörelsen präglas av återkommande opinionsmätningar som pekar åt olika håll. Det är viktigt att jobba på stenhårt och inte snegla på mätningarna. Det är valresultatet som räknas.

Du kan hjälpa till och hjälpa oss att vinna valet. Anmäl dig som valarbetare via vår centrala sajt www.socialdemokraterna.se
Som sagt, nu kör vi stenhårt för valseger!

Lite vett och tanke skadar inte i politiken

Man får vänner och bekanta också i politiken. En hel del blir man Facebookvän med och då och då får man lyfta lite extra på ögonbrynen i statusraderna från både partivänner och motståndare. Igår skrev moderatpolitikern Eva Cox från Söderköping följande: Sveriges främsta arbetarparti har vuxit och blir allt STÖRRE!! Hon avser här på fullt allvar sitt eget parti och hon har också skrivit liknande påståenden tidigare.

Jag kopierar statusraden och lägger ut den för diskussion på min egen logg, inom ett par timmar har 31 kommentarer ramlat in, absoluta merparten starkt kritiska till trianguleringstricket att framstå som så kallat arbetarparti. Här nedanför har du mina egna kommentarer till det starkt provokativa uttalandet:

1. Något alla inte vet är att Eva Cox och och hennes partikamrat Stefan Eriksson enats om är att Moderaterna är det ENDA arbetarpartiet. Intressant att man tillsammans helt dissar övriga allianspartier.

2. Att använda begreppet arbetarparti måste framför allt vara avsett som en grov provokation mot Socialdemokraterna. Med tanke på vad Moderaterna står och stått för är det ju fullständigt barockt och egentligen parodiskt att använda arbetarbegreppet för att beskriva sitt parti med.

3. 1889 bildades Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti av fackföreningarna i landet, alltså de då ganska lättdefinierade arbetarna. 1917 sprack partiet och idag finns det stora Socialdemokraterna och det mindre Vänsterpartiet. Alla andra försök att använda ordet arbetarparti/arbetareparti är att anse som uttalad populism och saknar helt trovärdighet.

4. Det är den politik man för man ska stoltsera med och föra fram, inte lånta fjädrar. Ur ett moderat perspektiv har man lyckats att genomföra stora förändringar av landet under den gångna regeringsperioden. Stå upp för effekterna och motiven till dessa förändringar och försök inte låna begrepp och nyckelord av andra. Låt väljarna ta ställning till om man vill fortsätta den inslagna vägen eller få förändring.

‎5. Eva Cox (m) är heller inte vilken moderat som helst, hon är länsordförande för M-kvinnor i Östergötland och är heller ingen nybörjare i politiken. Det innebär att förväntningarna på reflektion och djup är mycket större än på en ny och orutinerad företrädare. Det märks dock inte alls.

Det vi möter är svagt grundad plakatpolitik utan eftertanke. Det oroar mig, moderaterna är ett stort och inflytelserikt parti både i majoritet och opposition. Det finns skäl att ställa vissa krav på en företrädare med ett mandat på länsnivå.