Lite vett och tanke skadar inte i politiken

Man får vänner och bekanta också i politiken. En hel del blir man Facebookvän med och då och då får man lyfta lite extra på ögonbrynen i statusraderna från både partivänner och motståndare. Igår skrev moderatpolitikern Eva Cox från Söderköping följande: Sveriges främsta arbetarparti har vuxit och blir allt STÖRRE!! Hon avser här på fullt allvar sitt eget parti och hon har också skrivit liknande påståenden tidigare.

Jag kopierar statusraden och lägger ut den för diskussion på min egen logg, inom ett par timmar har 31 kommentarer ramlat in, absoluta merparten starkt kritiska till trianguleringstricket att framstå som så kallat arbetarparti. Här nedanför har du mina egna kommentarer till det starkt provokativa uttalandet:

1. Något alla inte vet är att Eva Cox och och hennes partikamrat Stefan Eriksson enats om är att Moderaterna är det ENDA arbetarpartiet. Intressant att man tillsammans helt dissar övriga allianspartier.

2. Att använda begreppet arbetarparti måste framför allt vara avsett som en grov provokation mot Socialdemokraterna. Med tanke på vad Moderaterna står och stått för är det ju fullständigt barockt och egentligen parodiskt att använda arbetarbegreppet för att beskriva sitt parti med.

3. 1889 bildades Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti av fackföreningarna i landet, alltså de då ganska lättdefinierade arbetarna. 1917 sprack partiet och idag finns det stora Socialdemokraterna och det mindre Vänsterpartiet. Alla andra försök att använda ordet arbetarparti/arbetareparti är att anse som uttalad populism och saknar helt trovärdighet.

4. Det är den politik man för man ska stoltsera med och föra fram, inte lånta fjädrar. Ur ett moderat perspektiv har man lyckats att genomföra stora förändringar av landet under den gångna regeringsperioden. Stå upp för effekterna och motiven till dessa förändringar och försök inte låna begrepp och nyckelord av andra. Låt väljarna ta ställning till om man vill fortsätta den inslagna vägen eller få förändring.

‎5. Eva Cox (m) är heller inte vilken moderat som helst, hon är länsordförande för M-kvinnor i Östergötland och är heller ingen nybörjare i politiken. Det innebär att förväntningarna på reflektion och djup är mycket större än på en ny och orutinerad företrädare. Det märks dock inte alls.

Det vi möter är svagt grundad plakatpolitik utan eftertanke. Det oroar mig, moderaterna är ett stort och inflytelserikt parti både i majoritet och opposition. Det finns skäl att ställa vissa krav på en företrädare med ett mandat på länsnivå.