Att våga kandidera – behovet av en ändrad kultur

Mycket har skrivits i samband med partiordförandekrisen i Socialdemokraterna och vad som därefter pågår. Många har åsikter, allt rapporteras och allra konstigast är nog alla redovisningar i media av vilka som säger NEJ till att kandidera till det uppdrag som nu blivit ledigt. Se exempelvis en artikel från Sydsvenska Dagbladet. Samma redovisning har pågått vid varje ordförandeval allt sedan Ingvar Carlsson neddelade sin avgång i augusti 1995. Spekulationerna rullade igång och utrycket “Nej, nej, nej” citerades gång på gång. Måste vi ha det så i Socialdemokraterna?

Vad jag efterlyser är ett klimat där medlemmar törs/får kandidera till uppdrag, utan att de som förlorat en omröstning är politiskt döda efter voteringen, men den upplevda verkligheten talar tyvärr ett annat språk.

Låt mig ta ett exempel i form av ett fyllnadsval av ett heltidsuppdrag för några år sedan någonstans i Sverige. Det fanns säkert tio tänkbara och mycket dugliga kandidater till detta uppdrag. Men alla sade nej till kandidatur och i slutänden hade valberedningen bara ett namn att bereda. Diskussioner i informella och högst privata sammanhang hade medfört att alla tänkbara kandidater backade. En sådan situation lämnar en ganska bitter eftersmak. Det beskrivna förloppet kan dessvärre också tjäna som mall för valprocessen av ledande företrädare på många håll i landet, detta också på nationell nivå.

Skillnaden gentemot det nyligen genomförda valet av partiledare i Vänsterpartiet är stor. Jag hade själv, som neutral samtalsledare, möjlighet att möta de fyra ordförandekandidaterna hos Vänsterpartiet i Söderköping. För det första nyttjades den unika möjligheten att exponera politiken runt om i landet i flera månader och för det andra fick både Vänsterpartiets medlemmar, allmänhet och media möjlighet att bilda sig en uppfattning om varje enskild kandidat. Också Miljöpartiets språkrörsval rymde samma typ av process och de som inte blev valda fortsätter i stort att jobba vidare i de uppdrag man hade före kandidaturen, Micaela Valtersson (se SvD-artikel) undantagen.

Det är det jag menar med öppenhet, att det ska vara helt OK att kandidera till ledande uppdrag lokalt, regional och nationellt. När vi Socialdemokrater har voterat ska de som kandiderat kunna fortsätta att jobba för partiets idéer, både de så kallade vinnarna och de som drog de något kortare stråna. Ska den kulturen vara så himla svår att införliva? Hur ska vi Socialdemokrater kunna skola ledande företrädare och ha en god återväxt om vår inre kultur inte tillåter våra förtroendevalda att ha ambitioner?

Bilden ovan är lånad från socialdemokraterna.se

Technorati-taggar: kandidera,nominera,votera,tillåta,Socialdemokraterna

Med glaset i hand får du knappast bättre omdöme

 
Bilden är länkad från ziptivity.files.wordpress.com

Jag har en förkärlek för att då och då skriva provokativa statusrader på Facebook. När en diskussionstråd spinner igång och antalet inlägg går upp mot trettio stycken eller däröver, då har en intressant diskussion kommit igång. Jag har för min del reagerat på skrivererna om kraven på fyrverkeriförbud, här exemplifierat av en DN-artikel på temat.

Igår skrev jag följande rader: Nicke Bremer tänker att ett alkoholförbud på nyår hade räddat fler liv och skapat långt större säkerhet än att förbjuda fyrverkerier. Det är ju det brustna omdömet som höjer riskerna, inte sant?

Självklart var jag ju ute efter en provokation med min formulering, utan vissa provokationer sker ingen utveckling och inga nydanande tankar föds. Jag tror inte att ett alkoholförbud på nyårsafton vare sig skulle vara möjligt eller eftersträvansvärt. Men när man diskuterar förbud på andra områden kan det vara värt att tänka på orsak och verkan.

Vad jag menar (egentligen) är att alkohol tillsammans med andra riskfyllda aktiviteter generellt är en mycket farlig kombination. Exempelvis alkohol och fyrverkerier, bilkörning, bergsklättring, skjutvapen, simning, föräldraskap etc. Alkohol försämrar ju alltid bedömningsförmågan påtagligt. Om man kombinerar bruket/missbruket med andra aktiviteter som rymmer risk, då blir det verkligen farligt. Jag menar att man bör använda alkohol i trevligt sällskap, gärna med ett bord att ställa glas och flaskor på. Det minskar riskerna avsevärt. Att med flaskan i ena handen och en fyrverkeripjäs i andra handen fira in det nya året bland mängder med människor är mer än dumdristigt, det är kort sagt totalt oansvarigt.

Om fyrverkerier ALLTID hanteras i nyktert tillstånd, aldrig används av personer av under 18 år och säkerhetsbestämmelserna respekteras, då skulle antalet fyrverkeriolyckor minska drastiskt. Också djuren skulle få det bättre, för är man nykter är man mera medveten om konsekvenserna av sina handlingar.Förbudsropen skulle stilla sig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ger på sin hemsida ett antal kloka råd för att hantera fyrverkerier säkert.

Samma gäller givetvis andra aktiviteter med högre riskfaktor. Samhället förbjuder inte bilar för att någon kört onykter, lika lite som all knivförsäljning skulle stoppas för att en berusad person skulle skada sig själv eller andra med sitt vassa redskap.

I slutänden är det ditt agerande som vuxen som avgör hur riskfyllda aktiviteter kan drabba andra. Att vara 18 år fyllda innebär att du i alla stycken ska ta ansvar för dina handlingar. Inget konstigt alls, om du tänker efter, eller hur?

Technorati-taggar: fyrverkeri,förbud,vuxen,ansvar,alkohol