Via sociala media som Facebook får man hela tiden kontakt med vänner, återfunna vänner, bekanta och återfunna bekanta. Indirekt via statusrader och andra noteringar uppstår också beröringspunkter till vad vi kan kalla "vänners vänner". Jag har kontakter på många håll och kanter, personer jag på något sätt har anknytning till. Politisk aktivitet gör att man får goda vänner och kontakter också på andra sidan, i det "blåa laget". Här finns upptakten till en ganska obehaglig händelse där jag och alla socialdemokrater blev idiotförklarade.
Bakgrunden är en kommentar från en Facebookvän i det blåa laget kring skuggbudgeten som lades fram av det rödgröna laget igår. Så här skrev den personen "Oppositionens skuggbudget pekar i alla fall på uppgång - åtminstone när det gäller ökat utanförskap, högre skatter och högre arbetslöshet." Inte så mycket att bli upprörd för, det är en ganska typisk statuskommentar från en politisk motståndare. Sedan kommer en kommentar på detta, nu stegras tonen "Ushhhhhhhh! vilka idioter som tänker rösta på sossarna år 2010?!......bort med dem.!" Här tycker jag det finns skäl att reagera, att vi socialdemokrater både blir idiotförklarade och ska "bort" är ett tonläge som är ytterst tveksamt från en fullmäktigekandidat i ett etablerat parti. Om vi ska bort, hur ska det gå till? Det låter som en mycket militant formulering, en omogen och provocerande kommentar, eller vad säger du?
Jag svarar Bremerskt, med formellt språk och med kärv ironi "NN har verkligen ett "trevligt tilltal" till oppositionen. Jag känner mig djupt hedrad att tillhöra "idioterna", men funderar på hur vi ska komma "bort"? Sedan allmänna rösträtten infördes är Socialdemokraterna det absolut största partiet. Att ett land har producerat så många "idioter" som dessutom har klarat av att regera landet under lång tid och med framgång, det torde vara en unik situation." Utöver detta skickar jag också ett balanserat och avvägt Facebookmejl direkt till den som kommenterat.
Nu går NN igång ordentligt, läs bara "Nicke ....meila inte mig privat...vill du säga nåt så skriv i X plogg. Jag som lever i ett demokratiskt land som heter sveríge får skriva vad jag vill...yttrande frihet....eller är det bara frihet när någon skriver skit om vår profet....och när NN skriver vad han tycker....så blir du Bremer sur på honom....Jag skall säga till dig och till alla hur skall Ni bort...som kummunismen har försvunnit från Sovjetunionen då...det är lätt att ni försvinner med tiden från hela Europa. Om ni har inte tålamod så får du skriva vad du vill. Men jag vill påminna did en gång till, skriv inte till mig privat. När jag läste vad dina kamrater vill göra me Sverige och svenska folket, skrev jag en rad i X plogg...Ni borde tåla mera, om Ni inte kan då är det ert problem inte mitt."
NN lämnar sedan ingen mer kommentar (tack för det!). Däremot startar en intressant tråd om att kunna se människan bakom rollen/masken, att det är viktigt att skilja på sak och person. Tack alla för en bra dialog kring detta. Men i slutänden finns ändå frågorna kvar kring NN:s agerande. Att kandidera till ett fullmäktigeuppdrag och samtidigt uttrycka sig så obalanserat på - faktiskt - offentlig plats, vart leder det? Och vad står ett ord som "bort" för innerst inne? Jag drar inga partipolitiska växlar av det skedda, men oroar mig över att ett tonläge som det citerade riskerar att finna vägen in i en fullmäktigegrupp. Å andra sidan, det är nomineringstider och en och annan valberedare läser nog också Facebookinlägg. Kanske idiotförklaringen blev ett sågande på egen gren, ett självmål, ett fälleben? Jag hoppas det.
NU förstår jag. Jag ska inte falla i fällan och kalla NN för idiot men... för det mesta tror jag att sådana som han/hon just faller på eget grepp. Tyvärr tar det ofta lite för lång tid. Ses i morrn!
SvaraRaderaJag håller med dig Nicke att det verkar vara väldigt låg diskussionsnivå.
SvaraRaderaMen alla verkar inte förstå att Facebook är en offentlig plats.
När det gäller personens svar på ditt mejl blir jag dock mer fundersam. Vi politiker försöker väl, så gott det går, hålla en korrekt och schysst samtalston oss emellan. På tu man hand är vi väl i första hand människor som för ett normalt samtal, även om vi inte har samma ideologiska grunder.
Märkligt att vuxna människor säger saker till varandra på facebook eller mailledes som man aldraig skulle säga i verkligheten!
SvaraRaderaJag som tillhör det "blåa laget" och är vän med Nicke (både på Fb och privat), beklagar det som hänt.
SvaraRaderaHoppas att du Nicke kände stödet från oss andra!
Kram Carina
Jag tackar för allt stöd i den här historien, jag har fått många kommentarer från både blåa och röda sidan. Kanske det har fört något gott med sig när samtalet har förts, för självklart finns det samtal och funderingar bredvid elektroniska inlägg.
SvaraRaderaJag tror också att det kan finnas sådana här tendenser i alla politiska partier. Ofta skapar en hård och hotfull ton lika mycket problem i den egna organisationen som på bortaplan. "Den som är utan skuld kastar första stenen" brukar man ju säga.
Så tack Stefan, Hanna, Carina, Louise, Roger och Ellen för att vi är modiga nog att se varandra som människor.
Därmed inte sagt att den politiska debatten ska vara mjäkig. Det är bra med snärtighet, snabba reprlikskiften, humor och formuleringar som berör. Jag tror att väljarna vill höra mer om de ideologiska drivkrafterna och var vi partier vill och mindre av VA-taxor och statistik.
Märkligt att vuxna människor ibland får bete sig precis som de vill, utan att tänka på att det i mottagarändan finns en person, som faktiskt har känslor. Undrar om denna NN vågar vara lika vältalig i en debatt, och om NN då kan hålla sig till sak?
SvaraRaderaOch, jag kan nog tycka att ett privat mail är bättre att att skrika inför alla, om man vill försöka förklara hur man känner för en viss sak, tyvärr gick ju det tydligen inte så bra.
Så, social kompetens gäller även på de social medierna!