Hockeyn, våldsutvecklingen och det goda föredömet

Igår var det kommunfullmäktigesammanträde i Linköping. Jag tog chansen, brukar ta den, att ställa ett par frågor på ledamöternas allmänna frågestund. Den ena frågan rörde våldsutvecklingen i svensk elithockey.

I ett stort reportage i Svenska Dagbladet beskrivs våldsutvecklingen inom svensk elithockey. Tendensen är att tacklingar och incidenter med våld mot huvudet ökar, men eftersom säsongen pågår går det inte tvärsäkert att slå fast att detta är en säker trend. Utvecklingen följs noga på nationell nivå, bland annat från Svenska Ishockeyförbundet och Svenska Hockeyligan.

Jag noterar uttrycket “En förlåtande miljö där man har roligt och trivs tillsammans stimulerar gruppers och enskilda individers utveckling” i förbundets värdegrund.  Hur roligt och stimulerande är det att bli halvt ihjälslagen? Vad sänder det för signaler till publik och unga hockeyutövare?

Spelarna i elitsammanhang är hjältar och föredömen för många barn och inte minst ungdomar. Ett lokalt hockeylag har ett ansvar för hur unga människor ser på våldsutövning i en stor publiksport. Jag fick stort gensvar på den diskussion jag tog upp och nu gäller det att föra en djupgående diskussion med företrädare för LHC kring lagets ansvar som goda lokala föredömen. Ordföranden Christer Mård och klubbdirektören Mike Helber har ett stort ansvar för lagets framtoning. Och så mycket hänger jag med i idrottssammanhang att jag noterat att stadens hjältar inte är i närheten av att vinna årets fairplay i elitserien.

Och slutligen, när grovt våld (som kan rubriceras som grov misshandel och faller under allmänt åtal) utövas på en idrottsarena, då ska ett omedelbart ingripande ske. Inte bara matchstraff, utan polisingripande och omhändertagande. Grovt våld ska beivras enligt svensk lag, både utanför och innanför idrottsarenorna.

Bilden ovan är länkad från eurosport.se och visar en bild från NHL.

Technorati-taggar: Ishockey,LHC,våldstendenser,föredömen

Fritt internet i kommunala fastigheter

Ellen Aguirre och jag har skrivit en motion om fri internettillgång i kommunala fastigheter. Bakgrunden är att anhöriga och besökare behöver kunna använda sina egna redskap när de sitter som anhöriga hos en sjuk förälder, när de besöker filialbiblioteken, som aktiva medborgare i kommunala kanslier osv. Kort sagt, det finns en demokratiaspekt kring motionens innehåll.

Vi räknar kallt med bifall till motionen, för kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall (m) pekade redan i valrörelsen 2006 ut “trådlöst internet för alla” som en viktigt sak för Linköpingsborna. Vad han tyckte kan du läsa mer om på moderaternas webbplats och på SR Östergötland.

----------------------------------------------

Motionstexten                             

Fri internettillgång i kommunala fastigheter som är tillgängliga för allmänhet och besökare

Runt om i kommunen finns ett antal lokaler som betjänar allmänheten i olika omfattning. Det rör sig om stadshuset, biblioteken äldreboenden och skolor, men också delar av de kommunala bolagens verksamhet.

Idag är möjligheten till internetuppkoppling en förutsättning för en god kommunikation med kommunen och samhället. Genom tekniska landvinningar är det idag möjligt att via bärbar utrustning upprätthålla kontakt med i princip hela det offentliga samhället. Utvecklingen påskyndas också av målsättningar som ”24-timmarskommunen”.

Det vore mer än rimligt att kommunen, som en service och en demokratistödjande åtgärd, tillhandahåller fri trådlös uppkoppling i kommunala lokaler som betjänar allmänheten. Ett system för hur detta fungerar är upprättat i huvudbiblioteket. Åtgärden skulle underlätta för exempelvis anhöriga i äldreboenden, för besökare i stadshus och bibliotek etc. Kort sagt, kommunen skulle väsentligt öka möjligheten till kontakt och demokratisk påverkan.

Med stöd av ovanstående föreslår undertecknade

att i kommunala lokaler, eller i tillämpliga fall utförares lokaler, som är tillgängliga för allmänhet och besökare i övrigt tillhandahålls fri och öppen trådlös uppkoppling till internet.

Richard Bremer                                         Ellen Aguirre
Kommunfullmäktig (s)                               Kommunfullmäktig (s)

----------------

Technorati-taggar: Linköping,internettillgång,allmänhet

Tal vid Kristallnattsmanifestationen

Det talade ordet gäller

Linköpingsbor!

I kväll högtidlighåller vi minnet av Kristallnatten som inträffade natten mellan 9 och 10 november 1938 runt om i dåvarande Nazityskland. Här kommer ett citat från en artikel i Aftonbladet för några år sedan: Officiellt betecknades våldet som en spontan men sund tysk reaktion på judiskt inflytande i det ekonomiska livet. I själva verket pågick redan dagarna före den 9 november en stegrad hetskampanj mot judar, med en ung polskjudisk mans mordattentat på en tysk diplomat som förevändning. Någon direkt order behövdes inte heller. Breda lager av det tyska samhället visste mycket väl mot vilka de skulle rikta sin ilska och frustration, det hade över fem års naziststyre och djupt rotad antisemitism lärt dem.

Ett helt land kastades snabbt vidare in i en nazistisk häxkittel som ledde till att miljoner människor avrättades, förtrycktes och rycktes upp från sina rötter. Det finns fortfarande personer i livet som upplevt krigets och terrorns fasor och för all framtid gäller orden ”om detta må vi berätta”.

Drivkrafterna som ledde fram till naziståren må ha varit speciella, med depression, krigsskadestånd och instabilitet. Men ändå, det finns alltjämt åsikter och rörelser som står bakom ideologier som liknar den nazistiska. Vi ser det i Frankrike genom Jean-Marie Le Pen, vi ser det i Italien genom nyfascister där ättlingar till Benito Mussolini jobbar på att göra fascismen rumsren. Vi ser det här hemma när politiska grupperingar levererar patriotiska budskap och kryddar med försåtliga och utvalda fakta. Allt för att peka ut dem som har sin härkomst i ett annat land som demoner, som brottslingar och som annorlunda. Metoderna är de samma som när Kristallnatten drabbade den judiska befolkningen i slutet av trettiotalet. Skillnaden är att idag är det andra grupper som pekas ut, framför allt muslimer i vid mening. Kvar finns alltjämt hatet mot romer och mot homosexuella. Det är heller inte så att hatet mot judar har försvunnit. I en DN-artikel helt nyligen beskrivs vardagen i Malmö för rabbinen Shneur Kesselman. Citat från artikeln ”Människor har spottat på honom, kastat tomma läskedrycksburkar mot honom och kallat honom ”judejävel”. Shneur Kesselman har många gånger de senaste åren insett vad hat kan driva människor till och hur det känns att vara hatad.”

Fascismens markörer finns mitt ibland oss. När ett svenskt riksdagspartis ungdomsförbund vid ett torgmöte talar om att inrätta ett gendarmeri, då genljuder fascismens drivkrafter. Citat från organisationens hemsida ”Gendarmeriet är en militärt organiserad poliskår som ska kunna sättas in i händelse av våldsamt upplopp och större ordningsstörningar”. Så talar en gruppering som befinner sig på ett sluttande plan och hämtar inspiration från tiden för Kristallnatten.

Frågan om människovärdet är digital för att använda en metafor. Antingen ser du människovärdets okränkbarhet eller så gör du det inte. Man kan inte nästan ta avstånd från krafter som går i linje med fascism och nazism vid tiden för Kristallnatten. Antingen inser man eller så befinner man sig som enskild eller organisation i en ondskefull malström.

Vi Linköpingsbor säger JA till mångfald och NEJ till rasism!

Manifestera för mångfald och mot rasism

Den 9 november, med samling 17.30 på Borggården i centrala Linköping, inleds en manifestation för mångfald och mot rasism. Manifestationen genomförs för att högtidlighålla minnet av Kristallnatten den 9 november 1938 i Tyskland.

Arrangörer är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet med respektive ungdoms- och studentorganisationer. Arangemanget finns anslaget på Facebook och där kan du också anmäla dig. Du kan läsa mer på bland annat Socialdemokraterna Linköpings hemsida. Affischen som du gärna får sprida hittar du här.

Bakgrunden till att det i år bara är är två partier som är arrangörer ligger i att ett försök gjordes att få till stånd ett arrangemang för fullmäktiges alla åtta partier. Efter en tids eftertanke bestämde sig de både S och V att inte se det som meningsfullt med ett gemensamt arrangemang.

Efter att ha lyssnat på Svergedemokraternas ungdomsförbunds (SDU) torgmöte lördagen den 22 oktober är jag för min del helt övertygad om att det var ett logiskt och korrekt beslut av både S och V att ställa sig utanför en gemensam manifestation. Budskapet från SDU på torgmötet var provokativt, starkt exkluderande gentemot invandrade medborgare och utpräglat patriotiskt. Andemeningen var hård och mycket tydlig. För min egen del ser jag föga värdegemenskap med företrädare för denna typ av ideologi. I ett förtäckt hot riktat till motdemonstranterna användes orden “För att stävja brottsligheten i många förorter, där brandmän, polis och ambulanspersonal attackeras med stenar och raketer, förespråkar SDU ett gendarmeri. Gendarmeriet är en militärt organiserad poliskår som ska kunna sättas in i händelse av våldsamt upplopp och större ordningsstörningar.” Sammankopplat med meningen från sverigedemokraten Christoffer Dulny, kriminalpolitisk talesperson, “Till begåvningsreserven därborta vill jag säga att vi har koll på vilka ni är” träder ett våldsbenäget budskap fram där motståndaren ska kunna kväsas med milisstyrkor. Kan det bli mer obehagligt?

Riksrekryterade spetsklasser i grundskolan, hur klokt är det?

 
Bild länkad från www.nyheter24.se

Nu skrivs ansökningarna om att starta riksrekryterade spetsklasser i grundskolan. I Linköping har kommunala Berzeliusskolan ansökt till Skolverket om att få göra en sådan satsning. Den politiska majoriteten i kommunen välsignar förslaget, medan Soccialdemokraterna med flera gör tummen ner. Det är en räcka skolor som gjort detsamma, en hel lista finns hos ansvarig myndighet.

Jag är personligen negativt inställd till försök med riksrekryterade spetsutbildningar inom grundskolan Läs Lärarförbundets välmotiverade remissvar och fall inte till föga för Jan Björklunds (fp) idéer om en allt mera skiktad och sorterande skola. Jag citerar ett stycke ur remissvaret “Lärarförbundet ställer sig tveksam till att inrätta spetsutbildningar inom grundskolan. Visserligen handlar det om en försöksverksamhet i en mycket begränsad omfattning men mot bakgrund av att vi vet att system som selekterar elever ger sämre resultat än utbildningssystem som håller ihop eleverna avstyrker Lärarförbundet förslaget.”.

Det finns andra skäl emot, nämligen sociala. Att vara särbegåvad i ett enskilt ämne innebär inte mognad i andra avseenden som exempelvis sociala sammanhang. Den riksrektyterade spetsklassen innebär att en elev redan i årskurs 7 rycks upp från sin hemmiljö och endera i internatsform eller som inneboende sätts att leva termin för termin långt från hemorten. Jag vet för egen del, genom samtal med skolkamrater från internatsmiljö, vad en sådan placering innebär. Att vara proffs på matte innebär inte att man saknar närhets- och trygghetsbehov. De tidiga tonåren är en känslig period i livet, det finns skäl att inte i onödan göra de åren värre genom separation.

Däremot är det viktigt att skolan kan stimulera och ta tillvara alla elevers möjligheter och enskilda styrkor. Jag menar att det bäst sker inom inom ramen för en sammanhållen skola. Men då krävs bra metoder för att möta den enskilde elevens styrkor och behov. Att som i SvD-artikeln “Ruben fick bakläxa trots att han är mattesnille” tvingas byta skola för att inte stämplas som avvikande är naturligtvis inte hellerbra.

Kort sagt, skolan måste kunna möta varje elev utifrån deras förutsättningar och möjligheter. Spetsklasser löser inte den problematiken. Och för den delen, hur kul är det att bli sämst i elitklassen?

Åt rätt håll i Danmark - äntligen

 
Margrethe Vestager, Villy Søvndal og Helle Thorning-Schmidt
Bilden länkas från Berlingske Tidende www.bt.dk

Så har det genomförts folketingsval i Danmark. Det var verkligen en rysare, mandaterna pendlade hit och dit och höll spänningen vid liv ända fram till målsnöret. Jag följde sändningen på danska DR hela kvällen igår, fram till och med det att Helle Thorning-Schmidt talade till sina partivänner på socialdemokraternas valvaka.

Det blir säkert ingen lätt resa som statsminister, men det viktiga är att vårt grannland får en regering som inte sitter i klorna på Pia Kjærsgaard och som vågar satsa på utveckling och en offensiv politik. När ett parti med extrema åsikter dikterar vilkoren för statsbudgeten med krav på sin egegn profilfråga – invandringspolitiken – så är ett land farligt ute. De danska immigrationslagarna är kritiserade från många håll. Låt nu hoppas att de fyra partierna – Socialdemokraterna, Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten - som bildar majoritet förmår och vågar omforma politiken i en mera human och rättssäker riktning. Omställningen sker nog i relativt små steg, det hemska är ju att Kjærsgaards parti har ändrat positionerna kring invandringsfårgorna också i de andra partierna.

Det ska bli intressant och spännande att följa utvecklingen i Danmark och ännu mer intressant att se om det är fyra nordiska länder som har socialdemokratiska partier i ledningen efter det svenska valet 2014.

Lycka till i ditt nya uppdrag Helle Thorning-Schmidt!

Att komma igång igen

Jag ska göra ett allvarligt försök att komma igång med bloggen igen. Jag tycker det är kul och stimulerande att utveckla idéer och åsikter, att haka på debatten i olika sammanhang och framför allt att starta en diskussion utifrån egna reflektioner och iaktagelser. Men det har varit svårt att samla tankarna under lång tid, annat har varit så mycket viktigare.

Den offentliga person man i någon mån är och den privata sidan är så tätt förbundna. Under sommaren har jag och mina nära och kära burit (och bär) en stor sorg efter vårt älskade barnbarn Nils som hastigt avled veckan före midsommar. Det är en ofattbart svår upplevelse och en offattbar djup sorg som följer på en sådan förlust. Hur hittar man tillbaka till vardagen igen och när kan man börja se framåt?

Nils var en glad och oerhört positiv liten person. Jag har skrivit ett minnesord som publicerats i Corren. Jag har överhuvudtaget skrivit ner många tankar som susat och rusat fram i saknaden efter allas vår lille vän. Många tankar har uttryckts via Facebook och lika många tankar har jag och vi andra i denne lille killes närhet fått tillbaka. Omtanke, stöttning och djupaste deltagande, bara goda strömmar. Tack för alla vänliga ord alla som på något sätt, litet eller något större, gett goda ord tillbaka!

Sist en bild från ett fönster i Ronald McDonalds hus i Lund. All omtanke kring Nils får symboliseras i mjukisdjuren i fönstret. Mitt i all sorg finns så oerhört mycket kärlek invävd, gemenskap och närhet. Mitt i det svarta finns en styrka som hjälper oss alla att gå vidare.

 
Nils mjukisdjur fotograferade i Lund i april 2010.

Inga inträdesavgifter till Gamla Linköping

Gamla Linköping är ett unikt område i Linköping. Ett friluftsmuseum, ett handelsplats och en stadsdel i ett. Det innebär utmaningar, men är i grunden något som bidrar till områdes charm, särart och utvecklingsmöjligheter. Som socialdemokrat i Kultur- och fritidsnämnden anser jag och mina partikamrater att Gamla Linköping ska vara öppet, utan avgift, för besökare alla årets dagar.

Stadsdelen ska vara ett besöksmål både för den spontana promenaden som det planerade turistbesöket. Att inhägna området, om så bara några dagar om året, vore minst sagt olyckligt. Tyvärr finns idéer om att införa avgifter både vid större evenemang som julmarknaden, men också i form av en avgift under högsäsong. Då är det ett stängslat område som alltid kommer att möta besökarna, tänk på det.

Förslaget om avgifter var från första början en tjänstemannaprodukt inspirerad av friluftsmuseet Torekällberget i Södertälje. Med tiden har dock förslaget kommit att bli också Alliansens förslag, men det finns tydliga åsiktsskillnader i frågan inom borgerligheten, det märks tydligt.

Syftet med avgifter är att öka intäkterna. Vi socialdemokrater är helt på det klara med att för att Gamla Linköping ska fortsätta utvecklas och vara ett självklart besöksmål i kommunen krävs det sannolikt mer resurser än museet har idag. Från vår sida ser vi gärna att möjligheten med frivilliga bidrag till museet vid besök tydliggörs bättre. En sådan modell tillämpar exempelvis populära Botaniska trädgården i Göteborg. Bidrar inte den åtgärden med de nödvändiga resurserna, så menar vi att museet/nämndledningen behöver vända sig till kommunstyrelsen för ytterligare resurser. Detta inte minst med tanke på områdets strategiska betydelse för Linköping som besöksmål. Vi ser inte en avgiftsfinansiering av museet som en väg framåt.

Att hitta en teknisk lösning som möjliggör att parkeringsavgifterna kommer museet till del har vi dock ingen principiell invändning emot. Det är snarare en logisk utveckling med tanke på miljömål och för att undvika missbruk av parkeringsytan.

Naturligtvis ställer vi oss inte negativa till att införa bättre kontanthantering för de aktiviteter som idag redan är belagda med avgift, men det ska inte i första hand ske för att öka intäkterna, utan för att kunna erbjuda en bättre service till besökarna.

För att långsiktigt trygga museiverksamhetens särart menar vi socialdemokrater att nämnden behöver ge ett uppdrag till kontoret att utreda vilka ytterligare åtgärder som är tänkbara för att öka museets intäkter, utan att för den skull ge avkall på allmänhetens tillgång till området. Vi menar att en redovisning till nämnden, av alternativa åtgärder, bör ske under hösten 2011.

VI socialdemokrater menar bestämt att linköpingsbor och tillresta besökare även fortsättningsvis ska kunna promenera, ta en kopp kaffe och insupa atmosfären i Gamla Linköping utan avgifter för att gå in på området. Vilken annan stadsdel tar ut avgifter av sina besökare?

Ett löfte om tomtkön i Linköping

Vid en debatt i dagens kommunfullmäktigesammanträde yttrade Muharrem Demirok, kommunalråd (c) med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor, följande i talarstolen:
"Vi kommer att ta fram tillräckligt många tomter".

Kön är lång, byggtakten är låg, marknadsutbudet totalt sett på bostäder är lågt i Linköping. För dem som väljer att inte köpa eller bygga nytt är priserna höga sett till utgångsbuden och budutvecklingen är oroväckande också för relativt ordinära bostäder. Statistik från mäklarnas sida, visar på en kontinuerlig prisuppgång på villor i Linköping.

I ärlighetens namn hindrar tillgången på bostäder kommunens utveckling och företagens växtmöjligheter. Kort sagt, det är svindyrt att köpa sin bostad i Linköping.

Så handen på hjärtat Muharrem, vilket år ska ditt löfte förverkligas? Och hur fanken ska du klara av att nå det?

Läs mer om tomtkön på kommunens webbplats.

Ny lag om betaltjänster

Läste en reaktion på Facebook häromdagen, kring en ny lag om betaltjänster. Finansinspektionen (FI) har skrivit en promemoria om vad det hela handlar om.  Det finns ytterligare information hos FI kring detta.

Reaktionen på Facebook handlade om konskekvenserna. En sms-betalning kan inte längre ske från en anonym telefon, alltså ett icke registerat kontantkort. För att kunna betala via mobiltelefonen krävs ett registerat abonnemang eller kontantkort. Så bra!

För anonyma mobiltelefoner är kriminalitetens bästa vän. För att upprätthålla samband vid brott, för att hota genom anonyma samtal och sms, för att föra över foton som kan knyta peroner till specifika platser och för att rekognosera inför brott av olika slag.

Förhoppningsvis trängs anonyma kontantkort undan, men det vore en bra sak om det blev illegalt att använda den typen av abonnemang. Många länder har begränsat eller omöjliggjort användningen av oregisterade kort.

Mobiloperatörerna försöker dock att stoppa förändringen, men med föga framgång. Läs exempelvis på sajten mobil.se för att få lite andra perspektiv på saken.

En styrelse vald utifrån kvalifikationer

 

Distriktskongress i Söderköping 2011.	Idag, lördag 9 april, samlades dryga 130 socialdemokrater från hela Östergötland till distriktskongress. Platsen var det solbelysta Söderköping. Var det något speciellt med dagen?
Bilden har hämtats från Socialdemokraterna Östergötland på Flickr.

Valet har vi klarat av med blandat resultat, programskrifterna för mandatperioden är beslutade, så vad fattas? Ja, en valanalys som förtjänstfullt föredrogs av Kent Waltersson och en stadgerevision. Inte alla gillar stadgefrågor, men jag tycker att det är intressant och ett antal andra. Stridsfrågan i revisionen var en ganska markant minskning av distriktsstyrelsen. Bakgrunden är en mångårig situation med en jättestyrelse i kombination med ett flitigt användande av ständiga adjungeringar. Ett litet representantskap som aldrig riktigt hann med det en distriktsstyrelse ska syssla med och som med sin storlek inte i tillräcklig omfattning kunde ägna tiden åt strategiska diskussioner och beslut. Alla arbetarekommuner i länet var förvisso representerade, men varje ledamot och ersättare valdes utifrån framför allt geografiska egenskaper.

Nu är den modellen ersatt av en minskad styrelse där varje ledamot ersättare väljs på grundval av sina genuina egenskaper och sitt politiska kunnande. Idag har vi valt Johan Andersson till ordförande, Lena Micko till vice ordförande och Mattias Ravander till kassör. Vi har valt ledamöterna Eva Andersson, Stig Andersson, Jonatan Hermansson, Helen Johansson Kokkonen, Annelie Liljedahl, Mattias Ottosson, Eric Rynestad och Cecilia Vilhelmsson. Vi har valt ersättarna Kristina Edlund, Kikki Liljeblad, Maria Lind, Miko Månsson och Mikael Stenquist.

Allihop är valda för att företräda och styra vårt partistrikt. Styrelsen måste få vara strategisk, övergripande och offensiv. Ersätaren Maria Lind kan svara på varför hon blev vald till styrelsen genom att säga “jag tror att valberedningen såg att jag hade något intressant att tillföra, att jag har ett politiskt driv som betyder något för partiets framtoning gentemot yngre väljare och unga föräldrar”. Betydligt bättre argument än att få säga “jo, jag blev vald för att jag var från Åtvidaberg”.

Jag säger grattis till den nya styrelsen! Se hela länet, fokusera på uppdraget och tänk strategiskt.

Juholt bygger laget

Bilden hämtad från socialdemokraterna.se 

Jag är på plats i Stockholm nu och strax är det dags att förbereda sig för kongressfest. En sådan här dag är det kul att vara socialdemokrat, jag tror vi har något på gång nämligen!

I förmiddags lyssnade jag på Håkan Juholts linjetal. Allt strålade klassisk demokratisk socialism med blicken starkt riktad mot framtiden, själva adelsmärket för svensk socialdemokrati. Stolta över vad som gjorts, men framtiden är i blickfånget och är målet.

Utgångspunkten är i den socialdemokratiska idén  är medborgaren, du, jag och alla andra, och målet är det goda samhället som vi bygger tillsammans. En god och modern idé som ligger väl i tiden.

Jag för min del hävdar att de socialdemokratiska grundvärderingarna står starkare än någonsin. Att moderaterna självmant och strategiskt valt att kliva i våra fotspår genom maximal triangulering visar ju att ingen på allvar vågar utmana de socialdemokratiska fundamenten i Sverige.

Genomslaget i media är massivt, så här kan bara en socialdemokratisk kongress fånga intresset det mediala intresset. Läs mer i exempelvis Svenska Dagbladet eller titta på SVT Play.

Nu bygger vi laget för att återta socialdemokratins positioner inför valen 2014 och framöver. De som kopierat oss får ursäkta, men det är originalutgåvan som gäller. Testa inget annat!

Mattias Åkeson ställer ut på Skådebanan Östergötland

Invigningstal, det talade ordet gäller:

Välkomna till Skådebanan Östergötland och en utställning med alster av konstnären Mattias Åkeson. Vad finns att veta om Åkesson och hans uttryck?

Jag har hittat ett en text av skribenten Niklas Östholm och ska läsa ett stycke därifrån:

”Något som konstnären Mattias Åkeson upprepade gånger har återkommit till i sina arbeten under de senaste åren är medelklassen. Eller snarare de olika tecken som markerar en medelklassens tillhörighet. Men finns det fortfarande några klasser? Vad är i så fall medelklassen, och vad rymmer den som kan fascinera så? Ett förnekande av klasser härrör troligtvis från idén om att medelklassen växer på så vis att den i förlängningen kommer att radera ut klassgränserna. En närmast utopisk idé, men att den växer är ett tecken på att samhällets ekonomiska utveckling är god. Medelklassen har trots allt kommit att bli samhällets norm. Allt fler känner både en dragning och tillhörighet till den. Samtidigt som man låter sig hänföras av normen opponerar man sig försiktigt mot den. Som en del av att tillhöra medelklassen finns ett begär efter att visa att man inte är medelklass. Man roas när olika kulturella former ger uttryck för smutskastning av sin egen klass, t ex genom att framställa andra i den egna gruppen som endast intresserade av materiella aspekter av tillvaron.”

För min egen del tänker jag på jakten efter den ultimata lyckan och svagheten hos så många av oss att snegla med ögat och titta på vad grannen, kollegan och våra bekanta gör. Heminredningstidningarna som fångar tidens tecken i omstöpningarna av våra hem, våra trädgårdar och vår närmiljö. Den exklusiva konsumtionen som samtidigt skapar en märklig likformighet, en tidens kod.

Exklusivitet - Konformitet

Trendsättare - Följa trender

Sticka ut - Passa in

Originalitet - Vardaglighet

Motsatsord som fångar tiden, som skapar kontraster och som sätter fingret på många företeelser man kan fundera länge på.

På Norrköpings Konstmuseum pågår just nu en samlingsutställning där Mattias Åkesson är en av de konstnärer som ställer ut. Så här beskriver museet utställningen:

Vad bestämmer ett föremåls värde och vilka är konsumtionens drivkrafter? Under industrialismen växer sig borgarklassen stark, museerna och varuhusen tillkommer parallellt. Konsten och företagandet ingår i samma ekonomi och är ofta sammanlänkade, även i Norrköping. Idag är Spiral åtbörd, skulpturen framför konstmuseet, symbol för ett köpcentrum i stan. I Konsumera Mera undersöker konstnärerna bland annat marknadsekonomins mekanismer ur olika vinklingar.

Det känns spännande och intressant att stå här och inviga en utställning med en konstnär som fångar nutidens skeenden och strömningar, och tar sin utgångspunkt i det som finns runt om oss, mitt i shoppingens tidevarv.

Varmt välkommen Mattias och alla ni andra till Linköping och Galleri Skådebanan. Härmed förklarar jag utställningen för invigd!

Dubbelt drabbade

Jordbävningen slår till med ofattbar styrka och skapar en tsunami som ödelägger med en kraft som är så massiv som bara vattenmassor kan vara. Japan är drabbat av naturens krafter och den här inte så stora, men folktäta, nationen ligger i ett område som är geologiskt instabilt. Det veta alla och forskare följer rörelserna i jordskorpan kontinuerligt.

Naturens krafter är oberäkneliga och svårtämjda. Det gäller också radioaktiviteten som via ett antal aktiva grundämnen ger ifrån sig kraftig strålning och värme om malmen bereds och ger högre koncentrationer av det strålande ämnet. Människan vill ha energi till dagens energikrävande samhälle, det krävs för att vår livsstil ska kunna bibehållas. Kärnkraften förs av vissa politiska krafter fram som modern, miljövänlig och billig. Om detta kan man diskutera länge och den så kallade billigheten är väl främsta argumentet mot återinvesteringar och nyinvesteringar i kärnkraftsanläggningar i Sverige. Det är nämligen svindyrt med ny kärnkraft.

Kärnkraftsverk i Japan är nu drabbade av jordbävningen (se klipp på SVT). En härdsmälta står för dörren eller pågår. Liknande händelser har tidigare skett i Harrisburg och Tjernobyl. Svåra, dödliga och oändligt långtgående olyckor kan inträffa, det är fakta. Det japanska folket utsattes för två atombomber 1945, ödeläggelsen var massiv och än i dag lider drabbade och deras släktningar av sviterna. Nu slår ödet till igen, Japan drabbas av atomkraftens skadeverkningar på nytt. Det håller inte, det är alternativen till kärnkraften som måste utvecklas och få kapitalstöd, inte en teknik som ger evighetslånga oläkta sår i naturen och dödar blint under oändligt lång tid. Det räcker helt enkelt nu!

Läs också:
Roger Berzells blogginlägg Livsfarlig kärnkraft tar livet av folk

Blygheten är botad, ett namn har trätt fram

Jag bloggade för ett par dagar sedan om den “blyghet” som råder inom Socialdemokraterna och beklagade att ingen träder fram och visar ambition att bli vald som partiledare. Spekulationerna har varit många nu och under lång tid, men fram till helt nyligen har inga blad tagits från någon enda mun. Hur var det nu ABBA sjöng? “Tystnaden är så total, bara du slog en signal”

Nu äntligen börjar det lossna! Jag tänker inte på att de stora tidningarna spekulerar, utan i stället nomineras det (även från Östergötland) och ännu bättre, Mikael Damberg kliver fram och säger på politikerbloggen.se att “Jag vill verkligen vara med och ta ansvar för den nystart som partiet behöver. Hur jag bäst kan göra nytta och vilken roll jag kan spela är det andra som får avgöra.”

Ytterligare klarspråk finns att hämta i en DN-artikel “Uppenbarligen finns det flera som för fram mitt namn. Men jag är väldigt tydlig med att säga att det är valberedningen som ställer frågan, och jag svarar valberedningen om den skulle bli aktuell, parerar Mikael Damberg S tiotusenkronorsfråga.”.

För egen del har jag en vag uppfattning om Mikael Damberg, jag har inte kunskap att säga plus och jag har inte kunskap att säga minus. Men jag har flera förtroendefulla partivänner som för fram hans namn och jag har också läst en kommentar i Corren kring Damberg “Skulle partiet välja Damberg kommer alliansen sannolikt att få en hård match 2014”. Corren är aldrig min favorittidning och är i alla stycken en tendensiös blaska, just därför är kommentaren extra intressant.

Tiden börjar bli knapp fram till kongressen i mars. Socialdemokratin behöver hitta en stark och framåtsyftande ledning dom inte räds ansvaret att leda partiet. Jag menar med stöd i texten ovan att Mikael Damberg är en stark kandidat. Jag ser fram emot en diskussion med övriga kongressombud i länet för att kunna hitta ett gemensamt namn att stötta.

Och kom ihåg, vi ska inte bara vinna valet 2014, utan 2018 och 2022. Då spelar faktiskt åldern en viss roll. Gänget runt om kan ha väl så blandade åldrar, men frontnamnet måste kunna hänga med ett antal år.

Vem där? En partiledare?

Jag fick ett samtal till bostaden. En partimedlem ville veta var jag stod i partiledarfrågan och vem jag skulle stötta. Svarade jag klokt skulle jag få en röst i kongressombudsvalet. Vad svarade jag?

Hur ska jag kunna ta ställning utan att veta vilka som kan tänkas kandidera? Just nu pågår operation lurpassning och ingen potentiell kandidat vill öppet säga att “Jag kan tänka mig att bli partiordförande!”. Det är en oerhörd skillnad mot miljöpartiet där det finns minst en handfull potetiella språkrörskandidater.

Många talar om Mikael Damberg, många om Lena Sommestad, många om Veronica Palm, många om Leif Pagrotsky, tydligen många om Thomas Eneroth och några försöker väcka liv i Pär Nuder som kandidat. Men ingen av dessa har sagt att “Om jag får frågan från valberedningen är jag beredd att ställa mig till förfogande” eller än mindre “Jag tror jag har mycket att tillföra socialdemokraterna om jag väljs till ordförande”.

Det är svårt att ta ställning till ett dimmoln. Om jag blir vald som kongressombud vill jag resonera mig samman med de andra ombuden från länet och gemensamt välja väg i partiledarfrågan. I dagsläget finns ingen enda kandidat att ta ställning till, förhoppningsvis gör det det när ombudsdelegationen samlas.

Och handen på hjärtat, en partiledare får väl inte vara blyg? Kliv fram du som kan tänka dig ett svårt men utmanande uppdrag i ett parti som har en ultramodern värdegrund att bygga på.