Igår var det kommunfullmäktigesammanträde i Linköping. Jag tog chansen, brukar ta den, att ställa ett par frågor på ledamöternas allmänna frågestund. Den ena frågan rörde våldsutvecklingen i svensk elithockey.
I ett stort reportage i Svenska Dagbladet beskrivs våldsutvecklingen inom svensk elithockey. Tendensen är att tacklingar och incidenter med våld mot huvudet ökar, men eftersom säsongen pågår går det inte tvärsäkert att slå fast att detta är en säker trend. Utvecklingen följs noga på nationell nivå, bland annat från Svenska Ishockeyförbundet och Svenska Hockeyligan.
Jag noterar uttrycket “En förlåtande miljö där man har roligt och trivs tillsammans stimulerar gruppers och enskilda individers utveckling” i förbundets värdegrund. Hur roligt och stimulerande är det att bli halvt ihjälslagen? Vad sänder det för signaler till publik och unga hockeyutövare?
Spelarna i elitsammanhang är hjältar och föredömen för många barn och inte minst ungdomar. Ett lokalt hockeylag har ett ansvar för hur unga människor ser på våldsutövning i en stor publiksport. Jag fick stort gensvar på den diskussion jag tog upp och nu gäller det att föra en djupgående diskussion med företrädare för LHC kring lagets ansvar som goda lokala föredömen. Ordföranden Christer Mård och klubbdirektören Mike Helber har ett stort ansvar för lagets framtoning. Och så mycket hänger jag med i idrottssammanhang att jag noterat att stadens hjältar inte är i närheten av att vinna årets fairplay i elitserien.
Och slutligen, när grovt våld (som kan rubriceras som grov misshandel och faller under allmänt åtal) utövas på en idrottsarena, då ska ett omedelbart ingripande ske. Inte bara matchstraff, utan polisingripande och omhändertagande. Grovt våld ska beivras enligt svensk lag, både utanför och innanför idrottsarenorna.
Bilden ovan är länkad från eurosport.se och visar en bild från NHL.