Från den 1 juli har lesbiska par laglig rätt att inom svensk hälso- och sjukvård insemineras. Ett krav är att barnet sedan förds inom ett samboskap eller registerat partnerskap och att partnern har samtyckt till behandlingen. Föräldraskapet fastställs sedan genom bekräftelse eller dom.
Rätten finns alltså och Sverige har nu anpassat sin lagstiftning till den utveckling som pågår på andra håll och redan finns på sina håll, exempelvis Danmark. Svenska lesbiska par slipper nu åka utanför landets gränser eller tillämpa "hobbymetoden" för befruktning. Det är bra, rätt och demokratiskt. Dessutom, allt fler inser idag att ett gott föräldraskap inte bygger på vilken sexuell läggning föräldrarna har.
Problem har dock uppstått ganska omgående. Det är nämligen fritt för varje landsting/region att bestsämma taxan för behandlingen. RFSL håller på med en kartläggning av vilken väg man väljer i de olika länen. I en del fall kommer behandlingen att erbjudas till ordinarie sjukvårdstaxa, någonstans kring 200-300 kr per behandlingstillfälle, på sina håll talas det om att behandlingen av fertila lesbiska par inte är att anse som prioriterad sjukvård vilket innebär att varje behandling kan komma att kosta tusentals kronor. Det kan inte vara rimligt och heller inte vara lagstiftarnas avsikt.
RFSL beskriver problematiken så här:
Problem –oklarheter i hur landstingen tillämpar den nya lagen i praktiken
Risk för olika praxis i olika landsting kring:
- i vilken kö lesbisks par ställs, dvs hur man prioriterar samkönade par.
- om man sjukvårdsersättning ska gälla eller om man själv som lesbisk ska betala för inseminationen.
RFSL skriver vidare:
I debatten antyds att lesbiska par inte kan få barn för att de inte valt en man som partner. Det är samma sak som att hävda att en heterosexuell kvinna i ett barnlöst par skulle kunna bli med barn bara hon väljer en annan partner än sin man. I dags skulle ingen uppmana en heterosexuell kvinna att ha sex med annan man än sin partner. Är man lesbisk vill man ju inte ha sex med en man och då är det ett lika stort problem som infertilitet på grund av sjukdom eller skada.
Min åsikt är att lesbiska par drabbats av ofrivillig barnlöshet och ska ha rätt till assisterad befruktning till ordinarie sjukvårdstaxa. Man har inte valt sin sexuella läggning och man kan inte få barn utan en medicinsk insats. Det är därför självklart att de lesbiskas barnlöshet ska prioriteras lika högt som de heterosexuella parens. I båda fallen kommer de till sjukvården för att de vet att de inte kan få barn på naturligt sätt tillsammans. Utgångsläget är detsamma oavsett om det är ett heterosexuellt eller samkönat par. Paren befinner sig i samma situation. Det handlar om två människor som älskar varandra och som vill ha barn men som tyvärr inte kan få barn tillsammans på naturlig väg.
