Det är du och jag som måste göra det

Tal jag höll 2012-11-09 vid manifestationen till Kristallnattens minne och med parollen *Mot rasism, för mångfald!”

Technorati-taggar: Kristallnatten,rasism,progrom,människoförakt

Arrangörer: Vänsterpartiet och Ung Vänster.

Mötesdeltagare, antirasister! Jag ska börja med ett citat från Svenska Dagbladet, där förre folkpartiledaren Bengt Westerberg intervjuas idag (länk). Så här säger han i en mening som handlar om det åttonde partiet i Sveriges riksdag:

– Det är fortfarande ett rasistiskt parti, de har kvar formuleringar om att man ärver egenskaper på gruppnivå och det är just det som är rasism.

Jag tycker det är en bra sammanfattning av vad som skiljer ut rasistiska rörelser från andra på den politiska kartan. Att en grupp skulle ärva egenskaper, det är för mig en orimlig tanke, men lika fullt är det den slutsatsen som gång på gång dras runt om på nätforum, på twitter, på facebook och i direkta samtal mellan människor. Med slutsatsen att Du är så här för att dina föräldrar, din grupp, ditt land, din hudfärg, din religion, har skapat en särskild och oföränderlig människotyp. Ni hör alla hur orimligt det låter?

På sajten levandehistoria.se finns information om vad begreppet Kristallnatten står för. Det var en landsomfattande handling mot judar i såväl Tyskland som Österrike. Den genomfördes natten mellan den 9-10 november 1938. Kristallnatten kallas också för Novemberprogromen. Pogrom är en våldsam och blodig förföljelse av en folkgrupp, i synnerhet med avseende på förföljelser av judar.

Under Kristallnatten brändes och förstördes över 1 400 synagogor och bönehus. Omkring 7 500 judiska butiker fick skyltfönstren krossade, vandaliserades och plundrades. Också judiska bostäder vandaliserades. Judar misshandlades, kastades ut genom fönster, sköts, slogs ihjäl och höggs till döds med knivar. Många begick självmord i desperation. 30 000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationslägren Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen, där de utsattes för en brutal behandling av SS. 

Enligt senare forskning mördades omkring 400 judar under natten den 9-10 november. Tillsammans med självmorden och dödsfallen i koncentrationslägren den närmaste tiden efteråt, beräknas det totala antalet dödsoffer för hela pogromen vara runt 1 500. De materiella skadorna uppgick till enorma summor. Regeringen gav judarna själva skulden för händelsen och tvingade dem att betala ett kollektivt skadestånd på en miljard mark till staten. De judiska affärsägarna fick också städa upp på gatorna efter förödelsen.

Men allt detta hände ju 1938. I vår upplysta värld kan det väl inte upprepas? Men krafterna finns kvar, ligger som en ond hydra under samhällets yta, alltid beredd att blåsa under konflikter, peka ut och skuldbelägga grupper av människor. Vi ser alla vad som sker i Ungern med hårdnande lagstiftning och förföljelse av folkgrupper. Partiet Jobbik har gjort sig känt genom sin starkt antisemitiska och antiromska profil.

I Grekland ser vi hur nazistiska Gyllene gryning växer och drar nytta av krisen i landet. Här hemma finns som den kanske yttersta utposten Svenskarnas parti, en gruppering som har starka kopplingar till nazistiska krafter, men som bytte namn för att framstå mer salongsfähiga. Samma krafter som 1938 är alltså i rörelse, lika onda, lika aggressiva, lika människoföraktande, lika skrämmande.

Men lika allvarlig är den mer vardagliga rasismen, en okontrollerbar kraft som tar sats på arbetsplatsen, i hemmen, på gator och torg, i kollektivtrafiken. Där den som på något sätt avviker alltid måste förklara sig, alltid ses som udda, får små stick som syftar till att skapa avstånd och förminska. Och på alla dessa platser sitter många goda människor och vågar eller förmår inte reagera. Det finns skäl att minnas Martin Luther Kings ord ”Det värsta är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad”. Vi har alla ett ansvar att reagera, att säga ifrån, att lägga fram fakta, att argumentera för alla människors lika värde.

Med det hemska minnet som Kristallnatten har lämnat efter sig, måste vi alla stå upp mot det onda som rasismen står för. Vi är aldrig färdiga, det behövs alltid en handling, stor eller liten. Det är du och jag som måste göra det, nu och alla andra dagar vi har framför oss.

Tack för ordet!

Källor:
www.levandehistoria.se
www.wikipedia.se

Tankar in för S-kongressen

Att kandidera till partikongressen 2013,
ett anförande på möte med Socialdemokraterna i Linköping
29 september 2012

Vem är jag?

Jag är en politiskt aktiv folkbildare och jobbsökande, som har ett partiengagemang sedan många år. Under ett antal år var jag också fackligt engagerad i Kommunal. Jag är Linköpingsbo sedan länge, lever med min livskamrat Lotta och har två vuxna barn. I januari blir jag farfar igen, vilket är ett oändligt glädjeämne.

Vilka frågor vill du driva på partikongressen 2013?

Den viktigaste frågan är ett reformerat utbildningssystem, som öppnar dörrar i stället för att stänga dem. Under de gångna sex åren har skola och högre utbildning förändrats kraftigt, men inte i den riktning som socialdemokraterna vill. Jag vill se en skola som lyfter fram varje unges starka sidor, ger nya chanser i vuxen ålder och inte en skola som sorterar och skiktar. Skola och utbildning är det politiska område som ger allra mest påverkan på framtiden och detta under lång tid. Samma sak gäller givetvis också högskoleväsendet och vuxnas lärande i övrigt. Det är starka lärkedjor vi ska skapa, inte fallgropar. Vår skola ska bygga på vetenskapliga rön och inte på en enskild ministers drömmar om hur det var förr.

Jag tycker också att arbetslösheten måste bekämpas mer offensivt och här kan man se en stor skillnad genom det budgetförslag socialdemokraterna lagt fram i riksdagen. Aktivitet är ledordet, inte att sitta still, samla i ladorna och sänka skatter.

Det är mer än rimligt att taket i a-kassan höjas rejält efter att ha legat still så oerhört länge. Det är riktigt dålig ersättning också med högsta dagpenning, många många får inte ens en bråkdel av detta. Det leder till otrygghet, till vikande konjunkturer och till oron för morgondagen. Vem vinner på det?

Så frågan om vinster i välfärden. Jag tycker för min del att partistyrelsen hamnat på en bra nivå med dokumentet ”Nationella kvalitetslagar”. Möjligen att det kommunala inflytandet vid friskoleetableringar kunde betonats ytterligare. En hörnsten är det kommunala och regionala självstyret. Går vi på förbudslinjen så tvingar vi hela Sverige i en viss riktning. Samma argumentationslinje som att tvinga hela Sverige att tillämpa Lag om valfrihet (LOV). Skillnaden är stor mellan Boxholm och Nacka. Vi ska inte påtvinga en lokal folkvilja nationella diktat, då blir det med garanti reaktioner av ganska kraftigt slag. Och inte minst, vi ska vinna valet 2014,

Technorati-taggar: Socialdemokraterna,kongress 2013,utbildnngspolitik,a-kassan,vinster i välfärden,mångfaldsfrågor

men lika viktigt är det att vinna 2018 och 2022. Då kan vi inte gå till val på ett program som så kraftigt kastar om människors vardag runt om i landet.

I övrigt vet jag att organisationskommittén har ett spännande arbete framför sig som ska landa på kongressen. Det är kanske inte förstasidesfrågorna, men nog så viktiga för att kunna ha en vital och livaktig partiorganisation.

Slutligen, jag tycker också att arbetet för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet behöver lyftas ytterligare i partiet, samma sak gäller det feministiska perspektivet och HBTQ-frågor. Det finns starka krafter som arbetar i motsatt riktning idag och vi behöver mobilisera och lyfta fram de här frågorna ytterligare.

Ett LAN-party i Linköping, något för kommunen?

 

Socialdemokraterna lade för något år sedan en motion i Linköpings kommunfullmäktige om att ordna ett så kallat

Technorati-taggar: LAN-party,Linköping,Socialdemokraterna

 LAN-party. Det var Kristina Edlund och Gunn Bredstedt som var motionärer. Tanken var att tillsammans med lämpliga intressenter som Arenabolaget, Lejonfastigheter, Stångåstaden, Tekniska Verken, Universitetet m fl. få till ett lokalt arrangemang. Motionen var inte kostnadsberäknad, utan åtgärden som föreslogs var att kartlägga möjligheten och att låta kultur- och fritidsförvaltningen bereda frågan.

Efter att har valsat runt i det kommunala systemet ett tag var det idag dags för fullmäktigebehandling av motionen. Alliansen valde den försiktiga linjen och valde att besvara motionen med att de som vill ha ett LAN får återkomma med en ansökan som kan behandlas enligt gängse föreningsstöd. Det är ju bara det att det inte finns några föreningar bland unga i denna typ av verksamheten. Skillnaden gentemot traditionell sport, som exempelvis fotboll, är oerhörd i sättet att arrangera evenemang.

Ellen Aguirre och undertecknad försvarade Socialdemokraternas färger i debatten. Vi fick höra, från Erik Östman (m), att vår idé inte var anständig, att den var orättvis och att det i rådande ekonomiska situation inte gick att ta på sig uppgifter som riskerade kommunens ekonomi. Tala om att skjuta mygg med luftvärnskanon!

Debatten blev rätt spänstig och kul att föra. Du kan läsa mer om fullmäktige och sammanträdet här.

Obehagliga diskussionstrådar och negativ energi

När man kommer igång ordentligt med det sociala mediet twitter, så är det lätt att gräva ner sig i kommentarstrådar. Samma sak kan gälla kommentarsfält i nätpublicerad dagspress, på facebook och var än man rör sig på nätet. Återkommande är grova, hätska och aggressiva kommentarer som ska provocera, störa och ta bort nyanserna i en intressant diskussion. 

Det är trollen, eller mer specifikt internettrollen, som lurar bak hörnet och det gäller att inte hugga för hårt på deras utlagda krokar. Citerat från Wikipedia: Internettroll (se artikel), eller bara troll, är Internetslang för användare som medvetet skriver ett stort antal provokativa, märkliga, ickerelevanta och/eller oseriösa diskussionsinlägg på Internetforum (ursprungligen på Usenet) i syfte att provocera fram en känslomässig debatt, ofta utanför själva ämnet för huvuddiskussionen. Trollen ses ofta delta i ett otal diskussioner samtidigt och föder ilska, vanmakt och skadar sinnesstämningen hos övriga användare som hugger på de krokar de lägger ut. Om trollen inte ignoreras eller blockeras kan de ibland lyckas ta död på diskussioner eller hela forum.

Har man nu ändå gett sig in i denna djungel och följer de obehagliga inläggen vidare, så rör man sig snabbt till riktigt otäcka diskussioner där lögner och hets mot folkgrupp parat med hat och ilska ger driv i trådarna. Ta exempelvis hashtaggen #svpol som rymmer de mest skiftande inlägg och ämnen, men där rasistiska/fascistiska tendenser hela tiden dyker upp. Här fanns meningen “Om de 7 araberna i Göteborg inte åker inom på lång tid hoppas jag att några tar saken i egna händer och hänger dom från en lyckstolpe” skriven av @Sverigevakna. Den meningen bör gå att polisanmäla tycker jag och säkerligen fler av denne skribents hetsande åsikter.

Att försöka gå emot och stödja den goda sidan är nästan hopplöst, motinläggen bara rullar in, men samtidigt kan det finnas en viss tillfredsställelse i att störa och vända upp och ner på osanningarna. Jag har själv fått beteckningen "hjärntvättat PK-troll", det känns faktiskt hedersamt i sammanhanget. Att benämningen PK/PC (politiskt korrekt eller political correct) används är ingen slump. Journalisten Niklas Ekdal definierar begreppet mycket bra i en DN-krönika med några år på nacken: “Avsikten med PC-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.” 

Trådarna stjäl energi och skapar stark irritation, man ska inte fastna i dem. Jag skrev så här till slut till de två värsta: "Vart kommer allt ert hat från? Vad känner ni äkta kärlek inför? Har ni hållt en nyfödd? Har ni luktat på en ros?" Det var efter det inlägget jag fick heta "hjärntvättat PK-troll".

Technorati-taggar: provkation,troll,hets,diskussionstrådar

Öppna inte dammluckan

Ett känt politikerpar har bestämt sig för att lämna varandra och gå skilda vägar. Båda två har tunga politiska uppdrag. Så snart separationen meddelats börjar Facebooktrådarna att rulla. Många pekar på att detta är en privatsak som inte ska nyttjas i politiska syften. Andra, ett mindre antal, vill dra nytta av situationen för att rikta ett negativt fokus på de parti de båda makarna företräder. En av de mera kända opinionsbildarna som vill dra nytta av situationen är den socialdemokratiska tidskriften Tidens redaktör Daniel Suhonen (här med sin Facebookpresentation). Jag tycker det är mer än tveksamt att med någon seriositet dra nytta av privata tråkigheter som exempelvis en separation. Som tidskriftsredaktör är det viktigt att göra ett seriöst intryck. Det försvagas allvarligt av försöket att med ironin som vapen göra sig lustig över en långvarig relation som nu brustit.

Jag tror inte vi socialdemokrater vinner ett skvatt på att utnyttja den här situationen. Regeringens usla politik i sig räcker mer än väl för att vinna väljare till våra alternativ. Det är ingen mening med att få media och bloggosfär att röra sig i riktning mot engelska tabloider.

Vad jag menar är att det är moderaternas politik vi ska angripa. Den innehåller alldeles tillräckligt många svagheter och orimligheter för att kunna angripas på alla nivåer.

När en brusten relation, eller någon annan allvarligare händelse av privat karaktär, politiseras blir ju nästa steg att det blir en metod mellan alla partier och vi befinner oss då på ett sluttande plan. Låt säga att en ledande Sverigedemokrat mister en nära anhörig. Ska den situationen också politiseras? Finns det inte, trots ibland starka meningsskiljaktigheter, alltid människor bakom den politiska masken?

Både demokratin i stort och vårt eget parti vinner respekt på att inte utnyttja svårigheter på privatplanet gentemot motståndarna. Varför ska vi socialdemokrater bidra till att öppna den mediala dammluckan?

Bilden ovan har länkats från webbplatsen www.skilsmassa.org

Technorati-taggar: relationer,seriositet,respekt,människor

Källskyddet och landstingsledningen

Det är svårt att förstå upprördheten över att hemligheter avslöjats från östgötalandstingets politiska majoritet. Vi vet väl alla att det är ett ideologiskt mål från moderaternas sida att öka andelen privat vård? Enda skillnaden nu var att det stod på papper, men förvånande? Nej!

Vilket omdöme har har då Marie Morell (m) egentligen? Jag är faktiskt förvånad att grundläggande kunskaper kring meddelarfrihet och källskydd inte är självklara och att dessutom landstingsjuristen klickat i sin bedömning. Det här känns som en sak som SKL borde jobba med. Och ett tips, ta del av Journalistförbundets information om Efterforskningsskydd.

Du kan läsa mer om turerna kring läckta hemligheter från den politiska ledningen för Landstinget i Östergötland. Exempelvis i en aktuell artikel i Norrköpings Tidningar. Hör också ett referat från gårdagens möte med Publicistklubben.

En annan sak är ju hur diskussionen gått internt i koalitionen. Någon måste ju ha slarvat med utskrift eller hantering av det utskrivna. Alla som jobbat i ett politiskt styrt kansli vet att nyfikenheten partierna emellan är en stark drivkraft. Det händer att man glömmer papper i skrivaren, kopiatorn och faxen. Det händer också att man själv gör fynd.

Ett misstag som det här innebär att den tuffaste diskussionen måste ske internt. Det är en klassisk metod att då söka yttre fiender för att kunna mildra den interna kritiken. Att Lasse Pettersson inte var något medialt geni visste jag ju, men jag trodde Marie Morell hade bättre omdöme faktiskt.

Att våga kandidera – behovet av en ändrad kultur

Mycket har skrivits i samband med partiordförandekrisen i Socialdemokraterna och vad som därefter pågår. Många har åsikter, allt rapporteras och allra konstigast är nog alla redovisningar i media av vilka som säger NEJ till att kandidera till det uppdrag som nu blivit ledigt. Se exempelvis en artikel från Sydsvenska Dagbladet. Samma redovisning har pågått vid varje ordförandeval allt sedan Ingvar Carlsson neddelade sin avgång i augusti 1995. Spekulationerna rullade igång och utrycket “Nej, nej, nej” citerades gång på gång. Måste vi ha det så i Socialdemokraterna?

Vad jag efterlyser är ett klimat där medlemmar törs/får kandidera till uppdrag, utan att de som förlorat en omröstning är politiskt döda efter voteringen, men den upplevda verkligheten talar tyvärr ett annat språk.

Låt mig ta ett exempel i form av ett fyllnadsval av ett heltidsuppdrag för några år sedan någonstans i Sverige. Det fanns säkert tio tänkbara och mycket dugliga kandidater till detta uppdrag. Men alla sade nej till kandidatur och i slutänden hade valberedningen bara ett namn att bereda. Diskussioner i informella och högst privata sammanhang hade medfört att alla tänkbara kandidater backade. En sådan situation lämnar en ganska bitter eftersmak. Det beskrivna förloppet kan dessvärre också tjäna som mall för valprocessen av ledande företrädare på många håll i landet, detta också på nationell nivå.

Skillnaden gentemot det nyligen genomförda valet av partiledare i Vänsterpartiet är stor. Jag hade själv, som neutral samtalsledare, möjlighet att möta de fyra ordförandekandidaterna hos Vänsterpartiet i Söderköping. För det första nyttjades den unika möjligheten att exponera politiken runt om i landet i flera månader och för det andra fick både Vänsterpartiets medlemmar, allmänhet och media möjlighet att bilda sig en uppfattning om varje enskild kandidat. Också Miljöpartiets språkrörsval rymde samma typ av process och de som inte blev valda fortsätter i stort att jobba vidare i de uppdrag man hade före kandidaturen, Micaela Valtersson (se SvD-artikel) undantagen.

Det är det jag menar med öppenhet, att det ska vara helt OK att kandidera till ledande uppdrag lokalt, regional och nationellt. När vi Socialdemokrater har voterat ska de som kandiderat kunna fortsätta att jobba för partiets idéer, både de så kallade vinnarna och de som drog de något kortare stråna. Ska den kulturen vara så himla svår att införliva? Hur ska vi Socialdemokrater kunna skola ledande företrädare och ha en god återväxt om vår inre kultur inte tillåter våra förtroendevalda att ha ambitioner?

Bilden ovan är lånad från socialdemokraterna.se

Technorati-taggar: kandidera,nominera,votera,tillåta,Socialdemokraterna

Med glaset i hand får du knappast bättre omdöme

 
Bilden är länkad från ziptivity.files.wordpress.com

Jag har en förkärlek för att då och då skriva provokativa statusrader på Facebook. När en diskussionstråd spinner igång och antalet inlägg går upp mot trettio stycken eller däröver, då har en intressant diskussion kommit igång. Jag har för min del reagerat på skrivererna om kraven på fyrverkeriförbud, här exemplifierat av en DN-artikel på temat.

Igår skrev jag följande rader: Nicke Bremer tänker att ett alkoholförbud på nyår hade räddat fler liv och skapat långt större säkerhet än att förbjuda fyrverkerier. Det är ju det brustna omdömet som höjer riskerna, inte sant?

Självklart var jag ju ute efter en provokation med min formulering, utan vissa provokationer sker ingen utveckling och inga nydanande tankar föds. Jag tror inte att ett alkoholförbud på nyårsafton vare sig skulle vara möjligt eller eftersträvansvärt. Men när man diskuterar förbud på andra områden kan det vara värt att tänka på orsak och verkan.

Vad jag menar (egentligen) är att alkohol tillsammans med andra riskfyllda aktiviteter generellt är en mycket farlig kombination. Exempelvis alkohol och fyrverkerier, bilkörning, bergsklättring, skjutvapen, simning, föräldraskap etc. Alkohol försämrar ju alltid bedömningsförmågan påtagligt. Om man kombinerar bruket/missbruket med andra aktiviteter som rymmer risk, då blir det verkligen farligt. Jag menar att man bör använda alkohol i trevligt sällskap, gärna med ett bord att ställa glas och flaskor på. Det minskar riskerna avsevärt. Att med flaskan i ena handen och en fyrverkeripjäs i andra handen fira in det nya året bland mängder med människor är mer än dumdristigt, det är kort sagt totalt oansvarigt.

Om fyrverkerier ALLTID hanteras i nyktert tillstånd, aldrig används av personer av under 18 år och säkerhetsbestämmelserna respekteras, då skulle antalet fyrverkeriolyckor minska drastiskt. Också djuren skulle få det bättre, för är man nykter är man mera medveten om konsekvenserna av sina handlingar.Förbudsropen skulle stilla sig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ger på sin hemsida ett antal kloka råd för att hantera fyrverkerier säkert.

Samma gäller givetvis andra aktiviteter med högre riskfaktor. Samhället förbjuder inte bilar för att någon kört onykter, lika lite som all knivförsäljning skulle stoppas för att en berusad person skulle skada sig själv eller andra med sitt vassa redskap.

I slutänden är det ditt agerande som vuxen som avgör hur riskfyllda aktiviteter kan drabba andra. Att vara 18 år fyllda innebär att du i alla stycken ska ta ansvar för dina handlingar. Inget konstigt alls, om du tänker efter, eller hur?

Technorati-taggar: fyrverkeri,förbud,vuxen,ansvar,alkohol