Att komma igång igen

Jag ska göra ett allvarligt försök att komma igång med bloggen igen. Jag tycker det är kul och stimulerande att utveckla idéer och åsikter, att haka på debatten i olika sammanhang och framför allt att starta en diskussion utifrån egna reflektioner och iaktagelser. Men det har varit svårt att samla tankarna under lång tid, annat har varit så mycket viktigare.

Den offentliga person man i någon mån är och den privata sidan är så tätt förbundna. Under sommaren har jag och mina nära och kära burit (och bär) en stor sorg efter vårt älskade barnbarn Nils som hastigt avled veckan före midsommar. Det är en ofattbart svår upplevelse och en offattbar djup sorg som följer på en sådan förlust. Hur hittar man tillbaka till vardagen igen och när kan man börja se framåt?

Nils var en glad och oerhört positiv liten person. Jag har skrivit ett minnesord som publicerats i Corren. Jag har överhuvudtaget skrivit ner många tankar som susat och rusat fram i saknaden efter allas vår lille vän. Många tankar har uttryckts via Facebook och lika många tankar har jag och vi andra i denne lille killes närhet fått tillbaka. Omtanke, stöttning och djupaste deltagande, bara goda strömmar. Tack för alla vänliga ord alla som på något sätt, litet eller något större, gett goda ord tillbaka!

Sist en bild från ett fönster i Ronald McDonalds hus i Lund. All omtanke kring Nils får symboliseras i mjukisdjuren i fönstret. Mitt i all sorg finns så oerhört mycket kärlek invävd, gemenskap och närhet. Mitt i det svarta finns en styrka som hjälper oss alla att gå vidare.

 
Nils mjukisdjur fotograferade i Lund i april 2010.

Inga inträdesavgifter till Gamla Linköping

Gamla Linköping är ett unikt område i Linköping. Ett friluftsmuseum, ett handelsplats och en stadsdel i ett. Det innebär utmaningar, men är i grunden något som bidrar till områdes charm, särart och utvecklingsmöjligheter. Som socialdemokrat i Kultur- och fritidsnämnden anser jag och mina partikamrater att Gamla Linköping ska vara öppet, utan avgift, för besökare alla årets dagar.

Stadsdelen ska vara ett besöksmål både för den spontana promenaden som det planerade turistbesöket. Att inhägna området, om så bara några dagar om året, vore minst sagt olyckligt. Tyvärr finns idéer om att införa avgifter både vid större evenemang som julmarknaden, men också i form av en avgift under högsäsong. Då är det ett stängslat område som alltid kommer att möta besökarna, tänk på det.

Förslaget om avgifter var från första början en tjänstemannaprodukt inspirerad av friluftsmuseet Torekällberget i Södertälje. Med tiden har dock förslaget kommit att bli också Alliansens förslag, men det finns tydliga åsiktsskillnader i frågan inom borgerligheten, det märks tydligt.

Syftet med avgifter är att öka intäkterna. Vi socialdemokrater är helt på det klara med att för att Gamla Linköping ska fortsätta utvecklas och vara ett självklart besöksmål i kommunen krävs det sannolikt mer resurser än museet har idag. Från vår sida ser vi gärna att möjligheten med frivilliga bidrag till museet vid besök tydliggörs bättre. En sådan modell tillämpar exempelvis populära Botaniska trädgården i Göteborg. Bidrar inte den åtgärden med de nödvändiga resurserna, så menar vi att museet/nämndledningen behöver vända sig till kommunstyrelsen för ytterligare resurser. Detta inte minst med tanke på områdets strategiska betydelse för Linköping som besöksmål. Vi ser inte en avgiftsfinansiering av museet som en väg framåt.

Att hitta en teknisk lösning som möjliggör att parkeringsavgifterna kommer museet till del har vi dock ingen principiell invändning emot. Det är snarare en logisk utveckling med tanke på miljömål och för att undvika missbruk av parkeringsytan.

Naturligtvis ställer vi oss inte negativa till att införa bättre kontanthantering för de aktiviteter som idag redan är belagda med avgift, men det ska inte i första hand ske för att öka intäkterna, utan för att kunna erbjuda en bättre service till besökarna.

För att långsiktigt trygga museiverksamhetens särart menar vi socialdemokrater att nämnden behöver ge ett uppdrag till kontoret att utreda vilka ytterligare åtgärder som är tänkbara för att öka museets intäkter, utan att för den skull ge avkall på allmänhetens tillgång till området. Vi menar att en redovisning till nämnden, av alternativa åtgärder, bör ske under hösten 2011.

VI socialdemokrater menar bestämt att linköpingsbor och tillresta besökare även fortsättningsvis ska kunna promenera, ta en kopp kaffe och insupa atmosfären i Gamla Linköping utan avgifter för att gå in på området. Vilken annan stadsdel tar ut avgifter av sina besökare?

Ett löfte om tomtkön i Linköping

Vid en debatt i dagens kommunfullmäktigesammanträde yttrade Muharrem Demirok, kommunalråd (c) med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor, följande i talarstolen:
"Vi kommer att ta fram tillräckligt många tomter".

Kön är lång, byggtakten är låg, marknadsutbudet totalt sett på bostäder är lågt i Linköping. För dem som väljer att inte köpa eller bygga nytt är priserna höga sett till utgångsbuden och budutvecklingen är oroväckande också för relativt ordinära bostäder. Statistik från mäklarnas sida, visar på en kontinuerlig prisuppgång på villor i Linköping.

I ärlighetens namn hindrar tillgången på bostäder kommunens utveckling och företagens växtmöjligheter. Kort sagt, det är svindyrt att köpa sin bostad i Linköping.

Så handen på hjärtat Muharrem, vilket år ska ditt löfte förverkligas? Och hur fanken ska du klara av att nå det?

Läs mer om tomtkön på kommunens webbplats.

Ny lag om betaltjänster

Läste en reaktion på Facebook häromdagen, kring en ny lag om betaltjänster. Finansinspektionen (FI) har skrivit en promemoria om vad det hela handlar om.  Det finns ytterligare information hos FI kring detta.

Reaktionen på Facebook handlade om konskekvenserna. En sms-betalning kan inte längre ske från en anonym telefon, alltså ett icke registerat kontantkort. För att kunna betala via mobiltelefonen krävs ett registerat abonnemang eller kontantkort. Så bra!

För anonyma mobiltelefoner är kriminalitetens bästa vän. För att upprätthålla samband vid brott, för att hota genom anonyma samtal och sms, för att föra över foton som kan knyta peroner till specifika platser och för att rekognosera inför brott av olika slag.

Förhoppningsvis trängs anonyma kontantkort undan, men det vore en bra sak om det blev illegalt att använda den typen av abonnemang. Många länder har begränsat eller omöjliggjort användningen av oregisterade kort.

Mobiloperatörerna försöker dock att stoppa förändringen, men med föga framgång. Läs exempelvis på sajten mobil.se för att få lite andra perspektiv på saken.

En styrelse vald utifrån kvalifikationer

 

Distriktskongress i Söderköping 2011.	Idag, lördag 9 april, samlades dryga 130 socialdemokrater från hela Östergötland till distriktskongress. Platsen var det solbelysta Söderköping. Var det något speciellt med dagen?
Bilden har hämtats från Socialdemokraterna Östergötland på Flickr.

Valet har vi klarat av med blandat resultat, programskrifterna för mandatperioden är beslutade, så vad fattas? Ja, en valanalys som förtjänstfullt föredrogs av Kent Waltersson och en stadgerevision. Inte alla gillar stadgefrågor, men jag tycker att det är intressant och ett antal andra. Stridsfrågan i revisionen var en ganska markant minskning av distriktsstyrelsen. Bakgrunden är en mångårig situation med en jättestyrelse i kombination med ett flitigt användande av ständiga adjungeringar. Ett litet representantskap som aldrig riktigt hann med det en distriktsstyrelse ska syssla med och som med sin storlek inte i tillräcklig omfattning kunde ägna tiden åt strategiska diskussioner och beslut. Alla arbetarekommuner i länet var förvisso representerade, men varje ledamot och ersättare valdes utifrån framför allt geografiska egenskaper.

Nu är den modellen ersatt av en minskad styrelse där varje ledamot ersättare väljs på grundval av sina genuina egenskaper och sitt politiska kunnande. Idag har vi valt Johan Andersson till ordförande, Lena Micko till vice ordförande och Mattias Ravander till kassör. Vi har valt ledamöterna Eva Andersson, Stig Andersson, Jonatan Hermansson, Helen Johansson Kokkonen, Annelie Liljedahl, Mattias Ottosson, Eric Rynestad och Cecilia Vilhelmsson. Vi har valt ersättarna Kristina Edlund, Kikki Liljeblad, Maria Lind, Miko Månsson och Mikael Stenquist.

Allihop är valda för att företräda och styra vårt partistrikt. Styrelsen måste få vara strategisk, övergripande och offensiv. Ersätaren Maria Lind kan svara på varför hon blev vald till styrelsen genom att säga “jag tror att valberedningen såg att jag hade något intressant att tillföra, att jag har ett politiskt driv som betyder något för partiets framtoning gentemot yngre väljare och unga föräldrar”. Betydligt bättre argument än att få säga “jo, jag blev vald för att jag var från Åtvidaberg”.

Jag säger grattis till den nya styrelsen! Se hela länet, fokusera på uppdraget och tänk strategiskt.

Juholt bygger laget

Bilden hämtad från socialdemokraterna.se 

Jag är på plats i Stockholm nu och strax är det dags att förbereda sig för kongressfest. En sådan här dag är det kul att vara socialdemokrat, jag tror vi har något på gång nämligen!

I förmiddags lyssnade jag på Håkan Juholts linjetal. Allt strålade klassisk demokratisk socialism med blicken starkt riktad mot framtiden, själva adelsmärket för svensk socialdemokrati. Stolta över vad som gjorts, men framtiden är i blickfånget och är målet.

Utgångspunkten är i den socialdemokratiska idén  är medborgaren, du, jag och alla andra, och målet är det goda samhället som vi bygger tillsammans. En god och modern idé som ligger väl i tiden.

Jag för min del hävdar att de socialdemokratiska grundvärderingarna står starkare än någonsin. Att moderaterna självmant och strategiskt valt att kliva i våra fotspår genom maximal triangulering visar ju att ingen på allvar vågar utmana de socialdemokratiska fundamenten i Sverige.

Genomslaget i media är massivt, så här kan bara en socialdemokratisk kongress fånga intresset det mediala intresset. Läs mer i exempelvis Svenska Dagbladet eller titta på SVT Play.

Nu bygger vi laget för att återta socialdemokratins positioner inför valen 2014 och framöver. De som kopierat oss får ursäkta, men det är originalutgåvan som gäller. Testa inget annat!

Mattias Åkeson ställer ut på Skådebanan Östergötland

Invigningstal, det talade ordet gäller:

Välkomna till Skådebanan Östergötland och en utställning med alster av konstnären Mattias Åkeson. Vad finns att veta om Åkesson och hans uttryck?

Jag har hittat ett en text av skribenten Niklas Östholm och ska läsa ett stycke därifrån:

”Något som konstnären Mattias Åkeson upprepade gånger har återkommit till i sina arbeten under de senaste åren är medelklassen. Eller snarare de olika tecken som markerar en medelklassens tillhörighet. Men finns det fortfarande några klasser? Vad är i så fall medelklassen, och vad rymmer den som kan fascinera så? Ett förnekande av klasser härrör troligtvis från idén om att medelklassen växer på så vis att den i förlängningen kommer att radera ut klassgränserna. En närmast utopisk idé, men att den växer är ett tecken på att samhällets ekonomiska utveckling är god. Medelklassen har trots allt kommit att bli samhällets norm. Allt fler känner både en dragning och tillhörighet till den. Samtidigt som man låter sig hänföras av normen opponerar man sig försiktigt mot den. Som en del av att tillhöra medelklassen finns ett begär efter att visa att man inte är medelklass. Man roas när olika kulturella former ger uttryck för smutskastning av sin egen klass, t ex genom att framställa andra i den egna gruppen som endast intresserade av materiella aspekter av tillvaron.”

För min egen del tänker jag på jakten efter den ultimata lyckan och svagheten hos så många av oss att snegla med ögat och titta på vad grannen, kollegan och våra bekanta gör. Heminredningstidningarna som fångar tidens tecken i omstöpningarna av våra hem, våra trädgårdar och vår närmiljö. Den exklusiva konsumtionen som samtidigt skapar en märklig likformighet, en tidens kod.

Exklusivitet - Konformitet

Trendsättare - Följa trender

Sticka ut - Passa in

Originalitet - Vardaglighet

Motsatsord som fångar tiden, som skapar kontraster och som sätter fingret på många företeelser man kan fundera länge på.

På Norrköpings Konstmuseum pågår just nu en samlingsutställning där Mattias Åkesson är en av de konstnärer som ställer ut. Så här beskriver museet utställningen:

Vad bestämmer ett föremåls värde och vilka är konsumtionens drivkrafter? Under industrialismen växer sig borgarklassen stark, museerna och varuhusen tillkommer parallellt. Konsten och företagandet ingår i samma ekonomi och är ofta sammanlänkade, även i Norrköping. Idag är Spiral åtbörd, skulpturen framför konstmuseet, symbol för ett köpcentrum i stan. I Konsumera Mera undersöker konstnärerna bland annat marknadsekonomins mekanismer ur olika vinklingar.

Det känns spännande och intressant att stå här och inviga en utställning med en konstnär som fångar nutidens skeenden och strömningar, och tar sin utgångspunkt i det som finns runt om oss, mitt i shoppingens tidevarv.

Varmt välkommen Mattias och alla ni andra till Linköping och Galleri Skådebanan. Härmed förklarar jag utställningen för invigd!

Dubbelt drabbade

Jordbävningen slår till med ofattbar styrka och skapar en tsunami som ödelägger med en kraft som är så massiv som bara vattenmassor kan vara. Japan är drabbat av naturens krafter och den här inte så stora, men folktäta, nationen ligger i ett område som är geologiskt instabilt. Det veta alla och forskare följer rörelserna i jordskorpan kontinuerligt.

Naturens krafter är oberäkneliga och svårtämjda. Det gäller också radioaktiviteten som via ett antal aktiva grundämnen ger ifrån sig kraftig strålning och värme om malmen bereds och ger högre koncentrationer av det strålande ämnet. Människan vill ha energi till dagens energikrävande samhälle, det krävs för att vår livsstil ska kunna bibehållas. Kärnkraften förs av vissa politiska krafter fram som modern, miljövänlig och billig. Om detta kan man diskutera länge och den så kallade billigheten är väl främsta argumentet mot återinvesteringar och nyinvesteringar i kärnkraftsanläggningar i Sverige. Det är nämligen svindyrt med ny kärnkraft.

Kärnkraftsverk i Japan är nu drabbade av jordbävningen (se klipp på SVT). En härdsmälta står för dörren eller pågår. Liknande händelser har tidigare skett i Harrisburg och Tjernobyl. Svåra, dödliga och oändligt långtgående olyckor kan inträffa, det är fakta. Det japanska folket utsattes för två atombomber 1945, ödeläggelsen var massiv och än i dag lider drabbade och deras släktningar av sviterna. Nu slår ödet till igen, Japan drabbas av atomkraftens skadeverkningar på nytt. Det håller inte, det är alternativen till kärnkraften som måste utvecklas och få kapitalstöd, inte en teknik som ger evighetslånga oläkta sår i naturen och dödar blint under oändligt lång tid. Det räcker helt enkelt nu!

Läs också:
Roger Berzells blogginlägg Livsfarlig kärnkraft tar livet av folk

Blygheten är botad, ett namn har trätt fram

Jag bloggade för ett par dagar sedan om den “blyghet” som råder inom Socialdemokraterna och beklagade att ingen träder fram och visar ambition att bli vald som partiledare. Spekulationerna har varit många nu och under lång tid, men fram till helt nyligen har inga blad tagits från någon enda mun. Hur var det nu ABBA sjöng? “Tystnaden är så total, bara du slog en signal”

Nu äntligen börjar det lossna! Jag tänker inte på att de stora tidningarna spekulerar, utan i stället nomineras det (även från Östergötland) och ännu bättre, Mikael Damberg kliver fram och säger på politikerbloggen.se att “Jag vill verkligen vara med och ta ansvar för den nystart som partiet behöver. Hur jag bäst kan göra nytta och vilken roll jag kan spela är det andra som får avgöra.”

Ytterligare klarspråk finns att hämta i en DN-artikel “Uppenbarligen finns det flera som för fram mitt namn. Men jag är väldigt tydlig med att säga att det är valberedningen som ställer frågan, och jag svarar valberedningen om den skulle bli aktuell, parerar Mikael Damberg S tiotusenkronorsfråga.”.

För egen del har jag en vag uppfattning om Mikael Damberg, jag har inte kunskap att säga plus och jag har inte kunskap att säga minus. Men jag har flera förtroendefulla partivänner som för fram hans namn och jag har också läst en kommentar i Corren kring Damberg “Skulle partiet välja Damberg kommer alliansen sannolikt att få en hård match 2014”. Corren är aldrig min favorittidning och är i alla stycken en tendensiös blaska, just därför är kommentaren extra intressant.

Tiden börjar bli knapp fram till kongressen i mars. Socialdemokratin behöver hitta en stark och framåtsyftande ledning dom inte räds ansvaret att leda partiet. Jag menar med stöd i texten ovan att Mikael Damberg är en stark kandidat. Jag ser fram emot en diskussion med övriga kongressombud i länet för att kunna hitta ett gemensamt namn att stötta.

Och kom ihåg, vi ska inte bara vinna valet 2014, utan 2018 och 2022. Då spelar faktiskt åldern en viss roll. Gänget runt om kan ha väl så blandade åldrar, men frontnamnet måste kunna hänga med ett antal år.

Vem där? En partiledare?

Jag fick ett samtal till bostaden. En partimedlem ville veta var jag stod i partiledarfrågan och vem jag skulle stötta. Svarade jag klokt skulle jag få en röst i kongressombudsvalet. Vad svarade jag?

Hur ska jag kunna ta ställning utan att veta vilka som kan tänkas kandidera? Just nu pågår operation lurpassning och ingen potentiell kandidat vill öppet säga att “Jag kan tänka mig att bli partiordförande!”. Det är en oerhörd skillnad mot miljöpartiet där det finns minst en handfull potetiella språkrörskandidater.

Många talar om Mikael Damberg, många om Lena Sommestad, många om Veronica Palm, många om Leif Pagrotsky, tydligen många om Thomas Eneroth och några försöker väcka liv i Pär Nuder som kandidat. Men ingen av dessa har sagt att “Om jag får frågan från valberedningen är jag beredd att ställa mig till förfogande” eller än mindre “Jag tror jag har mycket att tillföra socialdemokraterna om jag väljs till ordförande”.

Det är svårt att ta ställning till ett dimmoln. Om jag blir vald som kongressombud vill jag resonera mig samman med de andra ombuden från länet och gemensamt välja väg i partiledarfrågan. I dagsläget finns ingen enda kandidat att ta ställning till, förhoppningsvis gör det det när ombudsdelegationen samlas.

Och handen på hjärtat, en partiledare får väl inte vara blyg? Kliv fram du som kan tänka dig ett svårt men utmanande uppdrag i ett parti som har en ultramodern värdegrund att bygga på.

Aktivt områdesarbete ger resultat

Att arbeta aktivt i bostadsområden är ett sätt att stödja preventivt arbete och göra befintliga kommunala resurser mer synliga och mer tillgängliga för dem med de största behoven. Under de senare åren med socialdemokratiskt styre i Linköping fanns ett mer utvecklat områdesarbete. De olika kommunala verksamheterna rörde sig i en riktning av mer samverkan, mer helhetssyn och mer fokus på den enskildes sammansatta behov snarare än stuprörsinsatser. Ett bra exempel är  verksamheten med det så kallade Projekt Nygård. Här finns fortsatt ett konsekvent områdesarbete baserat på helhetssyn också med nuvarande majoritet.

Incitament för ett utvecklat områdesarbete saknas sannerligen inte. Välfärdsrapporten som Linköpings kommun tagit fram visar på stora skillnader mellan stadsdelarna och där särskilda insatser behövs för att motverka psykisk ohälsa, arbetslöshet och utanförskap. Vi socialdemokrater tror det behövs nya ”Projekt Nygård” där erfarenheterna från detta projekt kan spridas till andra stadsdelar. Ska en sådan satsning bli aktuell behövs en bedömning av vilket område som behöver ett nytt projekt, det behöver ske en grundlig analys så att resurserna fördelas där behoven är som störst. Det går inte att på rak arm säga vilket annat område i Linköping som behöver ett sådant projekt, utan en sådan undersökning. Klart är dock att arbetet i Nygård gett resultat och stabiliserat ett tidigare mycket oroligt och utsatt bostadsområde.

Socialdemokraterna har i Omsorgsnämnden konsekvent och aktivt drivit dessa tankegångar. Beslut är också taget att projektet kommer få fortsätta arbeta i ytterligare ett år.

Vi socialdemokrater vill att Omsorgsnämnden ges i uppdrag att stärka sitt samverkansarbete i med olika kommunala aktörer, framför allt då samverkan mellan Bildningsnämnd och Omsorgsnämnd där insatserna för socialt stöd och jobbinsatser utformas för målgrupper i olika bostadsområden. Detta enligt den modell som vuxit fram i Nygård.

Också akuta sociala insatser kan behövas i olika stadsdelar och behoven måste fångas upp tidigt. Också här är Projekt Nygård är en bra förebild som kan användas på flera stadsdelar.

Kort sagt, vi socialdemokrater vill se mer av samverkan och stadsdelsnära verksamhet. Vi vill också se mer av samverkan och gemensamma perspektiv från nämndernas sida. Ur ett medborgarperspektiv finns bara en kommun, vi måste som ansvariga politiker visa att så är fallet också i praktiken.

Demonstrera mot rasism

År efter år har manifestationer hållits den 9 november på årsdagen av Kristallnatten, mot rasism och för att motverka den alltmer uppmärksammade främlingsfientligheten. Genom många år har de politiska partierna samlat stått bakom manifestationen, men grundinitiativet togs av Vänsterpartiet. Platsen jag specifikt talar om är Linköping, men naturligtvis har många människor agerat på många andra håll runt om i världen.

I år är det inte någon samordnad aktivitet från de politiska partierna lokalt, men det är icke desto mindre viktigt att samlas samlas för människovärdet och för att minnas de ohyggligheter som inträffade för 72 år sedan.

Jag vet, genom god insyn, att det inte är någon illvilja från övriga partier (inklusive mitt eget) som gjort att Vänsterpartiet genomför manifestationen ensamma. Någonstans rann tiden i väg, förberedelser pågick hos Vänstern och vi övriga tog alltför sent tag i frågan om gemensamma aktiviteter. Till nästa år blir det som jag tror en gemensam linje igen.

Hur som helst, jag kommer att manifestera tillsammans Vänsterpartiet. Jag sluter upp på Stora Torget tisdag 9 november kl 17.30. Du kommer väl också? Läs mer om arrangemanget på Vänsterpartiets hemsida.

94,3 % röstade inte på Sverigedemokraterna

Det finns skäl att påpeka och lyfta fram att 94,3 % av Sveriges befolkning inte röstade på SD. Dessutom finns det skäl att fundera över begreppet vågmästarroll. Så länge inget parti fått mer än hälftrn av mandaten, kan i princip alla partier (ensamma eller i samverkan) bli vågmästare.

Dessa enkla sanningar ger lite distans till det det trumfkort SD verkar tro att man förfogar över i alla sammanhang. Hemläxan blir alltså att inte låta SD få rollen som vågmästare.

Ett riktigt skitval, några funderingar

Det är bara att konstatera, Socialdemokraterna har gjort ett riktigt skitval nationellt. Hur man än vrider och vänder, så är det så. Det går att bena i detta om och om igen, men faktum kvarstår, siffrorna finns där för alltid. Många är vi som kommer att lägga pannorna i veck och fundera på varför det blev som det blev. Jag ska för egen del göra några noteringar nu och kanske bygga på senare när man pratat runt en del.

Kanske trodde vi, åtminstone inledningsvis, för mycket på seger. Jag ville själv aldrig riktigt tro på de vikande opinionsmätningarna, men var givetvis orolig. När vi låg som högst opinionsmässigt hade det en dämpande effekt på partiarbetet. Det märks också i en del arbetarekommuner som tappat oerhört mycket mark. Man ser det också på bristande partiinternt arbete, de ledande företrädarna finns tyvärr alltför ofta i kommunhuset och inte bland väljarna.

Socialdemokraterna ville tidigt formera ett regeringsalternativ och valde inledningsvis bara Miljöpartiet som partner. Efter en tid lyftes Vänsterpartiet in i gemenskapen, men först efter en ganska tuff intern diskussion inom Socialdemokraterna. Velandet kring det rödgröna gjorde att regeringsalternativet formades relativt sent och i flera frågor var vi inte fullt ut samsnackade. Risken finns nu för en demonisering av Vänsterpartiet som orsak till att det ”sket sig”. Att dra den slutsatsen tror jag dock är att göra det för enkelt för sig.

Alliansen har däremot lärt sig sin läxa från tidigare borgerliga regeringsperioder och tillämpat ”en för alla, alla för en”. Samtidigt har Moderaterna stadigt knaprat väljare från sina borgerliga vänner och står nu väldigt starka inom Alliansen. Kristdemokraterna är hårt trängda, men väldans lojala.

Så en enskildhet, jag tror det skedde något medialt när diskussionen om RUT-avdraget gick som hetast. De rödgröna tappade initiativet och trängdes in i ett hörn. RUT var inte en så stor fråga att vi skulle gett den så stort utrymme. Vi skulle försökt ta oss ur den diskussionen och återtagit initiativet. Att RUT-frågan blåstes upp var taktiskt smart av Alliansen och inte någon slump.

Det går heller inte att bortse från medias tilltagande politisering, där tidningar som DN, Expressen och Corren agerat draglok åt Alliansen. Corren är sannolikt det allra tydligaste exemplet, med vinklad nyhetsvärdering, ledarkommentarer i anslutning till redaktionell text etc. Det har varit en oerhörd utmaning att formå att tränga igenom pappersmedias totala dominans. Två tidningar som klarat uppdraget mer balanserat är Svenska Dagbladet och Aftonbladet, båda tillhörande Schibstedkoncernen.

På vår plussida står en som jag upplevt god valorganisation, mängder av aktiva valarbetare, en hel del lokala framgångar så långt jag hunnit kolla och en enastående valspurt med en allt säkrare och statsmannamässig partiledare. Men visst, vi kommer att behöva diskutera resultatet, analysera det och vi måste ta ta ställning till behovet av förnyelse. För visst finns det en del problem att ta tag i i kära partiet, när man 54 år gammal alltför ofta får höra sig själv benämnas ”grabben”.

Det finns stora skillnader mellan blocken

Att säga att det inte finns några skillnader mellan de politiska partierna är att reducera det engagemang som enskilda människor visar i sammhällsfrågor till ett intet. Där är ett synsätt som präglar konservativa ideal, där politikens inflytande ska reduceras till ett minimum (den så kallade nattväktarstaten).
 
Årets val är en vattendelare mellan olika sätt att se på människor. Ingen i det rödgröna laget missunnar någon att lyckas. Tvärtom har socialdemokraterna alltid velat göra det möjligt för alla att just lyckas, komma vidare, få starta om och få rätsida på livet. Men den rödgröna sidan vill absolut inte att den egna lyckan ska bekostas av andras olycka. I stället gäller att vi är starkare tillsammans och att alla har starka sidor som kan bidra till en god samhällsutveckling.

Motsatsen är Alliansens linje där de med minst resurser ska bekosta stora skattelättnader för redan välbärgade personer i högstatusområden. Kom inte och säg att det inte finns skillnader i de olika alternativen.

En tillräckligt hög skattenivå garanterar ett civiliserat samhälle där bördorna födelas över en livscykel. "Av var och en efter behov och åt var och en efter förmåga" är den grunden det rödgröna alternativet vilar på.

RÖSTA RÖDGRÖNT!!
Läs mer: www.rodgron.se

Min lycka ska inte bero på andras olycka

  

Ingen i det rödgröna laget missunnar någon att lyckas. Tvärtom har socialdemokraterna alltid velat göra det möjligt för alla att just lyckas, komma vidare, få starta om och få rätsida på livet. Men den rödgröna sidan vill absolut inte att den egna lyckan ska bekostas av andras olycka. I stället gäller att vi är starkare tillsammans och att alla har starka sidor som kan bidra till en god samhällsutveckling.

Skatten garanterar ett civiliserat samhälle där bördorna födelas över en livscykel. Av var och en efter behov och åt var och en efter förmåga.

Till sist, länken in till de tre rödgröna partierna: www.rodgron.se

Alla som drabbas av sjukdom ska ha rätt till trygghet

Skribent: Richard “Nicke” Bremer 

Jag kallar mig för socialist, noga räknat demokratisk socialist. Jag är stolt över det och trygg i min ideologi. Jag har en egen hemsnickrad definition av begreppet socialism. Jag brukar säga så här, att för mig är socialism att min lycka inte ska vara beroende av andras olycka. Jag har säkert inte levt upp till denna devis alla gånger, men jag försöker alltid tänka så och göra mitt bästa för att röra mig i den riktningen.

Alliansen har en annan devis som på något sätt måste vara styrande i de innersta rummen. Den lyder “min lycka hänger på din olycka”.  Tydligast visar det sig i att samtidigt som skatter sänks med ofantliga belopp för de allra förmögnaste, så får de som är allra mest utsatta betala priset. Konkret handlar det om långvarigt sjuka och arbetslösa, till och med dödligt sjuka.

Ett tydligt exempel på Alliansens strategier finns i dagens upplaga av Östgöta Correspondenten, med ett reportage om Maria som är döende i cancer.  Hon går på behandling men den hjälper henne bara för stunden och den påverkar henne starkt. Hon kommer att dö av sin sjukdom. Maria har dock varit sjuk för många dagar. Enligt de nya sjukförsäkringsreglerna som den borgerliga regeringen beslutat om ska hon vara frisk och rehabiliterad nu. Problemet är att Maria aldrig kommer att bli frisk. Hon kommer dö av sin sjukdom.
Maria kan inte heller arbeta. Hon har inte någon förmögenhet på banken. Hon har arbetat inom äldreomsorgen. Så den sista tiden i livet måste hon söka socialbidrag för att kunna betala hyra, mat och räkningar.

Maria är inte ensam. Det är många som drabbats av samma problem. De ansvariga borgerliga politikerna gömmer sig bakom en massa lögner och påhitt om att det var inte såhär det skulle bli. Problemet är ju att det är just såhär som alla sa att det skulle bli redan innan man genomförde förändringarna.
Den borgerliga regeringens politik kastar ut sjuka och döende människor utan försörjning. Hur värdigt är det i ett land som Sverige? Om det är de allra sjukaste som ska betala enorma skattesänkningar för de rikaste är det någonting man kan kalla för välfärd?

Det krävs en helt annan ansvarstagande politik. Alla har rätt till trygghet om man drabbas av sjukdom. Alla sjuka ska ha rätt till en individuell bedömning. En rödgrön regering har lovat att rätta till sjukförsäkringen. Tänk efter hur du själv skulle vilja ha det i en motsvarande situation, lägg din röst på det rödgröna blocket!

Andra som blaggat om detta är: Emil Broberg, Agneta Niklasson, Roger Berzell, Joakim Hörsing och Rödgröna bloggare i Östergötland.

Samma gamla visa, valår efter valår

Så har det dykt upp en artikel på SvD:s Brännpunkt som förfäktar LO:s annonsering mot Alliansen och till förmån för Socialdemokraterna. Det finns med garanti åtskilliga blogginlägg i samma fråga, ett har skrivits av moderaten Stefan Eriksson. Samma typ av artiklar brukar dyka upp varje valrörelse. Artikeln på Brännpunkt har besvarats från LO:s sida i en replik införd 28 augusti.

Först sakligt, det är verkligen inte konstigt att LO agerar, detta oavsett hållning till Socialdemokraterna. Under senare år har framför allt Centerpartiet intagit en alltmer aggressiv ton gentemot de fackliga organisationerna. Tydligast visade det sig i CUF:s kampanj “Fuck facket forever”, en barnslig men tydlig kampanj som visade upp ett direkt fackföreningsförakt. Nuvarande annonskampanj från LO ska ses i ljuset av återkommande angrepp från framför allt Centerpartiet. Det finns reaktioner mot CUF-kampanjen även från studenter knutna till Handelshögskolan.

Vad alla dessa kritiska röster glömmer är att städa framför egen dörr. Det handlar otroligt stora resurser som sammantaget stödjer Alliansen och som är intimt sammanflätade, men utan formella band i form av direkta anslag till politiska partier. Jag tänker på Timbro, SNS, Den nya välfärden, 4:e oktoberrörelsen och borgerliga tankesmedjors finansiering, som motsvaras av många många miljoner. Det borgerliga företrädare kräver av andra kräver också en egen moral, men tyvärr lyser den helt med sin frånvaro.

Man ska heller inte glömma en en helt dominerande borgerlig dagstidningsmarknad, där östgötska Corren lokalt är en uttalad och okritsik megafon för Alliansen. Så snacka inte om resurser, det blå laget har stora tillgångar samlat som inte på något sätt redovisas öppet.

Hur är det då med LO och Socialdemokraterna? Jag avslutar med en kort historielektion. 1889 bildades Socialdemokraterna av svensk fackföreringsrörelse. Till att börja med var partiet både en facklig och politisk organisation. 1898 bildades LO. Banden består och är inget som hymlas kring. Det är ett öppen och ärlig samverkan som gäller, inte spel under täcket och dolda bidrag.

Nu är det fart på’t

Nu är valrörelsen igång för fullt. Jag har själv förmånen att en dag i veckan kunna jobba på Socialdemokraternas valcentrum i Linköping. Här är stämningen god, telefonsamtalen rullar på, heltidspolitiker och “vanliga” valarbetare blandas i den gemenskap partilivet innebär.

Valrörelsen präglas av återkommande opinionsmätningar som pekar åt olika håll. Det är viktigt att jobba på stenhårt och inte snegla på mätningarna. Det är valresultatet som räknas.

Du kan hjälpa till och hjälpa oss att vinna valet. Anmäl dig som valarbetare via vår centrala sajt www.socialdemokraterna.se
Som sagt, nu kör vi stenhårt för valseger!

Lite vett och tanke skadar inte i politiken

Man får vänner och bekanta också i politiken. En hel del blir man Facebookvän med och då och då får man lyfta lite extra på ögonbrynen i statusraderna från både partivänner och motståndare. Igår skrev moderatpolitikern Eva Cox från Söderköping följande: Sveriges främsta arbetarparti har vuxit och blir allt STÖRRE!! Hon avser här på fullt allvar sitt eget parti och hon har också skrivit liknande påståenden tidigare.

Jag kopierar statusraden och lägger ut den för diskussion på min egen logg, inom ett par timmar har 31 kommentarer ramlat in, absoluta merparten starkt kritiska till trianguleringstricket att framstå som så kallat arbetarparti. Här nedanför har du mina egna kommentarer till det starkt provokativa uttalandet:

1. Något alla inte vet är att Eva Cox och och hennes partikamrat Stefan Eriksson enats om är att Moderaterna är det ENDA arbetarpartiet. Intressant att man tillsammans helt dissar övriga allianspartier.

2. Att använda begreppet arbetarparti måste framför allt vara avsett som en grov provokation mot Socialdemokraterna. Med tanke på vad Moderaterna står och stått för är det ju fullständigt barockt och egentligen parodiskt att använda arbetarbegreppet för att beskriva sitt parti med.

3. 1889 bildades Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti av fackföreningarna i landet, alltså de då ganska lättdefinierade arbetarna. 1917 sprack partiet och idag finns det stora Socialdemokraterna och det mindre Vänsterpartiet. Alla andra försök att använda ordet arbetarparti/arbetareparti är att anse som uttalad populism och saknar helt trovärdighet.

4. Det är den politik man för man ska stoltsera med och föra fram, inte lånta fjädrar. Ur ett moderat perspektiv har man lyckats att genomföra stora förändringar av landet under den gångna regeringsperioden. Stå upp för effekterna och motiven till dessa förändringar och försök inte låna begrepp och nyckelord av andra. Låt väljarna ta ställning till om man vill fortsätta den inslagna vägen eller få förändring.

‎5. Eva Cox (m) är heller inte vilken moderat som helst, hon är länsordförande för M-kvinnor i Östergötland och är heller ingen nybörjare i politiken. Det innebär att förväntningarna på reflektion och djup är mycket större än på en ny och orutinerad företrädare. Det märks dock inte alls.

Det vi möter är svagt grundad plakatpolitik utan eftertanke. Det oroar mig, moderaterna är ett stort och inflytelserikt parti både i majoritet och opposition. Det finns skäl att ställa vissa krav på en företrädare med ett mandat på länsnivå.