Att forma ett regeringsunderlag

Nej, det är inget onormalt att partier går fram enskilt i ett allmänt val. Faktiskt är det det helt dominerande normalfallet. Just nu är det Socialdemokraterna som klargjort detta. Tidigare i år har Vänsterpartiet klargjort samma sak.

 

Det är kompromisspaketet Alliansen som är en anomali i sammanhanget. En gruppering där det största partiet M har knaprat i sig sina samarbetspartners som har fått kompromissa bort det mesta av sina profiler. 

 

Ingen vet hur det parlamentariska läget är efter nästa års val. En enda dörr ska spikas igen, den gömmer sig brunskjortorna bakom. Övriga dörrar måste hållas öppna för att kunna garantera en handlingskraftig regering. Och handen på hjärtat, det finns två tänkbara regeringsbildare, Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt. I praktiken är alla andra alternativ otänkbara. Att då hålla öppet för flera scenario är inte tecken på makthungrighet, det är ett sätt att förhålla sig till det intensiva arbete som inleds den 15 september 2014, alltså att forma ett regeringsunderlag. Reinfeldt ser bara sin Allians, Löfven inser det ansvar som vilar på en tänkbar regeringsbildare. 

 Jag tycker att Stefan Löfven har agerat både klarsynt och ärligt när han och Carin Jämtin gick ut i Dagens Nyheter och klargjorde att Socialdemokraterna går till val som eget parti. Och dessutom, Fredrik Reinfeldt har tvingats ut på banan och för sin del diskutera vilket regeringsunderlag han själv och Alliansen har (se artikel i Svenska Dagbladet). Att Björklund (fp) och Lööf (c) reagerar starkt på Socialdemokraternas besked ska ses i ljuset av att båda två har en försvagad ställning i sina partier. Då passar det bra att gå till attack och hitta yttre fiender. Vem vet om vare sig Björklund eller Lööf sitter kvar efter valet 2014?

Själva idén med Alliansen har överlevt sig själv. Det är partier som deltar i val och det är valresultat som kan skapa regeringsunderlag. Den som är ute på djupt vatten är Reinfeldt med tre stödhjul som vart och ett har ledare som är ifrågasatta. Vacklande opinionssiffror och vikande opinionssiffror gör det skakigt. Bra det, jag tror på idén att ställa upp som enskilt parti. Väljarna avgör.

-----------------------

Bilden har lånats från socialdemokraternas flickrflöde.

 

Två tack och en viktig arkivering

Nu på förmiddagen har jag sorterat en pappershög som legat i min skrivhörna hemma. Den har legat sedan i maj och innehöll papper från Arbetsförmedlingen, A-kassan, Försäkringskassan och många jobbansökningar. Nu sitter allt i två pärmar som jag använt för att hantera arbetslösheten administrativt. Jag hoppas båda pärmarna får stå orörda i hyllan framöver.

Du ska veta hur oerhört mycket jobb det har varit med att vara en aktiv arbetssökande och så många besvikelser som har kommit längs vägen. Och intressant att de två jobb jag jag fått har inte kommit till via annonser utan genom direktkontakter och goda referenser.

Jag ska skriva några blogginlägg framöver om tiden från maj 2011 och två år framåt. Det har varit tufft och jag vill inte dit igen.

Och till sist två tack. Det ena går till Psykiatrin på US för tim- och sommarjobb. Det andra går till Socialdemokraterna Motala. På båda ställena har mina styrkor blivit synliggjorda och setts som goda meriter. Stort tack!

Technorati-taggar: arbetslöshet,arbetssökande,tack,synliggjord

Att förstatliga är en trollformel som saknar relevans

   

Av och till dyker trollformeln upp, nämligen att förstatliga kommunal och landstingskommunal verksamhet. Nu senast genom Göran Hägglunds (kd) tankar om att förstatliga delar av hälso- ochsjukvården. Min reaktion blir alltid att varför flytta en verksamhet som är medborgarnära så långt från medborgaren som en kan komma? Vad skulle vinnas?

Jag föreslår ett konkret område för förstatligande. Låt staten ta över ansvaret för alla vägar. Och vi ska inte skatteväxla, utan behålla pengarna i kommunerna och regionerna. Det vore en sann lättnad för att än hårdare kunna fokusera på det kommunala ansvaret för omsorg, vård och skola. Det handlar om medborgarnära verksamhet i allas vardag.

Med ett förstatligande av sjukhusen skulle den stora och viktiga kontaktyta som idag finns mellan kommuner och landsting försvinna. Hela det regionala demokratiska inflytandet skulle i princip och med en Alliansregeringen skulle landets sjukhusvård kunna privatiseras analogt med vad som tidigare skett med Apoteket AB. Dessutom skulle staten bli såväl lagstiftare som  kontrollorgan och driftsorganisation samtidigt. Hur klokt är det egentligen? 

Att jag skrev vägar här ovan beror på att staten bör först och främst ta ansvar för de ansvarsområden som specifikt ålägger just staten. Vi pratar om infrastruktur, försvar, rättsväsende m.m. där tendensen är att lämpa över del av kostnaden på kommuner och regioner. Kommuner och landsting/regioner har nog bekymmer ändå med att finansiera och utveckla omsorg, vård och skola. Och för den minnesgode, samverkan med staten innebär alltid underfinansiering gentemot övriga parter. Så har det faktiskt alltid varit, oavsett vem som är regeringsbildare.

Och hur funkar staten beslutsmässigt? I de fall riksdagen beslutar så är det som mest beslut för jul och före midsommar. Det innebär genomförande endera 1 juli eller 1 januari. Stress, stress för ansvariga myndigheter att hinna med att verkställa. Dessutom, staten tar sin budget ett år i taget och tillämpar inte avskrivningar som metod. Detta sammantaget innebär att staten har en ganska ryckig beslutsgång, ingen bra förutsättning för verksamheter som genomgående kräver kontinuitet och uthållighet.

Min förstamajparoll för 2014 blir "Att förstatliga är en trollformel som saknar relevans". Det är så lätt att tro att staten skulle vara en garant för att precis allt blir bra. I så fall får staten först bevisa att den klarar sina kärnverksamheter som exempelvis rättsväsende och försvar. Och för den som hyllar statlig drift, se bara hur Vattenfall hanterat sitt uppdrag. Har det gått bra? Men fortsätt ropa trollformler, verkligheten är faktiskt ändå det bästa motargumentet.

Kvinnobadtider i simhallen

Bilden länkad från http://www.nordpoolen.com/images/simhall2.jpg

På olika håll i landet finns simhallstider reserverade för enbart kvinnor. Jag har också sett att det förekommer i Finland. Läs om Värnamo simhall och i Aftonbladet om den här frågan generellt.

Bakgrunden till särskilda badtider är att det finns kvinnor som av olika skäl känner sig obekväma med sina kroppar, som känner sig utlämnade och uttittade i den här typen av offentlig miljö. Här finns också gruppen muslimska flickor och kvinnor som av religiösa skäl inte vill simma eller bada när det finns män i simhallen.

Här har du ett klipp från Facebook som visar på en enskild händelse som gjort att en ung kvinna inte besöker simhallar alls:


Införandet har vållat debatt på sina håll, men positiva ord har ändå präglat nyhetsflödet. Och dessutom, att en åtgärd som omfattar halva befolkningen skulle anses diskriminerande kan knappast heller göras gällande.

Nu lämnar jag en motion till Socialdemokraterna i Linköping om att vi som parti ska driva frågan i Linköping. Jag tror för min del att det är en bra sak, men utgången av motionsbehandlingen kanske inte ska tas för given.

Nedanför har du motionen som ett bilddokument.

 

Technorati-taggar: Badtider,kvinnor,simkunnighet,trygghet,exponering

Skolutveckling i Motala

Bilden är lånad från sajten http://bildningsnamnden.se

En mellanstor kommun startar en egen hemsida på temat skolutveckling. Låter inte som något som är så vanligt kanske, men nu sker det här i Östergötland. Sajten heter Jakten på framtidens skola och drivs av Bildningsnämnden i Motala kommun.

Nämndens ordförande, socialdemokraten Niklas Rudberg, skriver inbjudande på startsidan: Här får du möjlighet att tillsammans med bildningsnämnden och mig, Nicklas Rudberg som ordförande och moderator följa olika frågor och samtal om hur vi ska lyckas få högre kunskapsnivå och resultat för barn och ungdomar i Motala. Jag kommer att bjuda in olika gästbloggare på vår intressanta resa i - Jakten på framtidens skola. Tyck till, håll utkik och följ med. Välkommen!

Och ännu mer spännande blir det när jag besöker sidan Om bloggen. Inflödet i bloggen är att betrakta som inkommen handling och kommer att behandlas av nämnden. Ett i sanning unikt grepp som i vart fall inte jag hört talas om tidigare. En levande handling som kan formas och påverkas av kommuninnevånarna.

Jag tycker det är intressant med kommunala och utvecklande initiativ i skolfrågor. Det visar på den kraft som det kommunala huvudmannaskapet ger utbildningsfrågorna. Närhet till brukarna och närhet till de lokala krafter som kan samverka för att stärka skolans utveckling och engagemanget för den strategiskt sett viktigaste politiska frågan av av alla. Jag menar våra barn och ungdomars framtid.

Sajtadressen igen, så du inte missar den:
bildningsnamnden.se/ 

Technorati-taggar: skolutveckling,Motala,blogg,initiativ,strategiskt

Kulturskolan ska vara hel!

Niklas Nåbo, ledamot (s) i Kultur- och fritidsnämnden, Linköping. Du når Niklas Nåbo via e-post: niklas.nabo(at)linkoping.se

Här nedan hittar du ett tal av Niklas Nåbo, socialdemokratisk ledamot i Kultur- och fritidsnämnden, Linköping. Talet hölls vid en demonstration lördag 26 januari för en sammanhållen Kulturskola. Demonstrationen var arrangerad av Föräldraföreningen Dansfreaks. På deras hemsida kan du läsa om turerna kring upphandlingen av Kulturskolan i Linköping. Här finns också en sammanställning av rapporteringen i media kring upphandlingen.

Hej alla mötesdeltagare! Jag heter Niklas Nåbo och är socialdemokratisk ledamot av kultur- och fritidsnämnden.Jag är en av de som försökt stoppa beslutet att splittra kulturskolan och nu vill jag berätta om varför. Efter två års blockflöjtsspelande i dåvarande Linköpings musikskola, började jag spela tvärflöjt för Gunnar. Under åtta års tid möttes vi varje vecka. Ibland spelade jag i ensemble men oftast ensam. Gunnar var en duktig pedagog, han var inte den som ständigt berömde, han var faktiskt ganska krävande men med sina pigga ögon och sitt ständiga intresse och sina uppmuntrande ord fick han mig att vilja komma vidare trots att jag inte alltid tränade så flitigt eller utvecklades så snabbt. Att träffa Gunnar var viktigt i sig, han var inte utbytbar för mig. Genom honom klev jag längre in i musikens värld, trots eller tack vare att det blev många omläxor. Kulturskolan är hjärtat i Linköpings barnkulturliv. Här lär sig unga individer kunskaper och färdigheter inom kulturens många uttryckssätt. Här får de kontakt med och utvecklar sina sinnen och här möter de känslorna i själen. Att skapa kräver kunskaper, att skapa kräver mod och inte så sällan också tålamod. För att kunna skapa krävs någon som lär ut, som handleder, uppmuntrar, tillrättavisar och går före. Som arrangerar ett bra lärtillfälle, en inspirerande lektion, någon som samordnar det praktiska och sociala och tror på varje ung individs egen inneboende kraft att själv vilja lära och skapa. Det gör lärarna inom Kulturskolan i Linköping. De är välutbildade, erfarna, engagerade och entusiasmerande. De bär denna skola med sin energi och sitt kunnande, det har jag också sett som förälder till flera barn i Kulturskolan. Men för att kunna ha denna centrala roll i Linköpings barnkulturliv måste de få tillit och uppmuntran. De måste få känna att det de gör är bra och viktigt. Självklart kommer den största delen av bekräftelsen i mötet med barnen, i känslan av att lyfta andra. Och en del bekräftelse kommer också från barnens föräldrar, det har inte minst de senaste veckornas enorma uppslutning visat. Men det räcker inte alltid ändå, dessa pedagoger måste få höra att de är viktiga i det sammanhang där de befinner sig, att de är viktiga i Linköping och att det som de byggt upp är betydelsefullt för vår stad. Den bekräftelsen måste komma från de politiker som har makten och beslutar om Kulturskolans öde. Men vad händer i stället. Kulturskolan upphandlas med det tydliga målet att den ska splittras. Endast genom konkurrens och tävlan tror ordförande Johan Lundgren och den borgerliga majoriteten i kultur- och fritidsnämnden att verksamheten kan förnyas och bli bättre. Att en ny utförare har ännu bättre idéer och effektivare undervisning. De överför marknadstänkande på barnkultur-området som om det handlade om upphandling av asfaltering eller inköp av förbrukningsmaterial. Det är inte samma sak Johan Lundgren, här handlar det om mänskliga relationer, om humankapital, om tillit mellan elev och lärare. Det är inte bara att byta ut, kasta in något nytt och tro att det kommer ut något ännu bättre. Riskerna är tyvärr stora att det istället blir tvärtom. Vi har redan prövat att ha olika utförare inom Kulturskolan. Folkuniversitetet har varit ansvariga för dansen tidigare. Lärdomen från denna tid var att det var svårare att samordna verksamheterna och få alla att dra åt samma håll. Det är ju viktigt inte minst inför de gemensamma uppträdanden som sker varje termin. Att pedagoger möter varandra under ett och samma tak, att de träffas i trapphus och på lunchrasten, att de kan terminsplanera och tillsammans stressa inför föreställningar och sedan gemensamt nöjt pusta ut efter dem är viktigt för skapandeprocesserna. Att de känner sig trygga och vet att de kan planera långt fram i tiden gör att de kan hinna pröva nya metoder, finslipa och förbättra de gamla, lägga till och ta bort och öka kvalitén. Trygghet är viktigt för kreativitet! Trygghet är viktigt för kvalité! Trygga pedagoger skapar trygga barn och trygga barn lär sig mer! Trots att vi talat i nämnden om de dåliga erfarenheterna av att ha olika utförare i Kulturskolan ska alltså detta prövas igen, jag som trodde att man blev klokare med tiden. Johan Lundgren säger att det är utvecklande att få in nya utförare för då får man in nya idéer, som om det inte finns nya idéer i Kulturskolan idag. Och då vi diskuterat kvalitetsutveckling har jag hela tiden framhållit att Kulturskolan själv är ett mycket bra exempel på hur en verksamhet kan växa och utvecklas även fast, eller kanske snarare tack vare, att den är kommunal. Vi socialdemokrater ser hellre att Kulturskolan blir en del av förvaltnings-organisationen direkt underställd nämnden. Då finns det bättre förutsättningar för att tillsammans utveckla verksamheten och att ge alla duktiga pedagoger och alla duktiga barn den arbetsro de behöver. Jag har suttit med i den arbetsgrupp som förberett upphandlingen och jag kan konstatera att beslutet som är taget har kommit till på ett tveksamt sätt. Tjänstemännens förslag till beslut var att avslå Folkuniversitetets anbud då de inte ansåg att den referens de angivit räckte till. Trots att ingen ny fakta i sak framkommit ändrades förslaget till beslut och det fick vi i oppositionen ingen tid att sätta oss in i då det lades fram vid sittande bord. Min enda slutsats blir att man på politiska grunder valt att överpröva den sakkunnighet som tjänstemännen besitter. Tack alla ni som engagerat er i frågan! Tack alla ni barn som protesterat, tack till all personal från Kulturskolan som stått upp för den verksamhet ni tror på och sist men inte minst, tack till alla föräldrar och föräldraföreningar och ett särskilt tack till Dansfreaks och Maria Murphy. Nu håller vi tummarna och önskar er lycka till med er överklagan av beslutet! För denna gång är det inte jag som ska ha omläxa, den är den sittande borgerliga majoriteten i Kultur- och fritidsnämnden som ska ha den omläxan. De ska komma tillbaka och säga: Kulturskolan ska vara hel! Tack!

Technorati-taggar: Kulturskola,upphandling,Dansfreaks,demonstration,sammanhållen

Det är du och jag som måste göra det

Tal jag höll 2012-11-09 vid manifestationen till Kristallnattens minne och med parollen *Mot rasism, för mångfald!”

Technorati-taggar: Kristallnatten,rasism,progrom,människoförakt

Arrangörer: Vänsterpartiet och Ung Vänster.

Mötesdeltagare, antirasister! Jag ska börja med ett citat från Svenska Dagbladet, där förre folkpartiledaren Bengt Westerberg intervjuas idag (länk). Så här säger han i en mening som handlar om det åttonde partiet i Sveriges riksdag:

– Det är fortfarande ett rasistiskt parti, de har kvar formuleringar om att man ärver egenskaper på gruppnivå och det är just det som är rasism.

Jag tycker det är en bra sammanfattning av vad som skiljer ut rasistiska rörelser från andra på den politiska kartan. Att en grupp skulle ärva egenskaper, det är för mig en orimlig tanke, men lika fullt är det den slutsatsen som gång på gång dras runt om på nätforum, på twitter, på facebook och i direkta samtal mellan människor. Med slutsatsen att Du är så här för att dina föräldrar, din grupp, ditt land, din hudfärg, din religion, har skapat en särskild och oföränderlig människotyp. Ni hör alla hur orimligt det låter?

På sajten levandehistoria.se finns information om vad begreppet Kristallnatten står för. Det var en landsomfattande handling mot judar i såväl Tyskland som Österrike. Den genomfördes natten mellan den 9-10 november 1938. Kristallnatten kallas också för Novemberprogromen. Pogrom är en våldsam och blodig förföljelse av en folkgrupp, i synnerhet med avseende på förföljelser av judar.

Under Kristallnatten brändes och förstördes över 1 400 synagogor och bönehus. Omkring 7 500 judiska butiker fick skyltfönstren krossade, vandaliserades och plundrades. Också judiska bostäder vandaliserades. Judar misshandlades, kastades ut genom fönster, sköts, slogs ihjäl och höggs till döds med knivar. Många begick självmord i desperation. 30 000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationslägren Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen, där de utsattes för en brutal behandling av SS. 

Enligt senare forskning mördades omkring 400 judar under natten den 9-10 november. Tillsammans med självmorden och dödsfallen i koncentrationslägren den närmaste tiden efteråt, beräknas det totala antalet dödsoffer för hela pogromen vara runt 1 500. De materiella skadorna uppgick till enorma summor. Regeringen gav judarna själva skulden för händelsen och tvingade dem att betala ett kollektivt skadestånd på en miljard mark till staten. De judiska affärsägarna fick också städa upp på gatorna efter förödelsen.

Men allt detta hände ju 1938. I vår upplysta värld kan det väl inte upprepas? Men krafterna finns kvar, ligger som en ond hydra under samhällets yta, alltid beredd att blåsa under konflikter, peka ut och skuldbelägga grupper av människor. Vi ser alla vad som sker i Ungern med hårdnande lagstiftning och förföljelse av folkgrupper. Partiet Jobbik har gjort sig känt genom sin starkt antisemitiska och antiromska profil.

I Grekland ser vi hur nazistiska Gyllene gryning växer och drar nytta av krisen i landet. Här hemma finns som den kanske yttersta utposten Svenskarnas parti, en gruppering som har starka kopplingar till nazistiska krafter, men som bytte namn för att framstå mer salongsfähiga. Samma krafter som 1938 är alltså i rörelse, lika onda, lika aggressiva, lika människoföraktande, lika skrämmande.

Men lika allvarlig är den mer vardagliga rasismen, en okontrollerbar kraft som tar sats på arbetsplatsen, i hemmen, på gator och torg, i kollektivtrafiken. Där den som på något sätt avviker alltid måste förklara sig, alltid ses som udda, får små stick som syftar till att skapa avstånd och förminska. Och på alla dessa platser sitter många goda människor och vågar eller förmår inte reagera. Det finns skäl att minnas Martin Luther Kings ord ”Det värsta är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad”. Vi har alla ett ansvar att reagera, att säga ifrån, att lägga fram fakta, att argumentera för alla människors lika värde.

Med det hemska minnet som Kristallnatten har lämnat efter sig, måste vi alla stå upp mot det onda som rasismen står för. Vi är aldrig färdiga, det behövs alltid en handling, stor eller liten. Det är du och jag som måste göra det, nu och alla andra dagar vi har framför oss.

Tack för ordet!

Källor:
www.levandehistoria.se
www.wikipedia.se

Tankar in för S-kongressen

Att kandidera till partikongressen 2013,
ett anförande på möte med Socialdemokraterna i Linköping
29 september 2012

Vem är jag?

Jag är en politiskt aktiv folkbildare och jobbsökande, som har ett partiengagemang sedan många år. Under ett antal år var jag också fackligt engagerad i Kommunal. Jag är Linköpingsbo sedan länge, lever med min livskamrat Lotta och har två vuxna barn. I januari blir jag farfar igen, vilket är ett oändligt glädjeämne.

Vilka frågor vill du driva på partikongressen 2013?

Den viktigaste frågan är ett reformerat utbildningssystem, som öppnar dörrar i stället för att stänga dem. Under de gångna sex åren har skola och högre utbildning förändrats kraftigt, men inte i den riktning som socialdemokraterna vill. Jag vill se en skola som lyfter fram varje unges starka sidor, ger nya chanser i vuxen ålder och inte en skola som sorterar och skiktar. Skola och utbildning är det politiska område som ger allra mest påverkan på framtiden och detta under lång tid. Samma sak gäller givetvis också högskoleväsendet och vuxnas lärande i övrigt. Det är starka lärkedjor vi ska skapa, inte fallgropar. Vår skola ska bygga på vetenskapliga rön och inte på en enskild ministers drömmar om hur det var förr.

Jag tycker också att arbetslösheten måste bekämpas mer offensivt och här kan man se en stor skillnad genom det budgetförslag socialdemokraterna lagt fram i riksdagen. Aktivitet är ledordet, inte att sitta still, samla i ladorna och sänka skatter.

Det är mer än rimligt att taket i a-kassan höjas rejält efter att ha legat still så oerhört länge. Det är riktigt dålig ersättning också med högsta dagpenning, många många får inte ens en bråkdel av detta. Det leder till otrygghet, till vikande konjunkturer och till oron för morgondagen. Vem vinner på det?

Så frågan om vinster i välfärden. Jag tycker för min del att partistyrelsen hamnat på en bra nivå med dokumentet ”Nationella kvalitetslagar”. Möjligen att det kommunala inflytandet vid friskoleetableringar kunde betonats ytterligare. En hörnsten är det kommunala och regionala självstyret. Går vi på förbudslinjen så tvingar vi hela Sverige i en viss riktning. Samma argumentationslinje som att tvinga hela Sverige att tillämpa Lag om valfrihet (LOV). Skillnaden är stor mellan Boxholm och Nacka. Vi ska inte påtvinga en lokal folkvilja nationella diktat, då blir det med garanti reaktioner av ganska kraftigt slag. Och inte minst, vi ska vinna valet 2014,

Technorati-taggar: Socialdemokraterna,kongress 2013,utbildnngspolitik,a-kassan,vinster i välfärden,mångfaldsfrågor

men lika viktigt är det att vinna 2018 och 2022. Då kan vi inte gå till val på ett program som så kraftigt kastar om människors vardag runt om i landet.

I övrigt vet jag att organisationskommittén har ett spännande arbete framför sig som ska landa på kongressen. Det är kanske inte förstasidesfrågorna, men nog så viktiga för att kunna ha en vital och livaktig partiorganisation.

Slutligen, jag tycker också att arbetet för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet behöver lyftas ytterligare i partiet, samma sak gäller det feministiska perspektivet och HBTQ-frågor. Det finns starka krafter som arbetar i motsatt riktning idag och vi behöver mobilisera och lyfta fram de här frågorna ytterligare.

Ett LAN-party i Linköping, något för kommunen?

 

Socialdemokraterna lade för något år sedan en motion i Linköpings kommunfullmäktige om att ordna ett så kallat

Technorati-taggar: LAN-party,Linköping,Socialdemokraterna

 LAN-party. Det var Kristina Edlund och Gunn Bredstedt som var motionärer. Tanken var att tillsammans med lämpliga intressenter som Arenabolaget, Lejonfastigheter, Stångåstaden, Tekniska Verken, Universitetet m fl. få till ett lokalt arrangemang. Motionen var inte kostnadsberäknad, utan åtgärden som föreslogs var att kartlägga möjligheten och att låta kultur- och fritidsförvaltningen bereda frågan.

Efter att har valsat runt i det kommunala systemet ett tag var det idag dags för fullmäktigebehandling av motionen. Alliansen valde den försiktiga linjen och valde att besvara motionen med att de som vill ha ett LAN får återkomma med en ansökan som kan behandlas enligt gängse föreningsstöd. Det är ju bara det att det inte finns några föreningar bland unga i denna typ av verksamheten. Skillnaden gentemot traditionell sport, som exempelvis fotboll, är oerhörd i sättet att arrangera evenemang.

Ellen Aguirre och undertecknad försvarade Socialdemokraternas färger i debatten. Vi fick höra, från Erik Östman (m), att vår idé inte var anständig, att den var orättvis och att det i rådande ekonomiska situation inte gick att ta på sig uppgifter som riskerade kommunens ekonomi. Tala om att skjuta mygg med luftvärnskanon!

Debatten blev rätt spänstig och kul att föra. Du kan läsa mer om fullmäktige och sammanträdet här.

Obehagliga diskussionstrådar och negativ energi

När man kommer igång ordentligt med det sociala mediet twitter, så är det lätt att gräva ner sig i kommentarstrådar. Samma sak kan gälla kommentarsfält i nätpublicerad dagspress, på facebook och var än man rör sig på nätet. Återkommande är grova, hätska och aggressiva kommentarer som ska provocera, störa och ta bort nyanserna i en intressant diskussion. 

Det är trollen, eller mer specifikt internettrollen, som lurar bak hörnet och det gäller att inte hugga för hårt på deras utlagda krokar. Citerat från Wikipedia: Internettroll (se artikel), eller bara troll, är Internetslang för användare som medvetet skriver ett stort antal provokativa, märkliga, ickerelevanta och/eller oseriösa diskussionsinlägg på Internetforum (ursprungligen på Usenet) i syfte att provocera fram en känslomässig debatt, ofta utanför själva ämnet för huvuddiskussionen. Trollen ses ofta delta i ett otal diskussioner samtidigt och föder ilska, vanmakt och skadar sinnesstämningen hos övriga användare som hugger på de krokar de lägger ut. Om trollen inte ignoreras eller blockeras kan de ibland lyckas ta död på diskussioner eller hela forum.

Har man nu ändå gett sig in i denna djungel och följer de obehagliga inläggen vidare, så rör man sig snabbt till riktigt otäcka diskussioner där lögner och hets mot folkgrupp parat med hat och ilska ger driv i trådarna. Ta exempelvis hashtaggen #svpol som rymmer de mest skiftande inlägg och ämnen, men där rasistiska/fascistiska tendenser hela tiden dyker upp. Här fanns meningen “Om de 7 araberna i Göteborg inte åker inom på lång tid hoppas jag att några tar saken i egna händer och hänger dom från en lyckstolpe” skriven av @Sverigevakna. Den meningen bör gå att polisanmäla tycker jag och säkerligen fler av denne skribents hetsande åsikter.

Att försöka gå emot och stödja den goda sidan är nästan hopplöst, motinläggen bara rullar in, men samtidigt kan det finnas en viss tillfredsställelse i att störa och vända upp och ner på osanningarna. Jag har själv fått beteckningen "hjärntvättat PK-troll", det känns faktiskt hedersamt i sammanhanget. Att benämningen PK/PC (politiskt korrekt eller political correct) används är ingen slump. Journalisten Niklas Ekdal definierar begreppet mycket bra i en DN-krönika med några år på nacken: “Avsikten med PC-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.” 

Trådarna stjäl energi och skapar stark irritation, man ska inte fastna i dem. Jag skrev så här till slut till de två värsta: "Vart kommer allt ert hat från? Vad känner ni äkta kärlek inför? Har ni hållt en nyfödd? Har ni luktat på en ros?" Det var efter det inlägget jag fick heta "hjärntvättat PK-troll".

Technorati-taggar: provkation,troll,hets,diskussionstrådar

Öppna inte dammluckan

Ett känt politikerpar har bestämt sig för att lämna varandra och gå skilda vägar. Båda två har tunga politiska uppdrag. Så snart separationen meddelats börjar Facebooktrådarna att rulla. Många pekar på att detta är en privatsak som inte ska nyttjas i politiska syften. Andra, ett mindre antal, vill dra nytta av situationen för att rikta ett negativt fokus på de parti de båda makarna företräder. En av de mera kända opinionsbildarna som vill dra nytta av situationen är den socialdemokratiska tidskriften Tidens redaktör Daniel Suhonen (här med sin Facebookpresentation). Jag tycker det är mer än tveksamt att med någon seriositet dra nytta av privata tråkigheter som exempelvis en separation. Som tidskriftsredaktör är det viktigt att göra ett seriöst intryck. Det försvagas allvarligt av försöket att med ironin som vapen göra sig lustig över en långvarig relation som nu brustit.

Jag tror inte vi socialdemokrater vinner ett skvatt på att utnyttja den här situationen. Regeringens usla politik i sig räcker mer än väl för att vinna väljare till våra alternativ. Det är ingen mening med att få media och bloggosfär att röra sig i riktning mot engelska tabloider.

Vad jag menar är att det är moderaternas politik vi ska angripa. Den innehåller alldeles tillräckligt många svagheter och orimligheter för att kunna angripas på alla nivåer.

När en brusten relation, eller någon annan allvarligare händelse av privat karaktär, politiseras blir ju nästa steg att det blir en metod mellan alla partier och vi befinner oss då på ett sluttande plan. Låt säga att en ledande Sverigedemokrat mister en nära anhörig. Ska den situationen också politiseras? Finns det inte, trots ibland starka meningsskiljaktigheter, alltid människor bakom den politiska masken?

Både demokratin i stort och vårt eget parti vinner respekt på att inte utnyttja svårigheter på privatplanet gentemot motståndarna. Varför ska vi socialdemokrater bidra till att öppna den mediala dammluckan?

Bilden ovan har länkats från webbplatsen www.skilsmassa.org

Technorati-taggar: relationer,seriositet,respekt,människor

Källskyddet och landstingsledningen

Det är svårt att förstå upprördheten över att hemligheter avslöjats från östgötalandstingets politiska majoritet. Vi vet väl alla att det är ett ideologiskt mål från moderaternas sida att öka andelen privat vård? Enda skillnaden nu var att det stod på papper, men förvånande? Nej!

Vilket omdöme har har då Marie Morell (m) egentligen? Jag är faktiskt förvånad att grundläggande kunskaper kring meddelarfrihet och källskydd inte är självklara och att dessutom landstingsjuristen klickat i sin bedömning. Det här känns som en sak som SKL borde jobba med. Och ett tips, ta del av Journalistförbundets information om Efterforskningsskydd.

Du kan läsa mer om turerna kring läckta hemligheter från den politiska ledningen för Landstinget i Östergötland. Exempelvis i en aktuell artikel i Norrköpings Tidningar. Hör också ett referat från gårdagens möte med Publicistklubben.

En annan sak är ju hur diskussionen gått internt i koalitionen. Någon måste ju ha slarvat med utskrift eller hantering av det utskrivna. Alla som jobbat i ett politiskt styrt kansli vet att nyfikenheten partierna emellan är en stark drivkraft. Det händer att man glömmer papper i skrivaren, kopiatorn och faxen. Det händer också att man själv gör fynd.

Ett misstag som det här innebär att den tuffaste diskussionen måste ske internt. Det är en klassisk metod att då söka yttre fiender för att kunna mildra den interna kritiken. Att Lasse Pettersson inte var något medialt geni visste jag ju, men jag trodde Marie Morell hade bättre omdöme faktiskt.

Att våga kandidera – behovet av en ändrad kultur

Mycket har skrivits i samband med partiordförandekrisen i Socialdemokraterna och vad som därefter pågår. Många har åsikter, allt rapporteras och allra konstigast är nog alla redovisningar i media av vilka som säger NEJ till att kandidera till det uppdrag som nu blivit ledigt. Se exempelvis en artikel från Sydsvenska Dagbladet. Samma redovisning har pågått vid varje ordförandeval allt sedan Ingvar Carlsson neddelade sin avgång i augusti 1995. Spekulationerna rullade igång och utrycket “Nej, nej, nej” citerades gång på gång. Måste vi ha det så i Socialdemokraterna?

Vad jag efterlyser är ett klimat där medlemmar törs/får kandidera till uppdrag, utan att de som förlorat en omröstning är politiskt döda efter voteringen, men den upplevda verkligheten talar tyvärr ett annat språk.

Låt mig ta ett exempel i form av ett fyllnadsval av ett heltidsuppdrag för några år sedan någonstans i Sverige. Det fanns säkert tio tänkbara och mycket dugliga kandidater till detta uppdrag. Men alla sade nej till kandidatur och i slutänden hade valberedningen bara ett namn att bereda. Diskussioner i informella och högst privata sammanhang hade medfört att alla tänkbara kandidater backade. En sådan situation lämnar en ganska bitter eftersmak. Det beskrivna förloppet kan dessvärre också tjäna som mall för valprocessen av ledande företrädare på många håll i landet, detta också på nationell nivå.

Skillnaden gentemot det nyligen genomförda valet av partiledare i Vänsterpartiet är stor. Jag hade själv, som neutral samtalsledare, möjlighet att möta de fyra ordförandekandidaterna hos Vänsterpartiet i Söderköping. För det första nyttjades den unika möjligheten att exponera politiken runt om i landet i flera månader och för det andra fick både Vänsterpartiets medlemmar, allmänhet och media möjlighet att bilda sig en uppfattning om varje enskild kandidat. Också Miljöpartiets språkrörsval rymde samma typ av process och de som inte blev valda fortsätter i stort att jobba vidare i de uppdrag man hade före kandidaturen, Micaela Valtersson (se SvD-artikel) undantagen.

Det är det jag menar med öppenhet, att det ska vara helt OK att kandidera till ledande uppdrag lokalt, regional och nationellt. När vi Socialdemokrater har voterat ska de som kandiderat kunna fortsätta att jobba för partiets idéer, både de så kallade vinnarna och de som drog de något kortare stråna. Ska den kulturen vara så himla svår att införliva? Hur ska vi Socialdemokrater kunna skola ledande företrädare och ha en god återväxt om vår inre kultur inte tillåter våra förtroendevalda att ha ambitioner?

Bilden ovan är lånad från socialdemokraterna.se

Technorati-taggar: kandidera,nominera,votera,tillåta,Socialdemokraterna

Med glaset i hand får du knappast bättre omdöme

 
Bilden är länkad från ziptivity.files.wordpress.com

Jag har en förkärlek för att då och då skriva provokativa statusrader på Facebook. När en diskussionstråd spinner igång och antalet inlägg går upp mot trettio stycken eller däröver, då har en intressant diskussion kommit igång. Jag har för min del reagerat på skrivererna om kraven på fyrverkeriförbud, här exemplifierat av en DN-artikel på temat.

Igår skrev jag följande rader: Nicke Bremer tänker att ett alkoholförbud på nyår hade räddat fler liv och skapat långt större säkerhet än att förbjuda fyrverkerier. Det är ju det brustna omdömet som höjer riskerna, inte sant?

Självklart var jag ju ute efter en provokation med min formulering, utan vissa provokationer sker ingen utveckling och inga nydanande tankar föds. Jag tror inte att ett alkoholförbud på nyårsafton vare sig skulle vara möjligt eller eftersträvansvärt. Men när man diskuterar förbud på andra områden kan det vara värt att tänka på orsak och verkan.

Vad jag menar (egentligen) är att alkohol tillsammans med andra riskfyllda aktiviteter generellt är en mycket farlig kombination. Exempelvis alkohol och fyrverkerier, bilkörning, bergsklättring, skjutvapen, simning, föräldraskap etc. Alkohol försämrar ju alltid bedömningsförmågan påtagligt. Om man kombinerar bruket/missbruket med andra aktiviteter som rymmer risk, då blir det verkligen farligt. Jag menar att man bör använda alkohol i trevligt sällskap, gärna med ett bord att ställa glas och flaskor på. Det minskar riskerna avsevärt. Att med flaskan i ena handen och en fyrverkeripjäs i andra handen fira in det nya året bland mängder med människor är mer än dumdristigt, det är kort sagt totalt oansvarigt.

Om fyrverkerier ALLTID hanteras i nyktert tillstånd, aldrig används av personer av under 18 år och säkerhetsbestämmelserna respekteras, då skulle antalet fyrverkeriolyckor minska drastiskt. Också djuren skulle få det bättre, för är man nykter är man mera medveten om konsekvenserna av sina handlingar.Förbudsropen skulle stilla sig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ger på sin hemsida ett antal kloka råd för att hantera fyrverkerier säkert.

Samma gäller givetvis andra aktiviteter med högre riskfaktor. Samhället förbjuder inte bilar för att någon kört onykter, lika lite som all knivförsäljning skulle stoppas för att en berusad person skulle skada sig själv eller andra med sitt vassa redskap.

I slutänden är det ditt agerande som vuxen som avgör hur riskfyllda aktiviteter kan drabba andra. Att vara 18 år fyllda innebär att du i alla stycken ska ta ansvar för dina handlingar. Inget konstigt alls, om du tänker efter, eller hur?

Technorati-taggar: fyrverkeri,förbud,vuxen,ansvar,alkohol

Hockeyn, våldsutvecklingen och det goda föredömet

Igår var det kommunfullmäktigesammanträde i Linköping. Jag tog chansen, brukar ta den, att ställa ett par frågor på ledamöternas allmänna frågestund. Den ena frågan rörde våldsutvecklingen i svensk elithockey.

I ett stort reportage i Svenska Dagbladet beskrivs våldsutvecklingen inom svensk elithockey. Tendensen är att tacklingar och incidenter med våld mot huvudet ökar, men eftersom säsongen pågår går det inte tvärsäkert att slå fast att detta är en säker trend. Utvecklingen följs noga på nationell nivå, bland annat från Svenska Ishockeyförbundet och Svenska Hockeyligan.

Jag noterar uttrycket “En förlåtande miljö där man har roligt och trivs tillsammans stimulerar gruppers och enskilda individers utveckling” i förbundets värdegrund.  Hur roligt och stimulerande är det att bli halvt ihjälslagen? Vad sänder det för signaler till publik och unga hockeyutövare?

Spelarna i elitsammanhang är hjältar och föredömen för många barn och inte minst ungdomar. Ett lokalt hockeylag har ett ansvar för hur unga människor ser på våldsutövning i en stor publiksport. Jag fick stort gensvar på den diskussion jag tog upp och nu gäller det att föra en djupgående diskussion med företrädare för LHC kring lagets ansvar som goda lokala föredömen. Ordföranden Christer Mård och klubbdirektören Mike Helber har ett stort ansvar för lagets framtoning. Och så mycket hänger jag med i idrottssammanhang att jag noterat att stadens hjältar inte är i närheten av att vinna årets fairplay i elitserien.

Och slutligen, när grovt våld (som kan rubriceras som grov misshandel och faller under allmänt åtal) utövas på en idrottsarena, då ska ett omedelbart ingripande ske. Inte bara matchstraff, utan polisingripande och omhändertagande. Grovt våld ska beivras enligt svensk lag, både utanför och innanför idrottsarenorna.

Bilden ovan är länkad från eurosport.se och visar en bild från NHL.

Technorati-taggar: Ishockey,LHC,våldstendenser,föredömen

Fritt internet i kommunala fastigheter

Ellen Aguirre och jag har skrivit en motion om fri internettillgång i kommunala fastigheter. Bakgrunden är att anhöriga och besökare behöver kunna använda sina egna redskap när de sitter som anhöriga hos en sjuk förälder, när de besöker filialbiblioteken, som aktiva medborgare i kommunala kanslier osv. Kort sagt, det finns en demokratiaspekt kring motionens innehåll.

Vi räknar kallt med bifall till motionen, för kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall (m) pekade redan i valrörelsen 2006 ut “trådlöst internet för alla” som en viktigt sak för Linköpingsborna. Vad han tyckte kan du läsa mer om på moderaternas webbplats och på SR Östergötland.

----------------------------------------------

Motionstexten                             

Fri internettillgång i kommunala fastigheter som är tillgängliga för allmänhet och besökare

Runt om i kommunen finns ett antal lokaler som betjänar allmänheten i olika omfattning. Det rör sig om stadshuset, biblioteken äldreboenden och skolor, men också delar av de kommunala bolagens verksamhet.

Idag är möjligheten till internetuppkoppling en förutsättning för en god kommunikation med kommunen och samhället. Genom tekniska landvinningar är det idag möjligt att via bärbar utrustning upprätthålla kontakt med i princip hela det offentliga samhället. Utvecklingen påskyndas också av målsättningar som ”24-timmarskommunen”.

Det vore mer än rimligt att kommunen, som en service och en demokratistödjande åtgärd, tillhandahåller fri trådlös uppkoppling i kommunala lokaler som betjänar allmänheten. Ett system för hur detta fungerar är upprättat i huvudbiblioteket. Åtgärden skulle underlätta för exempelvis anhöriga i äldreboenden, för besökare i stadshus och bibliotek etc. Kort sagt, kommunen skulle väsentligt öka möjligheten till kontakt och demokratisk påverkan.

Med stöd av ovanstående föreslår undertecknade

att i kommunala lokaler, eller i tillämpliga fall utförares lokaler, som är tillgängliga för allmänhet och besökare i övrigt tillhandahålls fri och öppen trådlös uppkoppling till internet.

Richard Bremer                                         Ellen Aguirre
Kommunfullmäktig (s)                               Kommunfullmäktig (s)

----------------

Technorati-taggar: Linköping,internettillgång,allmänhet

Tal vid Kristallnattsmanifestationen

Det talade ordet gäller

Linköpingsbor!

I kväll högtidlighåller vi minnet av Kristallnatten som inträffade natten mellan 9 och 10 november 1938 runt om i dåvarande Nazityskland. Här kommer ett citat från en artikel i Aftonbladet för några år sedan: Officiellt betecknades våldet som en spontan men sund tysk reaktion på judiskt inflytande i det ekonomiska livet. I själva verket pågick redan dagarna före den 9 november en stegrad hetskampanj mot judar, med en ung polskjudisk mans mordattentat på en tysk diplomat som förevändning. Någon direkt order behövdes inte heller. Breda lager av det tyska samhället visste mycket väl mot vilka de skulle rikta sin ilska och frustration, det hade över fem års naziststyre och djupt rotad antisemitism lärt dem.

Ett helt land kastades snabbt vidare in i en nazistisk häxkittel som ledde till att miljoner människor avrättades, förtrycktes och rycktes upp från sina rötter. Det finns fortfarande personer i livet som upplevt krigets och terrorns fasor och för all framtid gäller orden ”om detta må vi berätta”.

Drivkrafterna som ledde fram till naziståren må ha varit speciella, med depression, krigsskadestånd och instabilitet. Men ändå, det finns alltjämt åsikter och rörelser som står bakom ideologier som liknar den nazistiska. Vi ser det i Frankrike genom Jean-Marie Le Pen, vi ser det i Italien genom nyfascister där ättlingar till Benito Mussolini jobbar på att göra fascismen rumsren. Vi ser det här hemma när politiska grupperingar levererar patriotiska budskap och kryddar med försåtliga och utvalda fakta. Allt för att peka ut dem som har sin härkomst i ett annat land som demoner, som brottslingar och som annorlunda. Metoderna är de samma som när Kristallnatten drabbade den judiska befolkningen i slutet av trettiotalet. Skillnaden är att idag är det andra grupper som pekas ut, framför allt muslimer i vid mening. Kvar finns alltjämt hatet mot romer och mot homosexuella. Det är heller inte så att hatet mot judar har försvunnit. I en DN-artikel helt nyligen beskrivs vardagen i Malmö för rabbinen Shneur Kesselman. Citat från artikeln ”Människor har spottat på honom, kastat tomma läskedrycksburkar mot honom och kallat honom ”judejävel”. Shneur Kesselman har många gånger de senaste åren insett vad hat kan driva människor till och hur det känns att vara hatad.”

Fascismens markörer finns mitt ibland oss. När ett svenskt riksdagspartis ungdomsförbund vid ett torgmöte talar om att inrätta ett gendarmeri, då genljuder fascismens drivkrafter. Citat från organisationens hemsida ”Gendarmeriet är en militärt organiserad poliskår som ska kunna sättas in i händelse av våldsamt upplopp och större ordningsstörningar”. Så talar en gruppering som befinner sig på ett sluttande plan och hämtar inspiration från tiden för Kristallnatten.

Frågan om människovärdet är digital för att använda en metafor. Antingen ser du människovärdets okränkbarhet eller så gör du det inte. Man kan inte nästan ta avstånd från krafter som går i linje med fascism och nazism vid tiden för Kristallnatten. Antingen inser man eller så befinner man sig som enskild eller organisation i en ondskefull malström.

Vi Linköpingsbor säger JA till mångfald och NEJ till rasism!

Manifestera för mångfald och mot rasism

Den 9 november, med samling 17.30 på Borggården i centrala Linköping, inleds en manifestation för mångfald och mot rasism. Manifestationen genomförs för att högtidlighålla minnet av Kristallnatten den 9 november 1938 i Tyskland.

Arrangörer är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet med respektive ungdoms- och studentorganisationer. Arangemanget finns anslaget på Facebook och där kan du också anmäla dig. Du kan läsa mer på bland annat Socialdemokraterna Linköpings hemsida. Affischen som du gärna får sprida hittar du här.

Bakgrunden till att det i år bara är är två partier som är arrangörer ligger i att ett försök gjordes att få till stånd ett arrangemang för fullmäktiges alla åtta partier. Efter en tids eftertanke bestämde sig de både S och V att inte se det som meningsfullt med ett gemensamt arrangemang.

Efter att ha lyssnat på Svergedemokraternas ungdomsförbunds (SDU) torgmöte lördagen den 22 oktober är jag för min del helt övertygad om att det var ett logiskt och korrekt beslut av både S och V att ställa sig utanför en gemensam manifestation. Budskapet från SDU på torgmötet var provokativt, starkt exkluderande gentemot invandrade medborgare och utpräglat patriotiskt. Andemeningen var hård och mycket tydlig. För min egen del ser jag föga värdegemenskap med företrädare för denna typ av ideologi. I ett förtäckt hot riktat till motdemonstranterna användes orden “För att stävja brottsligheten i många förorter, där brandmän, polis och ambulanspersonal attackeras med stenar och raketer, förespråkar SDU ett gendarmeri. Gendarmeriet är en militärt organiserad poliskår som ska kunna sättas in i händelse av våldsamt upplopp och större ordningsstörningar.” Sammankopplat med meningen från sverigedemokraten Christoffer Dulny, kriminalpolitisk talesperson, “Till begåvningsreserven därborta vill jag säga att vi har koll på vilka ni är” träder ett våldsbenäget budskap fram där motståndaren ska kunna kväsas med milisstyrkor. Kan det bli mer obehagligt?

Riksrekryterade spetsklasser i grundskolan, hur klokt är det?

 
Bild länkad från www.nyheter24.se

Nu skrivs ansökningarna om att starta riksrekryterade spetsklasser i grundskolan. I Linköping har kommunala Berzeliusskolan ansökt till Skolverket om att få göra en sådan satsning. Den politiska majoriteten i kommunen välsignar förslaget, medan Soccialdemokraterna med flera gör tummen ner. Det är en räcka skolor som gjort detsamma, en hel lista finns hos ansvarig myndighet.

Jag är personligen negativt inställd till försök med riksrekryterade spetsutbildningar inom grundskolan Läs Lärarförbundets välmotiverade remissvar och fall inte till föga för Jan Björklunds (fp) idéer om en allt mera skiktad och sorterande skola. Jag citerar ett stycke ur remissvaret “Lärarförbundet ställer sig tveksam till att inrätta spetsutbildningar inom grundskolan. Visserligen handlar det om en försöksverksamhet i en mycket begränsad omfattning men mot bakgrund av att vi vet att system som selekterar elever ger sämre resultat än utbildningssystem som håller ihop eleverna avstyrker Lärarförbundet förslaget.”.

Det finns andra skäl emot, nämligen sociala. Att vara särbegåvad i ett enskilt ämne innebär inte mognad i andra avseenden som exempelvis sociala sammanhang. Den riksrektyterade spetsklassen innebär att en elev redan i årskurs 7 rycks upp från sin hemmiljö och endera i internatsform eller som inneboende sätts att leva termin för termin långt från hemorten. Jag vet för egen del, genom samtal med skolkamrater från internatsmiljö, vad en sådan placering innebär. Att vara proffs på matte innebär inte att man saknar närhets- och trygghetsbehov. De tidiga tonåren är en känslig period i livet, det finns skäl att inte i onödan göra de åren värre genom separation.

Däremot är det viktigt att skolan kan stimulera och ta tillvara alla elevers möjligheter och enskilda styrkor. Jag menar att det bäst sker inom inom ramen för en sammanhållen skola. Men då krävs bra metoder för att möta den enskilde elevens styrkor och behov. Att som i SvD-artikeln “Ruben fick bakläxa trots att han är mattesnille” tvingas byta skola för att inte stämplas som avvikande är naturligtvis inte hellerbra.

Kort sagt, skolan måste kunna möta varje elev utifrån deras förutsättningar och möjligheter. Spetsklasser löser inte den problematiken. Och för den delen, hur kul är det att bli sämst i elitklassen?

Åt rätt håll i Danmark - äntligen

 
Margrethe Vestager, Villy Søvndal og Helle Thorning-Schmidt
Bilden länkas från Berlingske Tidende www.bt.dk

Så har det genomförts folketingsval i Danmark. Det var verkligen en rysare, mandaterna pendlade hit och dit och höll spänningen vid liv ända fram till målsnöret. Jag följde sändningen på danska DR hela kvällen igår, fram till och med det att Helle Thorning-Schmidt talade till sina partivänner på socialdemokraternas valvaka.

Det blir säkert ingen lätt resa som statsminister, men det viktiga är att vårt grannland får en regering som inte sitter i klorna på Pia Kjærsgaard och som vågar satsa på utveckling och en offensiv politik. När ett parti med extrema åsikter dikterar vilkoren för statsbudgeten med krav på sin egegn profilfråga – invandringspolitiken – så är ett land farligt ute. De danska immigrationslagarna är kritiserade från många håll. Låt nu hoppas att de fyra partierna – Socialdemokraterna, Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten - som bildar majoritet förmår och vågar omforma politiken i en mera human och rättssäker riktning. Omställningen sker nog i relativt små steg, det hemska är ju att Kjærsgaards parti har ändrat positionerna kring invandringsfårgorna också i de andra partierna.

Det ska bli intressant och spännande att följa utvecklingen i Danmark och ännu mer intressant att se om det är fyra nordiska länder som har socialdemokratiska partier i ledningen efter det svenska valet 2014.

Lycka till i ditt nya uppdrag Helle Thorning-Schmidt!