Dödliga olycksfall på jobbet cynisk trend

I dagens Folkbladet finns en intressant artikel. Den handlar om ett åtal som nu väcks gentemot de ansvariga i en arbetsplatsolycka med dödlig utgång. Antalet arbetsplatsolycker med dödsfall som följd ökar långsamt. Det är en farlig och skrämmande utveckling. Min egen uppfattning är att varje sådant olycksfall ska utredas som om det vore vållande till annans död. Att förolyckas i sitt arbete är en djupt tragisk händelse och det går inte att bortse från att ett sviktande säkerhetstänkande och snäva vinstintressen ligger bakom den ökande trenden.

Också en artikel i webbutgåvan av Byggnadsarbetaren pekar på samma tendens. Märkligt då att nuvarande regering dragit in resurser för Arbetsmiljöverket och dessutom lagt ner Arbetslivsinstitutet. Tanken att aktieägarnas utdelning går före säkerhet för de anställda är logisk sett till utvecklingen. Begreppet "det nya arbetarepartiet" som används av Moderaterna har aldrig klingat falskare.

Full fart mot midsommar och politikens sommarstiltje

Vi har passerat maj månads mitt, tiden rusar framåt och den politiska vårsäsongen närmar sig sitt slut. Det kan ju passa bra att blicka bakåt något, hur har det gått i kommunpolitiken i Linköping? Ett kan sägas, det är gott gry i vår fullmäktigegrupp! Många är aktiva, gör inlägg och vi vinner debatt på debatt, dock inte votering på votering. Vi har kommit in i en ansvarsfull, men ändå vass oppositionsroll och många är delaktiga i arbetet.

Överhuvudtaget är aktiviteten hög i partiet lokalt. Många aktiverar sig i föreläsningar, seminarier, studiecirklar, värvaraktivitetet och utåtriktat arbete som gårdsmöten, flygbladsutdelning, enkätinsamlingar osv. Jag tror inte så många varit aktiva någonsin under min tid i Linköpings arbetarekommun. Men arbetet sker i opposition, är en förberedelse inför valet 2010 och för den delen 2009 också. Det är mycket slit fram till en valseger, men är vi många kan vi göra mycket.

Företagsbesök

Jag har samtidigt som många andra fullmäktigepolitiker varit på företagsbesök idag. Jag skulle ha varit på två besök, men det blev bara ett. Jag besökte det spännande och expansiva företaget STO här i Linköping. Det blev två och en halv timmes intressant information, samtal och rundvisning. De mesta synpunkterna lät som musik i mina öron. Företaget är kunskapsintensivt både bland yrkesarbetare och tjänstemän, språkkunskaper är viktiga både i nordiska språk och tyska, järnvägsutbyggnad i form av Europabanan är viktigt för företagets utveckling. Sjukfrånvaron är låg, personalomsättningen är blygsam och företaget tar ett helhetsansvar från produktion till användning av deras produkter. Slutsatsen är att regeringens tal om lägre teoretiska krav på yrkesutbildningar inte stämmer överens med näringslivets personalbehov. Summa summarum, helintressant, proffsigt och en ny viktig erfarenhet.

Varför blev det inget besök nr 2? Jo, den rackaren och centerpartisten Muharrem Demirok hade varit där före och det budskap jag fick när jag ringde för att kolla när jag kunde komma var:
- Nja, vi har redan haft en politiker här, det var den där moderaten De...De..
- Muharrem Demirok?
- Ja, just det. Vad har du för partifärg?
- Socialdemokrat.
- Då har ni nog en del att prata om. Du kan väl ta kontakt med honom och prata? Jag har ju ägnat förmiddagen åt honom, så det blir nog lite svårt att ta emot en politiker till.

Vad säger man? Att Demirok åker runt och stjäl poäng, men att han uppfattas som moderat. Bättre flagga med äkta rödfärg och intresse tycker jag nog, än att måhända oförskyllt hissa annans flagg.

Serien klass 9 A - en fantastisk resa

Jag har följt inte alla avsnitt, men de flesta av SVT-serien Klass 9 A. Varje gång har jag varit djupt rörd, tårögd, glad, imponerad. Låt vara att teve alltid dramatiserar en del, men serien har visat att alla skolungdomar rymmer en oerhörd potential och att alla har en vilja att växa, utvecklas och komma vidare. Möjligheten att se möjligheter och styrkor borde vara den röda tråden i skolan, inte att fokusera på problem.

Jag tycker att teveserien är ett bra exempel på vad det innebär när elevernas förmåga får stå i centrum. Att ett öde inte är ristat i sten och hur mycket kraft, nyfikenhet och möjligheter som finns inrymd i högstadieelever. Serien leder också i bevis att dagens system med ökad segregation och ojämn resursfördelning leder helt fel. Jag är glad att jag följt programmen och hoppas att fler inspireras av skildringen.

Utbildnings- och bildningsprocesser brukar skildras med metaforer om inre resor. Eleverna i Klass 9 A har verkligen gjort en spännande resa som lett till ökad självinsikt, ökat självförtroende och frisläppt kraft.

Att läsa är nödvändigt!

Ibland har jag tid att läsa en del och uppskattar det verkligen. Att bortanför kommunala handlingar, intern information och beslutshandlingar få läsa texter som förmedlar hela sammanhang och människors innersta känslor är en sann njutning. Alla som läser hittar sina spår. Just nu är det Ingmar Bergmans författarskap som ger intryck. Lysande språk, nära, djupt, trovärdigt och äkta är etiketter som kan användas. Nu är det Den goda viljan som ligger på nattygsbordet. Den är skriven i dialogform, samtalen löper som röd tråd genom boken. Fängslande och och starkt, inte utan humor, med både glädje och smärta, fångas en familj och de personer som rör sig i dess närhet.

Vi har alla våra favoritförfattare. Läsupplevelser kan bara mätas hos läsaren. Vad jag tycker om kan vara skräp hos någon annan. Jag tror det viktiga är att ta sig tid att läsa, att sänka tempot en stund, att fångas av en berättelse/skildring som kan leda bort från det egna nuet och jaget. Att inte läsa skulle vara en plåga, bokstäverna och orden är märkliga små ting som kan sättas samman på de mest fantastiska sätt. Ta chansen, läs!

Vilken dag - vi lyfter!

Det blev en himla bra dag, 1:a maj 2008. Först tågade vi i Linköping, stadsnära, välexponerade, många, tajt och med en välkomnande framtoning. Lena Micko talade, lugnt, med skärpa och hennes ord bär. Det Lena säger det står hon för till 100 %. Roligt var också att vi var så många som hjälpte till att förbereda firandet. Jodå, på vanligt vis denna dag så låg molnen och regnet och lurade. Det blev en skur, men aldrig på själva tåget.

Så åkte vi buss till Norrköping, starten blev försenad på grund av raggarkavalkaden. Men det var kul att gå runt att hälsa på alla man kände, tåget blev långt och vägen till parken innebar att man för en gångs skull fick motion i stället för att motionera skriftligt. Ja, sedan talade Thomas Bodström, Sanna Carlstedt och Stefan Sundström spelade. Mycket folk, god stämning, en riktigt lyckad dag!