I förra veckan publicerades en kortare artikel i Östgöta Correspondenten där Jan-Willy Andersson (kd) uttalade sig om hemtjänst dygnet runt. Två meningar citeras ur artikeln: Vad är alternativet om behovet är stort?- Har man ett kontinuerligt behov av personalinsatser ska man flytta till ett vårdboende, säger Jan-Willy Andersson.
Formuleringen från Jan-Willy Andersson känns minst sagt trubbig, den levereras också i juli månad utan något som helst sammanträde i närtid. Frågan jag ställer mig är om det är en enig Äldrenämnd som gjort ett ställningstagande eller är det en formulering kommunalrådet Andersson står för ensam. För visst är det skarpa uttalandet hårt, tvärt och inhumant?
Numera talar i princip alla om ökad valfrihet och inte minst inflytande för dem som är i behov av hemtjänst. Då levererar värdighetsgarantins parti Kristdemokraterna via Andersson ett dekretliknande uttalande om att "då ska man flytta till ett vårdboende" när hemtjänst krävs hela dygnet.
Visst finns det personer, som av varierande skäl, inte kan eller vill flytta till ett vårdboende. Det kan handla om vårdbehövande som har en familjesituation med i vart fall tonåringar hemmaboende som gör att familjen måste ha all rätt att hålla samman. Det kan handla om vårdbehövande med en frisk livspartner där livssituationen påverkas starkt av att en annan vårdform närmast tvingas på. Så vad menar du egentligen Jan-Willy Andersson? Är valfrihet och inflytande i kommunal hemtjänst bara vackra ord på papper eller finns det ett reellt innehåll också i väsentliga frågor som den jag skriver om?
4 kommentarer:
Min första tanke är om alla med stort omvårdnadsbehov ska bo på äldreboenden så tror jag att skattehöjningar är ett måste..... sen kan anju undra om Andersson har hört talas om "bo kvar " principen....??? Skönt att de största ulvarna börjar ta av sig sina fårakläder....
Bra inlägg i debatten Bremer// Maria
Hej Nicke
Så är det väl redan idag - när man har för stort vårdbehov har hemtjänsten svårt att ställa upp med alla de timmar som då krävs.
Mvh Carina
Uppenbarligen inte, eftersom uttalandet markerar en förändring av nu gällande policy. Dessutom vimlar det inte av platser i mera institutionsliknande boendeformer. Minns också debatten om hur par skiljts åt och hur starka reaktioner det gett.
Det var enig nämnd som stod bakom, vilket gör frågan mera knepig. Jag förvånar mig något över att inte Jan-Willys klumpiga uttallande användes för någon form av medialt utspel. Jag ska fundera på hur frågan kan politiseras likväl, får se på viilket sätt.
Jag har å ena sidan fått en del stöd för min problematisering, även internt, men också mött oförstående. Kanske det i vart fall blir ett nytt blogginlägg.
Skicka en kommentar