(Bilden är länkad till Forum för Feministiska föräldrar (FOFF) Stockholm
Efter tre timmars debatt fattade Linköpings kommunfullmäktige beslut om att införa vårdnadsbidrag från 1 augusti 2008. Det blev en ideologisk debatt, där egentligen Kristdemokraterna (Kd) stod ganska ensamma. Det märks så tydligt att vårdnadsbidraget är en eftergift åt Kd, för det rätta engagemanget verkar inte riktigt finnas hos övriga alliansföreträdare. Tydligast är det hos Folkpartiet som så tydligt tvekar, men samtidigt känner sig tvunga att följa ingångna överenskommelser.
Intressant var att i debatten talade Folkpartiet också för en individualiserad föräldraförsäkring, men precis som i Socialdemokraterna har inte den diskussionen nått ända fram ännu.
Jag delade ut en del slängar, fick en del uppskattning, men också kritik. Det är svårt att hålla igen på slängarna gentemot just Kristdemokraterna, för det är ljusår mellan dem och det rödgröna vänsterblocket. Skillnaderna är så stora och det verkar inte finnas så mycket plats för humor i den konservativa språkdräkten.
Min slutkläm blev så här i mitt inledande anförande:
Är det så himla skoj att bygga upp ett 50-talsmuseum med utgångspunkt i Jan-Willy Anderssons drömmar om hemmafruepoken? För ingen ska inbilla mig att det blir annat än kvinnor som fastnar i vårdnadsbidragsfällan, det är naivt att tro något annat. Och ingen ska heller inbilla mig att vårdnadsbidraget inte påverkar jämställdhetens utveckling. Vad blir nästa steg i Kristdemokraternas retrotripp till svunna tider? Är det avskaffad skolplikt? Det finns ett stort intresse av samtidshistoria, men jag för min del vill inte ge dagens barn och unga en realtidsupplevelse av det som varit. Att styra in i framtiden med ständigt fokus i backspegeln blir nog en svår resa. Jag har inte bokat plats på det konservativa högertåget. Min platsbiljett är bokad på Framtidståget 2010, en rödgrön resa på väg mot ett bättre samhälle för alla.
Intressant var att i debatten talade Folkpartiet också för en individualiserad föräldraförsäkring, men precis som i Socialdemokraterna har inte den diskussionen nått ända fram ännu.
Jag delade ut en del slängar, fick en del uppskattning, men också kritik. Det är svårt att hålla igen på slängarna gentemot just Kristdemokraterna, för det är ljusår mellan dem och det rödgröna vänsterblocket. Skillnaderna är så stora och det verkar inte finnas så mycket plats för humor i den konservativa språkdräkten.
Min slutkläm blev så här i mitt inledande anförande:
Är det så himla skoj att bygga upp ett 50-talsmuseum med utgångspunkt i Jan-Willy Anderssons drömmar om hemmafruepoken? För ingen ska inbilla mig att det blir annat än kvinnor som fastnar i vårdnadsbidragsfällan, det är naivt att tro något annat. Och ingen ska heller inbilla mig att vårdnadsbidraget inte påverkar jämställdhetens utveckling. Vad blir nästa steg i Kristdemokraternas retrotripp till svunna tider? Är det avskaffad skolplikt? Det finns ett stort intresse av samtidshistoria, men jag för min del vill inte ge dagens barn och unga en realtidsupplevelse av det som varit. Att styra in i framtiden med ständigt fokus i backspegeln blir nog en svår resa. Jag har inte bokat plats på det konservativa högertåget. Min platsbiljett är bokad på Framtidståget 2010, en rödgrön resa på väg mot ett bättre samhälle för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar