Staffan Danielsson, centerpartistisk riksdagsledamot från Östergötland, har bloggat om Mikael Wiehes senaste skiva Ta det tillbaka och hans första uppträdande någonsin i Allsång på Skansen. Den sång från skivan och årets konsertprogram som Staffan D här reagerat på är den starkt samhällskristiska “Har banken ta’tt din villa”. Sången tar sin utgångspunkt i personer som hamnat i svåra ekonomiska och sociala omständigheter och den desperation som blir effekten av en sådan situation. Jag uppfattar inte de utpekade meningarna som en uppmaning till våld, utan att texten fångar tankar som kan växa fram när man aldrig har "näsan över vattenytan". Desperation föder dramatiska tankar, men bara för att man tänker en tanke behöver den ju definitivt inte förverkligas.
Sedan Staffan, så sjunger ju inte Wiehe sången i Allsång på Skansen. Däremot finns den som Youtubeklipp från TV4:as Nyhetsmorgon, det har du här ovanför. I Allsång på Skansen (ett SVT-program) framför han en kärlekssång och som allsång den fantastiska "landet det tillhör dig och mig". Ska man PO-anmäla gäller det väl i alla fall att hålla rätt på exakt vad som visas i ett inslag?
Nu är ju jag inte helt opartisk, jag har gillat Mikael Wiehe och det han skrivit ända sedan första halvan av sjuttiotalet. Jag tycker nog att de mjukare sångerna är de bästa och likaså de texter som bygger på att lyssnaren själv får tänka och reagera.
Hur som helst, musik och kultur i övrigt är starka uttrycksmedel som väcker reaktioner och motreaktioner. Det är nog det som är meningen. Kultur som inte ger reaktioner saknar mening. Wiehe får klart godkänt av mig.
5 kommentarer:
Jag uppskattar dialog och du resonerar alltid, bra!
Här är de centrala raderna:
"Hatar du dom jävlarna
som köper upp och lägger ner
Vill du skära dom i bitar
och slå in dom i paket
Drömmer du om huvuden
som ligger i en korg
Vill du sätta upp en galge
på närmsta stora torg
Vägrar dom att lyssna
när du berättar vad du vet
Säger dom du ljuger
när du säger som det är
Är det nå’t du måste göra…"
Wiehe som tycker att Cuba är Amerikas främsta demokrati - ungefär - attackerar i grunden marknadsekonomin, och verkar ha bilden av Sverige att barn går i skolor som stinker av urin. Han accepterar inte att låneräntor ska betalas och att kronofogden tyvärr är en instans som väl inget samhället kommer ifrån.
Cuba är i svår ekonomisk kris sedan 1960-talet och måste nu rätta mun efter matsäcken och göra väldiga nedskärningar i sin enroma offentliga sektor. Är det bättre där på sjukhusen???
Du tar lätt på uppmaningar riktade mot en grupp människor, direktörer och kanske politiker, som "köper upp och lägger ner", uppmaningar att skära dom i bitar och drömma om deras huvuden i en korg bredvid en galge på närmsta torg.
Jag gör inte det. Människor i Sverige kan säkerligen tolka detta rätt bokstavligt, och det ligger en uppmaning till revolution i luften. Ingen demokratisk sådan utan så som vi vet att det gått till i många länder som sedan utvecklats till kommunistiska diktaturer med förtryck utan ände.
Och mitt andra argument; om en trubadur på vänsterkanten kan uppmana till hat och våld på detta sätt, är det lika OK att en kollega på den extrema högerkanten gör det kopplat t ex till andra grupper som där kritiseras?
Det finns en acceptans och romantik i Sverige mot den extrema vänstern, och det verkar vara den vågen som Wiehe surfar på i sina texter som jag tycker här går utöver vad som man kan acceptera.
Mikael Wiehe har väl aldrig varit min favorit. Hans låtar har ofta blivit starkare i ex Thåströms version. Därför positivt är den senast plattan som har både kraft och ursinne över den utveckling Sverige har gått igenom sedan 1990-talet och som har accelererat under den nuvarande regeringen.
Wiehe behövs och den nya plattan är befriande tydlig i sitt politisk ställningstagande som en motkraft mot schlager, idol och annat kommersialiserat lättgods som vi matas med.
Hej hej!
Jag uppfattar Mikael Wiehes text som en frustration som man som utsatt kan känna och tänka och inte en uppmaning till våld.
Poesin, prosan och konsten måste få uttryckas i metaforer och liknelser. Texten kan tolkas uppmana till att rösta också, inte sant? Att du tröttnat på det samhälle som byggts och att förändring krävs genom att rösta för att det kollektiva och den gemensamma sektorn stärks?
Metaforer och liknelser har ofta en tendens att kunna tolkas på fler sätt, vilket vi också kan se här.
När skillnaderna i samhället växer allt mer och hoppet om en bättre framtid förblir en fåfäng strävan, som ju verkligheten ter sig för allt fler, ökar också ilskan och frustrationen. Wiehe sätter ord på känslorna och hopplösheten som många känner.
När man lever i verkligheten, nära sina medsystrar och bröder, ser man på ett annat sätt på "valfrihet" och "individens ansvar" och "liberalismens lovsång". Tänk att det i Sverige idag fortfarande är möjligt att arbeta 12 timmar om dagen och ändå leva på existensminimum, eller att man inte får ut sin semester trots hårt arbete.(tro mig jag har träffat dem)
Ungdomar tappar hoppet om en ljusare framtid utan möjligheter till studier, jobb och bostad - varför ska man bry sig?
Wiehes texter handlar inte om att uppvigla till revolution eller hota enskilda grupper. Kärnan i texterna är solidaritet, och att samhället... det är det vi bygger tillsammans.
Det är lätt att ge upp! När lönen inte räcker till det nödvändigaste. När barnen vill åka med på skolresan men valet står mellan teleräkning eller resa. När tandläkarbesöket kostar som en hel månads matkassa. När Sommarsolen bränner men bussbiljetten är för dyr för resan till badet... (ja, jag har träffat dem också)
Då är det lätt att ge upp, låta hopplösheten ta över. Men förändringens värsta fiende är apati. Wiehes texter ger ett hopp om att förändring är möjlig om vi tillsammans kämpar för den.
Jag underskattar inte människan, inte heller Wiehe gör det... Det behövs ingen blodig revolution eller våld över huvud taget. Vi har ett val!
Rösta!
Skicka en kommentar