Naturligtvis beror en upplevelse på en mängd av saker och inte minst har förförståelsen en väsentlig del i upplevelsen av en Alternativfestival. Den är inte bara musik, utan det handlar lika mycket om drömmar och budskap i ett större sammanhang. När Tora von Eckardstein på Correns kulturredaktion ger sitt omdöme om Alternativfestivalen i Norrköping, finns det skäl att anta att det sker med en svag förförståelse och framför allt en generalisering utifrån ett litet smakprov av artister och en snabbtitt i programmet. För egen del var jag på plats stora delar av såväl torsdagen som fredagen. Mitt totalintryck är att det för det faktiskt redovisades ett alternativ till traditionella och om man säger så ”enbart kommersiella band”. Om vi skriver progg i stället för alternativ kan följande mening hämtas på sajten http://www.progg.se/ ” Progg är egentligen inte en musikstil utan en kulturell rörelse som även omfattar konst, poesi, kost och musik.” Du måste alltså försöka se rörelsen, människorna och hela sammanhanget (kontexten) för att kunna ana själva alternativet.
Festivalen rymde både nya och gamla ”proggare” om man nu ska använda den etiketten. Det var absolut inte bara ”krälande kackerlackor som borde lagt av för länge sedan”, utan tvärtom en spännande blandning av yngre och äldre artister, av äldre och yngre festivalgäster. Bland de yngre vill jag särskilt nämna Sanna Carlstedt och Ulf Sturesson som båda utstrålade mognad och säkerhet. Bland de mera garvade artisterna/banden finns många som förtjänar att lyfta fram, exempelvis Kebnekajse, Stefan Sundström, Mikael Ramel och Dan Hylander. Då nämner jag för min del bara framträdanden om jag verkligen sett. Pugh Rogefeldt levde däremot knappast upp till förväntningarna, hans framträdande kändes gammalt och slitet; samma sak kan tyvärr sägas om Py Bäckman. Sedan finns också tycke och smak; vad Nordman gör i sammanhanget och var hans fräschör finns reser för min del många frågor. Men totalintrycket bland alla man pratat med var mycket gott, trots regntunga skyar och tämligen svag marknadsföring.
Att se och uppleva ett musikframträdande ger mängder av tolkningar hos var och en som på något sätt deltar. Att jag som har rötterna i proggen och den röda eran på sjuttiotalet har/får en annan upplevelse än de som är betydligt yngre är inte förvånande. Vad som däremot är förvånande är att som von Eckardstein skriva ett reportage om en hel festival efter att endast ha sett två artister och att dessutom lyckas med att ge fel datum till läsarna. En enkel hänvisning till festivalsajten hade i den delen varit en god hjälp för alla proggintresserade i Correns upptagningsområde.
Richard ”Nicke” Bremer
Proggvän i Linköping
