10 november 2012

Det är du och jag som måste göra det

Tal jag höll 2012-11-09 vid manifestationen till Kristallnattens minne och med parollen *Mot rasism, för mångfald!”


Arrangörer: Vänsterpartiet och Ung Vänster.


marschaller

Mötesdeltagare, antirasister!

Jag ska börja med ett citat från Svenska Dagbladet, där förre folkpartiledaren Bengt Westerberg intervjuas idag (länk). Så här säger han i en mening som handlar om det åttonde partiet i Sveriges riksdag:
– Det är fortfarande ett rasistiskt parti, de har kvar formuleringar om att man ärver egenskaper på gruppnivå och det är just det som är rasism.

Jag tycker det är en bra sammanfattning av vad som skiljer ut rasistiska rörelser från andra på den politiska kartan. Att en grupp skulle ärva egenskaper, det är för mig en orimlig tanke, men lika fullt är det den slutsatsen som gång på gång dras runt om på nätforum, på twitter, på facebook och i direkta samtal mellan människor. Med slutsatsen att Du är så här för att dina föräldrar, din grupp, ditt land, din hudfärg, din religion, har skapat en särskild och oföränderlig människotyp. Ni hör alla hur orimligt det låter?

På sajten levandehistoria.se finns information om vad begreppet Kristallnatten står för. Det var en landsomfattande handling mot judar i såväl Tyskland som Österrike. Den genomfördes natten mellan den 9-10 november 1938. Kristallnatten kallas också för Novemberprogromen. Pogrom är en våldsam och blodig förföljelse av en folkgrupp, i synnerhet med avseende på förföljelser av judar.

Under Kristallnatten brändes och förstördes över 1 400 synagogor och bönehus. Omkring 7 500 judiska butiker fick skyltfönstren krossade, vandaliserades och plundrades. Också judiska bostäder vandaliserades. Judar misshandlades, kastades ut genom fönster, sköts, slogs ihjäl och höggs till döds med knivar. Många begick självmord i desperation. 30 000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationslägren Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen, där de utsattes för en brutal behandling av SS. 

Enligt senare forskning mördades omkring 400 judar under natten den 9-10 november. Tillsammans med självmorden och dödsfallen i koncentrationslägren den närmaste tiden efteråt, beräknas det totala antalet dödsoffer för hela pogromen vara runt 1 500. De materiella skadorna uppgick till enorma summor. Regeringen gav judarna själva skulden för händelsen och tvingade dem att betala ett kollektivt skadestånd på en miljard mark till staten. De judiska affärsägarna fick också städa upp på gatorna efter förödelsen.

Men allt detta hände ju 1938. I vår upplysta värld kan det väl inte upprepas? Men krafterna finns kvar, ligger som en ond hydra under samhällets yta, alltid beredd att blåsa under konflikter, peka ut och skuldbelägga grupper av människor. Vi ser alla vad som sker i Ungern med hårdnande lagstiftning och förföljelse av folkgrupper. Partiet Jobbik har gjort sig känt genom sin starkt antisemitiska och antiromska profil.

I Grekland ser vi hur nazistiska Gyllene gryning växer och drar nytta av krisen i landet. Här hemma finns som den kanske yttersta utposten Svenskarnas parti, en gruppering som har starka kopplingar till nazistiska krafter, men som bytte namn för att framstå mer salongsfähiga. Samma krafter som 1938 är alltså i rörelse, lika onda, lika aggressiva, lika människoföraktande, lika skrämmande.

Men lika allvarlig är den mer vardagliga rasismen, en okontrollerbar kraft som tar sats på arbetsplatsen, i hemmen, på gator och torg, i kollektivtrafiken. Där den som på något sätt avviker alltid måste förklara sig, alltid ses som udda, får små stick som syftar till att skapa avstånd och förminska. Och på alla dessa platser sitter många goda människor och vågar eller förmår inte reagera. Det finns skäl att minnas Martin Luther Kings ord ”Det värsta är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad”. Vi har alla ett ansvar att reagera, att säga ifrån, att lägga fram fakta, att argumentera för alla människors lika värde.

Med det hemska minnet som Kristallnatten har lämnat efter sig, måste vi alla stå upp mot det onda som rasismen står för. Vi är aldrig färdiga, det behövs alltid en handling, stor eller liten. Det är du och jag som måste göra det, nu och alla andra dagar vi har framför oss.

Tack för ordet!

Källor:
www.levandehistoria.se
www.wikipedia.se