Jag ska göra ett allvarligt försök att komma igång med bloggen igen. Jag tycker det är kul och stimulerande att utveckla idéer och åsikter, att haka på debatten i olika sammanhang och framför allt att starta en diskussion utifrån egna reflektioner och iaktagelser. Men det har varit svårt att samla tankarna under lång tid, annat har varit så mycket viktigare.
Den offentliga person man i någon mån är och den privata sidan är så tätt förbundna. Under sommaren har jag och mina nära och kära burit (och bär) en stor sorg efter vårt älskade barnbarn Nils som hastigt avled veckan före midsommar. Det är en ofattbart svår upplevelse och en offattbar djup sorg som följer på en sådan förlust. Hur hittar man tillbaka till vardagen igen och när kan man börja se framåt?
Nils var en glad och oerhört positiv liten person. Jag har skrivit ett minnesord som publicerats i Corren. Jag har överhuvudtaget skrivit ner många tankar som susat och rusat fram i saknaden efter allas vår lille vän. Många tankar har uttryckts via Facebook och lika många tankar har jag och vi andra i denne lille killes närhet fått tillbaka. Omtanke, stöttning och djupaste deltagande, bara goda strömmar. Tack för alla vänliga ord alla som på något sätt, litet eller något större, gett goda ord tillbaka!
Sist en bild från ett fönster i Ronald McDonalds hus i Lund. All omtanke kring Nils får symboliseras i mjukisdjuren i fönstret. Mitt i all sorg finns så oerhört mycket kärlek invävd, gemenskap och närhet. Mitt i det svarta finns en styrka som hjälper oss alla att gå vidare.
Nils mjukisdjur fotograferade i Lund i april 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar