Snart har vi haft en alliansregering (läs högerregering) i två års tid. Många förändringar går rasande fort. Det är naturligtvis ingen slump att den fackliga organisationsgraden sjunkit, att många lämnat a-kassan och att de med redan låga inkomster fått betala skattesänkningar för dem med god ekonomi. Det är naturligtvis heller ingen slump att de långtidssjuka kläms åt allt hårdare och att det reella utanförskapet ökar. Allt handlar om ideologi.Samma ideologi som vill förändra förutsättningarna på hyresmarknaden och tvinga bort mångåriga hyresgäster från deras lägenheter i skydd av något som kallas ökat dynamik och flexibilitet. Flexibilitet som alltid ska vara ensidig, till gagn för den som redan har men vill ha mer, till gagn för den som redan har en position i förhållande till dem som har en mera underlydande ställning. Som en omvänd marxism, "av var och en och mest åt dem som redan har".
Två års högerstyre har väckt många som lade sin röst på de brogerliga alternativen i valet 2006. Många röstade mot "Perssonismen" och inte för ett systemskifte. Med facit i hand så här mitt i mandatperioden har det högerstyrda förändringståget rullat på med förödande resultat. De stora frågorna blir därför: Är fyra år ett tillräckligt kraftfullt vaccin för att skydda Sverige från fortsatt högerstyre? Har det hunnit bildas tillräckligt många antikroppar mot Reinfeldts egoistiska smitta?
Det gäller att hålla i fram till valet i spetember 2010. Det gäller att erbjuda ett bra och verkningsfullt vaccin mot högerinfluensan som ödelägger landet. Det gäller att inte luta sig mot opinionssiffror, utan jobba på oförtrutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar