Dassig politik eller Muharrems glömska

I augusti 2007 interpellerade jag Teknik- och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Muharrem Demirok angående tillgången på offentliga toaletter i Linköping. Interpellationen byggde på verkligheten i kommunen och avslutades med fyra frågor:
* Hur ser du som ansvarig politiker på tillgången till offentliga toaletter i centrala Linköping?
* Hur stämmer tillgången och servicenivån överens med de krav som en växande kommun ska svara upp till bland annat gentemot gruppen funktionshindrade?
* Vilka initiativ är du beredd att ta för att förbättra situationen?

Muharrem höll med om att tillgången var otillräcklig, att han skulle ta initiativ till att utreda frågan. Nu har mer än ett och ett halvt år gått och ingenting har hänt. Toaletten i S:t Larsparken har inte återplacerats, toaletten i Trädgårdsföreningen är oftast trasig och som kronan på verket, urinoaren (se bilden) nära Tullhuset är lika plåtigt ful och ickefungerande som någonsin.

Slutklämmen blir, är detta ett exempel på dassig politik eller har herr Demirok drabbats av glömska? Jag tror det är en kombination av båda delarna.