Jag är på väg att avsluta min anställning på ABF Östergötland. Som en av de sista publika åtagandena har jag varit delansvarig för en författarturné med Åsa Linderborg. Vid två tillfällen, båda med fullsatt lokal och aktivt lyssnande publik, har jag hört Åsa berätta om delar av bokens innehåll. Boken är "Mig äger ingen", hennes självbiografi om uppväxtåren i Västerås. En torftig miljö att växa upp i kan vara en bild, men också att föräldraskap och kärlek är saker som kan vara starka även om inte omständigheterna är det allra bästa. Läs en anmälan i Göteborgs-Posten där hennes bok recenseras.Jag är glad att jag har fått lyssna på Åsa Linderborg. Åsa beskriver vad klass innebär och gör det tydligt att klass är ett begrepp som inte på något sätt har upphört. Hennes fråga till publiken vid båda föreläsningarna har varit "Skäms ni för att tala om klass?". Faktiskt har ingen sagt sig göra det. Det finns oerhörda skillnader mellan människor även idag, inte minst i regeringen Reinfeldts Sverige. Ett antal människor har vunnit ekonomiskt även under krisen, andra har ett riktigt helvete, är pressade från alla håll. Det är klart att det handlar om klass, om kön, om etnicitet, när man ska beskriva orättvisorna i samhället.
Min egen upplevelse av hennes bok, en känsla som nu förstärktes, var att det var en gripande barndomsskildring, en kärleksfull bild teckandes av hennes sammansatte pappa och av en uppväxt som rymde tragik, men också väldigt mycket gemenskap och kärlek. Den sista tredjedelen av mycket blev en blandning av leenden, snyft och snörvel, sidorna plöjdes med lätthet och lämnade starka minne efter sig. Tack Åsa för två fina föreläsningstillfällen och bra samtal däremellan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar