Jag har funderat en hel del på Centerpartiet på sistone. Dagens i grund och botten sanna bild av ett hårdfört, ultraliberalt och löntagarfientligt parti på högerkanten stämmer dåligt överens med den bild jag fick av Centerpartiet under exempelvis mina år (1995-2002) som politisk sekreterare för socialdemokratiska landstingsgruppen. Jag mötte framför allt två av Centerns landstingsföreträdare, Sven-Eric Nilsson och Göran Gunnarsson, som var förhandlingsinriktade, framsynta, ansvarstagande, socialt engagerade, jordnära, kloka, stabila och inte totalt låsta till ett politiskt block. Båda framhöll sig som icke-socialister, men låg stadigt förankrade i den tidens mittenpolitik. Förhållandet till Moderaterna var kärvt, föga kamratligt och relativt sällan bar det frukt i gemensamma utspel. I stället nyttjade Centerpartiet skickligt sin ställning som ansvarstagande och relativt oberoende till att påverka politikens innehåll långt mer än vad röstetalet hade gjort möjligt. Paralleller kan dras till Linköpings kommun med Roland Larsson och Gösta Gustavsson, och på samma sätt till rikspolitiken med inte minst den alltför underskattade Olof Johansson, mångårig partiordförande.
Jag tror det finns oerhörda spänningar i detta parti som nu brottas med kraftigt sjunkande opinionssiffror. Personerna jag nämner i inledningen kan jag för min del omöjligt koppla samman med libertianen Fredrick Federley eller ännu värre Jonas Pettersson, pressekreterare på Centerns riksdagskansli, som under vintern har dragit igång sin kampanj för att bli riksdagsledamot. Hans kampanjfilm om den svenska byggbranchen visas och kommenteras på sajten Alliansfritt Sverige. Båda två agerar uttalat fackföreningsfientligt, Federley gjorde sig även känd för att försvara den salladsbar som för ett par år sedan helt lagligt blev utsatt för en facklig blockad. Federley tog över driften, men visade snabbt att han inte var någon vidare värst företagare (se artikel i DN). Han är också en av förespråkarna för att legalisera prostitution.
Så vad blir min slutsats? Jo, jag tror att Centerpartiet håller på att falla samman inifrån. När en hedersman som Börje Hörnlund, en gång borgerlig arbetsmarknadsminister, aktivt går ut och kritiserar regeringen i Aftonbladet och skillnaderna mellan den traditionella centerpolitiken och den nya blir så stor att en intern avgrund uppstår, då kan inte Centerpartiets kärnväljare mobiliseras längre. Personerna som nämndes inledningsvis kan i mitt sinne inte kopplas samman med företrädare som Federley och Pettersson. Eftersom de båda senare står för föryngringen, men på samma gång är så uttalat nyliberala, byter Centern långsamt skepnad. Någonstans måste man ha rötter, själ och ideologi, det går inte att utplåna själva basen för ett partis existens. Centerpartiet under Maud Olofssons ledning går mot sin undergång, numerärt och ideologiskt, sanna mina ord.
4 kommentarer:
Underskatta inte ckf-tanten: de finns i alla fall här på landet. Och de har jäkligt stort nätverk och påverkan...
Jag håller med vad du tänker och skriver och tycker det är tragiskt att folkrörelsepartiet på högra kanten av mittfåran är borta. Det är inte bra för Sverige. Att möjligheten till en blocköverskridande politik är än mer ur sikte.
Man är också frågande till hur länge till synes kloka Centerpartister orkar hänga med i Stureplansvirveln.
Leif
Till Haggan:
Jodå, Ckf-tanten känner jag ganska väl till. Men också den ansvarskännande politiskt aktiva tanten mönstras över tid ut av Federleys och Petterssons gelikar. Det trista är att dagens Centerparti blivit en språngbräda för en snabb politisk karriär, en väg framåt för framför allt libertianer som inte får plats eller tillräckligt snabb karriär i Moderaterna. Stureplanscentern är en växt som äter sig in i ett starkt folkrörelseparti inifrån. På sikt tar man över helt. I samma ögonblick har väljarbasen försvunnit och ersatts av en hoper lättrörliga självälskare.
Jaa Du Nicke, livet går vidare. Det fanns en tid när bådas våra partier höll rent mot kanterna. Du kommer väl ihåg min avsky för kommunister. Den har inte blivit mindre med de ytterligare livserfarenheter jag fått sen vår mycket angenäma tid tillsammans på landstingets kansli.
Kan Du tänka dig Ohly som utrikesminister i en vänsterregering? Han som var den siste(?) vänsterpartistiske partisekreteraren som hade nära kontakt med Sovjetkommunismen. Han som till varje pris försökte dölja Petrozavodsksvenskarnas öde i Stalins rike m m.
Jag anser att mitt parti finns i en mittfåra av svensk politik som är tämligen trång. Det blev trångt när moderaterna lämnade sin högerposition som också var en politisk öken och numera exempelvis faktiskt anammat Centerpartiets skattesänkaridé. Dvs vi sänker skatten underifrån. Tänk på att folk som Du och jag med måttliga inkomster får en hel månadslön mer att röra oss med. Du säger givetvis att det äts upp på olika sätt. Ja självklart hamnar inte dessa pengar på någon bankbok per automatik. Men till skillnad mot när ditt parti satt vid makten så var det andra som styrde över denna min nya månadslön. Idag får jag styra själv. Det är småfolkspolitik.
Jag kan inte tycka att det är fel att ta bort förmögenhetsskatten på vanligt folks kapital (även om jag själv inte har någon direkt nytta av det) som den nuvarande regeringen gjort. Skillnaden mot din gamla s-regering är ju att denna bara undantog miljardärer i sina regler.
Jag kan även sticka ut hakan och säga att jag inte tycker det är fel att det finns ett rejält avdrag för dem som arbetar till skillnad från för pensionärer. Det avdraget är till för att Du och jag som bevisligen har kostnader för att få vår inkomst ska bli likställda med dem som inte har någon kostnad för att få sina inkomster.
Sen är klart att det finns en yvigare debatt i mitt parti idag än tidigare. Och en del yngre partimedlemmar och jag kanske inte delar alla åsikter. Men det är väl så tid till annan i alla partier. Även i ditt parti finns ju och har funnits betydande åsiktsskillnader. Glöm inte ex ”gamla kanslihushögern” som ju hade stort inflytande (troligen större än mina unga kamraters) i ditt parti under långa tider.
Många hälsningar
Din kompis Göran Gunnarsson
Skicka en kommentar