6 november 2009

Det inre urvalet eller tid för nomineringar

Runt om i Östergötland pågår nu diskussioner inför formandet av Socialdemokraternas riksdagslista 2010. Det har bloggats om frågan, bland annat Roger Berzell i inlägget Vänner ställs mot vänner, men mest förs diskussionerna i mer slutna sällskap. Jag tror det är här man ska börja.

Det finns ett uttryck som heter "varit i säck innan det kom i påse". Med det menas att en idé funnits känd sedan länge i en liten krets innan den når den breda massan. Jag får just den känslan när ett förslag sitter så bergfast och när det trots allt finns reservationer kring tre av de tio första platserna. Är det en mindre krets som mycket tidigt låst sig kring ett förslag som väldigt mycket liknar det som läggs fram för vår valkongress den 14 november? Sedan, på väg mot beslutstillfället, byggs argumentationen upp för att sälja in förslaget i vidare kretsar, men här händer det lite oväntade. Det blir en lång och rejäl diskussion om valberedningens prioriteringar, en två timmar lång sansad och bra diskussion. Det känns faktiskt befriande.

Inför kommande val tror jag vi ska fundera över processen fram till en färdig lista. Hur vägen fram till beslut ska förändras är inte givet, men jag kan inte låta bli att snegla på östgötamoderaternas modell med mentometerutrustning på stämman, utfrågning av kandidaterna en och en där övriga hålls åtskilda från stämman under utfrågningen. Samma sak kan göras lokalt, det som kandiderar för en topplacering får chansen att inför beslutande möte ge en avsiktsförklaring för vad uppdraget som heltidsförtroendevald har för syfte och vilka idéer som präglar kandidatens politiska vilja.

Det gäller att mönstra bästa möjliga lag när en riksdagslista ska spikas. Genom att fokusera på toppkandidaternas idéer och agenda för den närmaste fyraårsperioden kan det bästa laget byggas. Kanske någon länsdel blir underrepresenterad och någon överrepresenterad, men att verka i riksdagen är ett uppdrag för hela valkretsen med nationella intressen som huvudspår.

Alltså, dags att pröva nya nya grepp för hur vi utser våra ledande företrädare. Låt oss starta den diskussionen redan nu.

2 kommentarer:

JanneK sa...

Låter som en väldigt bra idé som borde göra att vi får engagerade och vältaliga kandidater som brinner för en idé snarare än att förlita sig på senilitets principen.Våra politikers förmåga att kommunicera på ett bra sätt har blivit katastrofalt sämre sedan 60-talet då vi hade verkligen lysande retoriker.

Berne sa...

Jag håller helt med dig i dina synpunkter, det borde vara dags att vi gör något drastiskt som får fart på debatten om vilka som skall få vårt förtroende.