Bilden hämtad från webbplatsen för Sveriges ordförandeskap i EU.
Så ska ännu ett nyliberalt experiment inledas. I en artikel på SvD:s Brännpunkt förklarar infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) regeringens nymodigheter på kollektivtrafikens område. Avreglering är nyckelordet och offret för att gynna producenterna av kollektivtrafik är att skrota länstrafiken som organisation och att öppna upp för fri konkurrens på alla områden inom kollektivtrafiken. Om detta skriver förtjänstfullt Dagens Arena i en artikel från i fjol. Noterbart är att Torstensson är en av regeringens allra mest anonyma ministrar, men så här ett drygt halvår före valet väljer hon att gå fram med en proposition som riskerar att skapa kaos i ett sammanhang som kräver mer av samordning för att svara upp mot ett alltmer ökat nyttjande av kollektiv trafik. Liknande experiment gjordes i Thatchers Storbrittanien, med mycket negativa resultat och inte minst följder. Förlorarna i en sådan här omläggning är lätt att peka ut i förväg, det är de som bor vid olönsamma linjer och i lands- och glesbygd, alltså Centerpartiets kärnväljare.
Det säger sig ju självt att de områden som kommer att trafikeras ytterligare, med konkurrerande trafik, är de lönsamma delarna. I Östergötland är med all säkerhet busstrafik på sträckan Norrköping-Linköping ett sådant lönsamt alternativ. Detta i sin tur riskerar att urholka intäkterna för att kunna hålla ett bra trafiknät i hela länet. Men hur mycket än konkurrensen ökar, på lönsamma sträckor, så räcker inte järnvägskapaciteten till.
Det ska erkännas att utökad järnvägskapacitet är en fråga som varit eftersatt under många år. Förvisso sker, med beslut i olika regeringar, utbyggnad i norr, i Skåne och i Stockholm, men totalt sett har inte mycket skett. Det finns i det sammanhanget anledning till självkritik för oss socialdemokrater. Det är samma gamla stambana som löper från Stockholm till Malmö, Götalandsbanan fattas alltjämt som felande länk och möjligheten att resa på tvären i landet kunde vara bättre. Men nuvarande regering har inte gjort mycket för att förbättra situationen. Inte ens möjligheten att skapa stimulans genom investeringar och nödvändigt underhåll har använts i ett konjunkturläge som är katastrofalt. Att bygga och investera i lågkonjunktur, med lägre prisläge, har varit en klassiker som skapat många jobb i kärva tider. Den möjligheten har Åsa Torstensson försuttit. I stället har det setts nödvändigare att låna pengar för att kunna sänka skatterna åt redan gynnade.
Slutsatsen blir att regeringen bör avstå experimentet med en avreglerad kollektivtrafik och i stället koncentrera sig på att öka järnvägskapaciteten. Men tåget (!) har nästan gått för att hinna göra något på det området under den här mandatperioden. I stället står hoppet till en kommande rödgrön regering som tar järnvägsfrågorna på allvar. Jag är övertygad om att det då blir en betydligt mer offensiv politik på hela kollektivtrafikområdet. Åsa Torstensson själv har spårat ur för länge sedan. Det är dags att befria henne från sitt ansvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar